Vad hände med alla karlakarlar, finns det några kvar i dessa tider?

En karlakarl är ett vardagligt och ibland
lite ålderdomligt uttryck för en rejäl,
kraftfull och handlingskraftig man.

Det syftar ofta på någon som är tuff,
pålitlig, händig och som tar sig an fysiska
eller utmanande uppgifter utan att klaga.

Karlakarl används ibland kärleksfullt, men
kan också användas lätt ironiskt om någon
som överdriver sitt tuffa beteende.


Ja, finns det några kvar i dessa tider?

Ämnet kom upp när Tommy Lindström
berättade om Palmespaningen i YT Pierres Värld.
Att Karlakarlar finns knappt mer med ett leende.

Ja, bland hantverkare som jobbar och inte orkar/gitter surfa på Flashback eller andra sociala medier när de är lediga eller har en stund över.

Du skriver nästan på versform. Finns det någon anledning till att du gör det?

Det ryktas om att ju längre från storstäderna man kommer desto hårdare är livet och så också människorna. Således hittas de flesta karlakarlarna i Norrbotten och mer specifikt i Kiruna. Om det är sant är svårt att veta.

Vet inte om det finns många kvar men det låter som en typisk silent generation gift man?

Och frågan är då om man vill ha såna runt sig. Moderna slavar som lider sig igenom hela livet utan att säga ifrån. Bara tragiskt.

Finns såklart många bra egenskaper hos dem, men inte allt.

Det är nog feminismens fel ... (ironi)

///
Huruvida feminismen har "förstört" mannen beror helt på hur man ser på saken, och svaret varierar beroende på ideologiskt perspektiv. Det finns två huvudsakliga synsätt på hur jämställdhetsarbetet har påverkat män.

Synen att feminismen har befriat mannen.
Det strikta traditionella könsrollsidealet,
där män förväntades vara ensam försörjare,
känslokalla och oövervinnerliga.

Synen att feminismen har skapat osäkerhet.
Enligt detta synsätt kan den traditionella
manligheten ha blivit stämplad som negativ,
vilket leder till att män upplever en identitetskris.

//

Den gamla stammen är borta, se politiker, bara
fjollor som knappt kan kavla upp ärmarna ...

Nja, det är väl bara jag kvar snart som är en riktig karlakarl!

Det är självbilden hos vissa män långt från storstäderna, men jag betvivlar att det stämmer. Att livet skulle vara hårdare där är också tveksamt.

Män som hela sitt liv fått höra av mammor och samhälle att deras enda värde ligger i vad de presterar, primärt åt kvinnor.

Sedan har de aldrig haft iq nog att ifrågasätta dessa dumheter. Utan har stolt tagit på sig rollen som packåsna.

Dessa män brukar dö tidigt, och innan dess leva länge med värkande kroppar och låg livskvalitet. Enda lindring kom från spriten.

Kvinnor älskar dessa män, som är de villigaste av alla slavar.

Att påstå att de radickala Feministerna "befriade" den manlige mannen från sitt eget "patriarkala förtryck" och "sina inskränkta fördomar", är som att påstå att Lillefar befriade Östeuropa från kapitalismens bojor, efter WWII.

Det finns ännu y-frontande kromosom-karlakarlar, men få av dem i Sverige. Grupptycket, är hårt här.

Ja det tror jag är helt sant faktiskt. Stället jag växte upp på är den hårdaste plats jag bott på. Större städer och eventuella utanförskapsområden har inte en chans vad gäller verklig hårdhet. Skillnaden är som den mellan Jack Dempsey alternativt Rocky Marciano och Mike Tyson. Tyson var en utomordentlig boxare och såg nästan oslagbar ut när han hade medgång. Dock vek han ofta ner sig om han åkte på ett par smällar och var inte i närheten av Dempseys/Marcianos mentala tuffhet. Fast det kan ha med den rådande tidseran att göra också. Folk behöver inte vara lika hårda numera. Livet kräver inte lika mycket.

Hantverkare idag passar definitivt inte in i den bilden...