Vem är Gud? Och vem var Jesus egentligen?

Jag skapar den här tråden därför att jag upplever att väldigt många diskussioner mellan ateister, agnostiker och kristna fastnar redan innan själva samtalet egentligen börjat.
/.../
Så jag är genuint nyfiken på hur andra här ser på detta.

Ateister, agnostiker, muslimer, buddhister, kristna från olika traditioner eller andra:
Hur ser ni på verklighetens grund?
Vad är medvetande?
Vad är människan?
Och vem tror ni egentligen att Jesus var?

Du säger att jag ska tänka, men det är ju därför jag inte håller med.
Att vi upplever verkligheten betyder inte att det är Gud. Du sätter bara ordet ”Gud” på något vi redan vet finns.
Du motsäger dig också. Först låter det som klassisk kristendom, sen blir Gud bara en egen tolkning.
Samma med Jesus. Antingen var han en verklig person eller en symbol. Du kan inte ha båda.
Det där om vad Jesus symboliserar är bara påhittat.

Dessutom glömmer du historien. Kristendomen växte fram i Rom och påverkades av politik och makt, vilket gör det mindre övertygande som någon absolut sanning.

Förvisso är vetenskap både viktig och intressant. Men den missar en viktig aspekt av varför människor i olika grad väljer eller vill tro på Gud. Du gör samma typ av analys som Richard Dawkins, som är en briljant författare i det ämnet han kan. Religion äe inte det ämnet. Han avfärdar kategoriskt på samma sätt som bibelrunkare avfärdar kategoriskt av samma anledning. Russinplockning ur kakan. Det är en positionering.

Christopher Hitchens kunde åtminstone de religioner han kritiserade, han förstod också varför människor tror, men ansåg att det var för svaga argument. Han var så pass respekterad ateist att Vatikanen kallade in honom som djävulens advokat vid kanoniseringen av Moder Teresa, vilket säger en del om hur öppen och förstående han faktiskt var.


Jag har inte sagt du är stängd, det är du som påstår att jag säger detta.

Vad jag säger är att du säger du är vetenskapligt lagd, men du är ändå inte intresserad av att förstå, utan vill helst berätta att det är fnoskigt att tro något annat än vad din verklighet är.

Jag får kalla vad jag vill för Gud.
Det ska du skita i.
Jag tolkar bibeln efter eget huvud.
Inte vad idioter anser vara rätt.

Varför det? Det spelar väl ingen roll i ditt vardagliga liv om du vet hur (eller varför) universum finns. Du kan ju bestämma dig för att gå till gymmet ändå, eller hur?

Dessutom är det som sagt ett feltänk från första början: Du förutsätter det du vill bevisa. Men då har du ju inget bevis att komma med, bara ett tyckande eller en tro. Men det intresserat inte mig. Jag finner det helt ointressant vad du personligen tror eller tycker. Speciellt när du argumenterar som en dåre. Du har ju noll trovärdighet och då är dina åsikter snarast motbjudande. Du behöver anstränga dig lite mer om du vill övertyga någon om dina inre fantasier.

Visst, du får kalla vad du vill för Gud. Men då är det din egen grej, inte kristendom.
Du använder kristna ord, men ger dem en helt egen betydelse. Då blir det motsägelsefullt.
Bibeln som du hänvisar till sammanställdes dessutom i ett romerskt sammanhang, där urval och tolkningar påverkades av politik och makt. Det gör det ännu konstigare att samtidigt säga att du tolkar helt fritt.

Religion ÄR motsägelsefullt.
Av en god anledning.
Alla är inte redo för den enkla nakna sanningen.
Dom behöver sagor och ritualer för att kunna leva.

Men somliga andra kan ta emot sanningen och bibeln och religion talar till alla oavsett vem du är och hur mycket eller litet du förstår.

Nej nej. Jag argumenterar med vetenskap, sanning och verklighet i synfältet. Självklart vet jag vem Dick Harrison är. En religiös tok.

När jag hänvisar till forskning så talar jag givetvis om riktiga forskare. Det är en stor skam att Dick Harrison ens får vara anställd av Lunds universitet (om han nu fortfarande är det).

Om du läser bibeln så inser du väl att det går stick i stäv med evolutionen? Du kommer bara med tramsigt snicke-snack. Att troende idag börjar göra avkall på sin tro är ju ren desperation pga att det börjar se så korkat ut att förneka den skit man historiskt höll fast vid.

Ta bara Svenska Kyrkan som exempel. De har ju helt övergivet den kristna tron. Att säga att Svenska Kyrkan idag är kristen är ju som att säga att jorden är fyrkantig.

Om religion är motsägelsefull med flit låter det mer som något som inte stämmer.
Du säger att folk behöver sagor, men använder själv Bibeln som sanning. Det går inte riktigt ihop.
Dessutom skapades Bibeln och kristendomen i Rom, där människor bestämde vad som skulle ingå. Det handlar alltså inte bara om sanning.

Om religion är motsägelsefull med flit låter det mer som något som inte stämmer.
Du säger att folk behöver sagor, men använder själv Bibeln som sanning. Det går inte riktigt ihop.

Du påstår att jag missar något men du berättar inte vad det är. Vill du försöka igen? Du vinner inte över mig i retorisk brottning, glöm det.

Vad är det jag ska förstå enligt dig? Det finns inget att förstå när det inte har med verkligheten att göra. Du vill bara att jag ska tro, eller hur? Men tro och förståelse är inte samma sak. Det är långt ifrån samma sak. Förstår du? Svara att du förstår eller att du inte förstår. Eller ska du smita undan som alla religiösa dårar gör när de känner sig trängda?

Diskuterar du alltid saker som det vore en tävling man ska vinna?

Men ur din text tycker jag mig utläsa en väldig frustration och ilska.