Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Tror nog att det minskade barnafödande mer hör samman med att kivnnor föder färre barn över linjen än att vi skulle ha horder av kvinnor som inte föder ett enda. Tomatkungen har alltså i stort rätt.
Vidare, vi vet också att män studerar och jobbar mer, alltså prioriterar män att studera och jobba framför att ta hand om barn och familj...
"myten" kanske snarare är den att barn enkom skulle vara en kvinnosak, ansvar för kvinnor att "fixa".
Tja, rent krasst kan man ju säga om alla som inte har barn att de gör någonting annat än att ta hand om barn... (förutom förskolelärare och dylikt)
I slutändan handlar det om könsroller. Jag tycker det är ett privilegium att umgås med sina barn. Jag tycker också att man bör vara ett team och hjälpa varandra att ha hand om hushåll samtidigt som man också får vila och variera det man gör, i den mån det är möjligt. Samtidigt så tycker jag det i större utsträckning är kvinnans roll att ta hand om hus och hem, och mannens roll att försörja, i de fall en prioritering behöver göras. Och prioriteringar kommer behöva göras. Att ha två heltidsarbetande föräldrar och samtidigt ha en välmående familj är svårt. När barnen är små och bebisar så är det också min förväntning att kvinnan är den som går ner i arbetstid och fixar med hemmet. Bebisar ska helst ammas, för deras hälsas skull samt anknytning till mamman, det fixar såklart också bara mamman.
Sen vänder jag mig mot de normer som odlats, om boss babes, som ska klättra i karriär och börjar försöka skaffa barn väldigt sent, ifall de ens gör det. Each to their own såklart, men det är våldsamt oattraktiva drag på en kvinna. Det blir skrattretande när dessa kvinnor dessutom kräver att män ska vara attraherade av dem.