Vilka politiker representerar bäst konservatism?

Du blandar ihop höger-radikala med konservativa.

Det stämmer nog. Just dementa politiker blir ju gärna konservativa

Konrad Adenauer, västtysk förbundskansler 1949-1963

Konservativ kristdemokrat, förespråkade den "sociala marknadsekonomin", anti-kommunist, sökte återintegrera Västtyskland i det västerländska lägret. Hans synsätt betonade ordning, stabilitet, gradvis rekonstruktion, stark skepsis mot radikala ideologier, försvar av tradition, pragmatism, och försvar av marknadsekonomi balanserat med socialt ansvarstagande.

Klockren europeisk konservativ med andra ord.

Nej, de är de konservativa. Du har en vänsterliberal nidbild av konservatism där den beskrivs som att kvinnor inte får ha långbyxor och män bör röka pipa. Konservatismen 2026 är Pete Hegseth och Mattias Karlsson.

Nej Donald Trump och hans administration är radikala inte konservativa, det är ju raka motsatsen.

Att amerikaner behövt använda en liberal revolutionär som sin symbol visar bara hur obefintlig deras konservativa idéarv är. En kompensation genom retroaktiv omtolkning som inte behövs i Europa.


Burke var aktiv i ett liberalt parti, försvarade den amerikanska revolutionen -- positioner som är svårförenliga med konservatismen. De som faktiskt grundade konservatismen som rörelse i Frankrike delade hans kritik mot den franska revolutionen men förkastade hans parlamentarism, frihandel och konstitutionalism som lika farliga utlöpare av upplysningsrationalismen.

Det politiska begreppet skall alltså ha uppstått kring en fransk tidsskrift vid namn Le Conservateur 1818 när Burke redan var död. Burke som konservatismens urfader är en efterhandskonstruktion som anglosaxare sysslar med och som varken stämmer historiskt eller om man ser till politiskt innehåll. Det som sker är att en fransk politisk kategori tillämpas på en brittisk tänkare som aldrig använde den om sig själv, samtidigt som kategorins innebörd omtolkas för att passa den brittiska kontexten. Det blir en dubbel post-hoc-förvrängning.


Magna Carta är intressant. Det handlade om konkreta privilegier för en specifik klass -- engelska baroner som tvingade Johan utan land att respektera deras traditionella rättigheter. Det är partikulärt och hierarkiskt och raka motsatsen till Jeffersons "all men are created equal" -- som är en universell princip giltig för alla människor överallt i alla tider och som härleds från det abstrakta förnuftet.

Samtidigt är det svårt att komma runt att England hade en ovanligt tidig och kontinuerlig tradition av att begränsa kunglig makt genom institutioner -- Magna Carta 1215, parlamentets framväxt under medeltiden, common law-traditionen, Glorious Revolution 1688. Det förklarar också varför det brittiska konservativa idéarvet är så tunt -- liberala institutioner hade djupa rötter redan innan konservatismen som rörelse uppstod, vilket gjorde gränsen mellan liberalism och konservatism genuint suddig i den brittiska kontexten på ett sätt den aldrig var i Frankrike. De amerikanska kolonisterna tog sedan med sig brittiska institutionella former och fyllde dem med det mest radikala och abstrakta från den europeiska upplysningen.


Så USA var inte konservativt i politisk mening men det liberala projektet fungerade utan större motstånd? Det är en stor eftergift till min position.

Anledningen till att det mötte mindre motstånd än i Frankrike är att USA hade ingen aristokrati, ingen etablerad kyrka med djupa rötter, ingen medeltida institutionell kontinuitet. Det liberala projektet vann totalt redan från start just för att underlaget för konservatism saknades. Det är inte ett argument för att liberalism och konservatism är förenliga -- det är ett argument för att liberalismen stod oemotsagd.

Det anglosaxiska kulturarvet var reellt men det användes selektivt som byggmaterial för ett rationalistiskt projekt. "Hade inte lika mycket historiskt arv att förkasta" är dessutom ett erkännande av problemet.

USA definierade sig explicit i kontrast till Europa -- den gamla världens tyranni, aristokrati, statsreligion och klassamhälle var just det man flydde från och byggde ett alternativ till. Den amerikanska självbilden som "den nya världen" i kontrast till "den gamla världen" representerade det man ville övervinna. Att kolonisterna tog med sig europeiska idéer och kultur är inte konstigt eftersom de kom härifrån -- men de kom från Europas mest liberala land (Storbritannien), och bar med sig de mest radikala europeiska vänsteridéerna.


Det är ett svagt exempel eftersom det infördes 1956 under kalla kriget som en explicit markering mot sovjetisk ateism, framdriven av ren ideologisk och politisk konkurrens mellan två progressiva supermakter.



Det amerikanska civilsamhället är associationsliberalism (Re: Tocqueville). Utgångspunkten är den suveräna individen som väljer att ingå i gemenskaper -- gemenskapen är ett instrument för individen, inte tvärtom. Man går med i kyrkan, grannskapsföreningen eller välgörenhetsorganisationen för att man väljer det, inte för att man föds in i en organisk gemenskap med förpliktelser man inte valt.

