Har bara varit i fyra länder.

Beror lite på vad man är ute efter. Jag är imponerad av Romarimperiet (SPQR) som är grunden för vårt moderna samhälle. Då bara måste man besöka vissa platser i Rom.

Rom är som ett stort utomhusmuseum, helt riktigt. Men Venedig ger en känsla som man inte kan få i någon annan stad. Kolla bara hur många böcker och filmer som utspelar sig i Venedig.

Man kanske skall ha glart för sig att Rom inte är staden som är bortskämd med grönska. Detta är det lite brist på. Mycket trafik, avgaser och betong.

Venedig kanske är trevlig för vissa. Fast installerar de en speedgate för att komma in i en stad, så har man tappat mig som turist där.

Rom har som sagt många sevärdheter som förtjänar sitt rykte. Men vacker vet jag inte om jag skulle kalla staden. Tyckte det var lite för mycket smuts på gatorna och jag såg fler uteliggare än jag förväntade mig.

Venedig, däremot, är vackert. Gällande speedgate vet jag inte riktigt vad du syftar på för nån sån kan jag inte minnas att jag såg där. Även Rom har ju börjat fula ner sig nu när Fontana di Trevi inte är gratis längre.

Sen alla jäkla köer och folkmassor i Rom. Fick köa i nästan en timme för att komma in i Vatikanen, fastän jag hade förbokad biljett. Spanska Trappan är alltid smockat med folk, glöm att ta en bild. Venedig upplevde jag som betydligt lugnare, och gick man bort ifrån San Marco så gick det att hitta platser där man kunde vara ifred. Stämningen i Venedig är även mysigare, med trånga gator och småbutiker. Rom är mer stress.

Jag skulle helt klart kunna tänka mig åka tillbaka till båda städerna på semester, men aningen mer till Venedig faktiskt.

Ja Rom är du ju inte ensam i direkt.
Jag & mitt ex bodde i en lite lätt sliten lägenhet bakom Roma Termini. Mycket indier och minst sagt "spännande" där. Men jag kände mig aldrig osäker där.
Klart att ställen som Colosseum och Vatikanen har kö och många besökare. Det kan man räkna ut med arslet. Men jag som kan min SPQR historia drog iväg ex-tjejen till Cirkus Maximus där vi var nästan ensamma. Hon tittade på mig som ett frågetecken, typ "vad fan gör vi här, det är ju bara en gräsplan". För mig är det mer än bara en gräsplan. Många missade dessutom Parco Celio. Ex-tjejen fattade inte varför vi skulle in där, tills hon sken upp när vi väl var där.
Trevifontänen var jag från början inte alls sugen på att ens se, men tjat från henne gjorde att man till sist armbågade sig in i det där jävla eländet. En zigenare fick smaka på rätt hård armbåge av mig i en gränd där. Du kommer inte ålandes mot mig och min axelväska ostraffat.

Venedig har installerat speed gates för något år sedan. Du får betala för att traska in till stan. Tydligen har Rom också gjort något sådant för att minska trängseln vid Trevifontänen. Det var fortfarande gratis när jag var där.
Men speed gate är gränsen för mig. Jag väljer i så fall att titta på andra ställen.

Om vi nu är inne på Italien, så rekommenderar jag starkt Bari med omnejd, samt Bologna.

Jag har alltid haft en undermedveten dröm om att bli kär utomlands och aldrig mer återvända. Än har det inte gått i uppfyllelse, även om jag är medelålders nu..

Jag har rest mycket, detta eftersom att jag är en rastlös själ och behöver miljöombyte hela tiden. Jobbade, samlade in pengar och tog min väska och drog.
Hade jag kunnat ryska, hade jag kört en resa runt de gamla sovjetländerna och interagera med människorna. Ni kommer att få ett minne för livet. Transibiriska järnvägen är också ett måste, men även att besöka cast away ön, långt ut i stilla havet. Ön där filmen cast away spelades in för över 20 år sedan. Grönland hade varit grymt och påskön utanför Chile. Pyramiderna i Egypten, mest för dess underverk.

Mina resländer; norge, danmark, finland, nederländerna, tyskland, england, österrike, kroatien, ungern, frankrike, spanien, portugal, bulgarien, cypern (både turkiska och cyproitiska sidan), georgien, armenien, uae, thailand, indoniesien, malaysia, australien, mexiko, usa, kanada.

Ja det är lite klent. Har själv vart i 204 länder, åker till ett nytt i sommar. Man ska unna sej.

Fattas bara Somaliland dårå? (Bara Israel som erkänt det)
Aja 195 länder är erkända av FN.
TÖNT!

Där var jag 2003. Inget som kan rekommenderas, fullt med negrer som löper amok. I år blir det nog Bougainville om det vill sig väl. FN, haha! Töntar är väl ni WT-inavel i byhålan med kusingifte som höjdpungt.

Jag har varit i lite drygt 50 länder, majoriteten av dessa i Europa. När jag var yngre hade jag väl nån slags dröm att en dag ha besökt världens alla länder. Idag vet jag bättre. Jag kommer förmodligen att bygga på listan med länder lite till men antalet är absolut inte huvudsaken. Istället för att jaga nya länder så återvänder jag till städer och länder som jag tycker är trevliga.

I Sarajevo har jag varit flera gånger och det kan definitivt bli fler resor dit. Prag utanför de värsta turiststråken skulle jag kunna tänka mig att återvända till men skulle nog ännu hellre satsa på Brno eller någon annan av de övriga halvstora städerna i Tjeckien.