Citat:
Hej!
Verklighetens grund är ju inte direkt nåbar för oss utan vi når den genom våra sinnen. Sett ur den synvinkel är vi alla (oavsett om man egentligen är materialist) förevigt idealister - vi kan inte ställa oss utanför oss själva och skåda verkligheten såsom den egentligen är, utan endast uppleva den såsom vi som människor upplever den genom våra sinnen. En delfin som brukar ekolokalisation upplever till exempel en verklighet vi inte kan uppleva. För mig blir därför all diskussion om verklighetens grund ren metafysik, spelar ingen roll om man benämner den Gud, supersträngar, Brahman, monader eller vad som helst. Det är helt OK förstås, bara man alltid är medveten om det.
Medvetandet svåra problem tror jag är ganska lätt att (upp)lösa: Eftersom vi alla befinner oss inuti vårt medvetande kommer vi aldrig kunna ge ett svar på den frågan. Anledningen är enkel: för att kunna ge en fullständig förklaring hade vi behövt befinna oss på en objektv utanförposition, och det kan vi inte. Däremot kan vi låtsas om att vi har denna objektiva utsiktsplats ("utsikten från ingenstans" som Nagel så fint uttryckte det) och därigenom har vi bland mycket annat lyckats fyra iväg människor till andra himlakroppar. Så att det finns en korrespondens mellan vår inre verklighet och den faktiska verkligheten är självklart. Men vi kan aldrig ställa oss utanför oss själva, egentligen.
För oss människor är det en mycket enkel fråga att svara på vad en människa är. Det är när vi försöker ge ett "objektivt" svar som det blir svårt. Vi är ju en superorganism bestående av triljoner separata, levande enheter (celler) som var och en har en funktion i superorganismen. Varje cell består i sin tur av ännu mindre element och i slutändan är vi icke-levande molekyler. Om man "zoomar in" eller dissekerar tillräckligt hårt så är vi alltså varken människor eller levande, men det går förstås helt mot vår vardagsupplevelse av att både leva och vara människa. Anledningen till detta tror jag är just det att vi inte kan ställa oss utanför oss själva och bli till objektiva observatörer. (Alternativt kan man välja att se det på två olika sätt: antingen är allting levande och medvetet i någon grad - panvitalism/panpsykism - eller så är ingenting levande och medvetet egentligen, utan det är endast emergenta egenskaper hos materien - en illusion).
Tyvärr får jag göra dig lite besviken med mitt svar angående Jesus. För mig var ha en judisk profet bland hundratals andra som genom historiens nycker blev den rörelse som exploderade i popularitet (ungefär som dagens virala videor). Den riktiga Jesus från Nasaret tror jag också var ganska olik den person som finns beskriven i skrifter man "spikade" efter det första niceanska konciliet.
Verklighetens grund är ju inte direkt nåbar för oss utan vi når den genom våra sinnen. Sett ur den synvinkel är vi alla (oavsett om man egentligen är materialist) förevigt idealister - vi kan inte ställa oss utanför oss själva och skåda verkligheten såsom den egentligen är, utan endast uppleva den såsom vi som människor upplever den genom våra sinnen. En delfin som brukar ekolokalisation upplever till exempel en verklighet vi inte kan uppleva. För mig blir därför all diskussion om verklighetens grund ren metafysik, spelar ingen roll om man benämner den Gud, supersträngar, Brahman, monader eller vad som helst. Det är helt OK förstås, bara man alltid är medveten om det.
Medvetandet svåra problem tror jag är ganska lätt att (upp)lösa: Eftersom vi alla befinner oss inuti vårt medvetande kommer vi aldrig kunna ge ett svar på den frågan. Anledningen är enkel: för att kunna ge en fullständig förklaring hade vi behövt befinna oss på en objektv utanförposition, och det kan vi inte. Däremot kan vi låtsas om att vi har denna objektiva utsiktsplats ("utsikten från ingenstans" som Nagel så fint uttryckte det) och därigenom har vi bland mycket annat lyckats fyra iväg människor till andra himlakroppar. Så att det finns en korrespondens mellan vår inre verklighet och den faktiska verkligheten är självklart. Men vi kan aldrig ställa oss utanför oss själva, egentligen.
För oss människor är det en mycket enkel fråga att svara på vad en människa är. Det är när vi försöker ge ett "objektivt" svar som det blir svårt. Vi är ju en superorganism bestående av triljoner separata, levande enheter (celler) som var och en har en funktion i superorganismen. Varje cell består i sin tur av ännu mindre element och i slutändan är vi icke-levande molekyler. Om man "zoomar in" eller dissekerar tillräckligt hårt så är vi alltså varken människor eller levande, men det går förstås helt mot vår vardagsupplevelse av att både leva och vara människa. Anledningen till detta tror jag är just det att vi inte kan ställa oss utanför oss själva och bli till objektiva observatörer. (Alternativt kan man välja att se det på två olika sätt: antingen är allting levande och medvetet i någon grad - panvitalism/panpsykism - eller så är ingenting levande och medvetet egentligen, utan det är endast emergenta egenskaper hos materien - en illusion).
Tyvärr får jag göra dig lite besviken med mitt svar angående Jesus. För mig var ha en judisk profet bland hundratals andra som genom historiens nycker blev den rörelse som exploderade i popularitet (ungefär som dagens virala videor). Den riktiga Jesus från Nasaret tror jag också var ganska olik den person som finns beskriven i skrifter man "spikade" efter det första niceanska konciliet.
Osedvanligt intelligent fångat för att vara på Flashback (och ja på de flesta platser). Det mesta tyder på att vi är i en simulation tycker jag. Vem är Gud? Den som skapat illusionen. Skulle det stämma så inställer sig förstås frågan: Vem skapade skaparen av simulationen? Vem skapade skaparen av skaparen av illusionen ... etc, etc. Kanske vaknar man upp på en klinik någonstans i framtiden el. något annat, och har bara varit borta i någon minut, upplevelsen som kliniken erbjuder är: "lev ett liv på en minut", vem vet?
Jesus tycks ha varit en judisk profet och left hand path-utövare.
Du borde starta en podd, det skulle du nog kunna försörja dig gott på.
