Citat:
Jag syftade på inlägget från "Fallet Elsa" som du själv hänvisade till. Mamman har, enligt vad jag hört, en gång i en intervju sagt att hon är glad att flickan är av med droppet. Jag tycker att det är anmärkningsvärt.
Sen har jag sagt flera gånger Kurt-Sune att jag inte står bakom tvångsomhändertagandet. Jag har också sagt att jag ansåg att flickan direkt borde placerats hos pappan eller exempelvis hos en nära släkting.
Sen har jag sagt flera gånger Kurt-Sune att jag inte står bakom tvångsomhändertagandet. Jag har också sagt att jag ansåg att flickan direkt borde placerats hos pappan eller exempelvis hos en nära släkting.
Ja, fast jag tycker inte det verkar som att föräldrarna är särskilt nöjda med socialtjänstens hantering. Det som är intressant här är snarare hur allt kunde gå så snett, vilket egentligen inte är så svårt att förstå när man tänker efter.
Vi har ett system där politiker och socionomer, alltså människor utan medicinsk specialistkompetens, har getts en extrem maktposition över familjers liv. I det här fallet verkar orosignaler från vården ha tolkats fel och uppgifter ha överdrivits eller missförståtts, vilket ledde till långtgående konsekvenser.
Man trodde så starkt på teorin om Münchhausen by proxy att berättelsen senare behövde skrivas om när den inte höll juridiskt. Då byttes fokus istället till påstådd "omsorgsbrist". Och eftersom misstankarna fortfarande levde kvar informellt, trots att teorin fallit i domstol, stämplades även pappan med "bristande insikt". Resultatet blev att Elsa inte ens fick bo hos honom eller andra anhöriga.
Det var först när media började granska fallet som tonläget förändrades och socialtjänsten plötsligt blev mer samarbetsvillig. Då kunde Elsa också flytta till en släkting istället. Det hade sannolikt aldrig hänt om mamman inte agerat strategiskt, laddat ner journalerna i tid och kopplat in media.
Det är just detta ni systemriddare inte verkar förstå. Ni utgår från att det som står i en barnutredning automatiskt är objektiv fakta. Men i verkligheten är barnutredningar ofta berättelser byggda på tolkningar, antaganden och andrahandsuppgifter och därför måste de kunna granskas kritiskt, precis som allt annat myndighetsmaterial. Men det sker dessvärre inte i den utsträckning som skulle behövas vid LVU-mål.