Det är också därför det amerikanska civilsamhället är sårbart på ett sätt som organiska gemenskaper inte är -- när individer slutar välja att delta upplöses det, eftersom det aldrig hade någon annan grund än frivilligt deltagande. Det är precis vad Putnam dokumenterade i Bowling Alone -- det amerikanska civilsamhället har eroderat kraftigt sedan 1960-talet när den individualistiska logiken fullföljts konsekvent.

Sovjet var faktiskt ambivalent mot sitt kulturarv på ett sätt USA aldrig behövde vara -- Stalin rehabiliterade rysk nationalism, kyrkan fick en begränsad roll, det tsaristiska kulturarvet selekterades och återanvändes. USA har på lång sikt varit mer effektivt än Sovjet på att erodera det konservatismen värnar om genom sin individualism och marknadsfundamentalism. Att det skedde genom konsumerism snarare än genom direkt tvång förändrar inte utfallet. Vi kan observera att länder i f.d. östblocket är mer konservativa idag än de som ingick i västblocket.

The iron lady Margaret Thatcher.

Allting är mycket lättare än ni tror Man kan inte snacka fram sin kunskap, input-output hoppar ni
över hela tiden.

Liberalism/konservatism liksom alla andra ideologer finns endast i böcker, eventuellt serietidningar beroende på kvalitén de lagt på den. Äkta kommunism var vänsterns stora inbördeskrig på den tiden kallade sig så. Marxist-leninist-maoist skämtade de om i Life of Brian 1979, där palestinier, judar, kristna, kommunister, bogar, transor hela rubbet sågades i en och samma scen .

https://www.youtube.com/watch?v=WboggjN_G-4
https://www.youtube.com/watch?v=sFBOQzSk14c

Och det är ni som är dem i denna tråden idag.

De som känner sig träffade sågade jag redan igår på det håller.
(FB) Är katolicismen extra inkompatibel med konservatism?

Till er andra så är konservatism, eller liberalism är endast de prefix eller suffix som läggs till för att visa att att de har en falang som vill ta makten via nya frågor än tidigare. Moderaterna blev de nya ett tar av ren tur, så de kunde byta till väljarnas håll som när SD gick förbi dem och TIMBRO:s ideologiska elit som sålde in nyliberalismen i Sverige, blev konservativ tankesmedja utan att säga något högt, och webbsajten och bloggarna jag följde talade om vad som hände, men inte massan eller media tills poff!

Oikos Mattias Karlsson började synas på deras kontor och barhäng tillsammans.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mattias_Karlsson_(sverigedemokrat)

Då ramlade polletten ner i medierna..

De bytte ingenting blev svaret . på Bohmans tid hade de en valaffisch
som tydligt visade konservatism LIBERAL-KONSERVATISM

Ledare
Liberalkonservatism handlar om en helhetssyn på samhället
Liberalkonservatism innebär inte en kompromiss mellan två motstridiga ideologier, utan en helhetssyn på samhället där politikens roll enbart är att tillhandahålla ett ramverk medan fria medborgare forar samhällsutvecklingen. Det skiljer den från socialliberalismen som ser politiken som drivande i samhällsutvecklingen och inte drar sig för att reglera människors privatliv.
Lars Anders Johansson
5 september 2017
https://timbro.se/smedjan/liberalkonservatism-ar-inte-mer-motsagelsefullt-socialliberalism/

MAGIC TRICK for the stupid stupid voters hehehe...

Först och främst: den amerikanska revolutionen var inte radikalt-utopisk och samhälls-omstörtande som den franska. Amerikanernas protest mot skatte-förtryck utan parlamentarisk representation matchade existerande brittiska politiska principer. Amerikanerna försökte inte heller eliminera religion eller existerande samhälls-struktur. Med andra ord var amerikanska liberala principer långt ifrån lika anti-konservativa som den franska. Jag nämner detta för att visa att vad du kallar "liberal revolutionär" i själva verket är en liberal revolutionär som matchar konservativt tänkande mer än vad du verkar mena. Dessutom tycker jag du glömmer den konservativa betoningen på pragmatism - om liberala revolutionärer lyckas skapa ett system som fostrar patriotism, som anknyter till ett nationellt arv och som dessutom skapar ett politiskt system som undviker anti-konservativt samhällsomstörtande är det väl alltihop saker en konservativ kan uppskatta.

Och dessutom måste du tänka i att i USA fanns det möjligheten till ett nytt samhälls-projekt. Om du kräver ett historiskt arv för ett samhälle ska vara konservativt omöjliggör du möjligheten att USA ens skulle kunna ha en konservativ grund. Vad vore alternativet? Ett USA lämnat till indianerna (en folkgrupp jag förvisso har mycket sympati för)? USA som brittisk koloni? Konservatism handlar mycket om att bevara ett arv - USA hade inte lika mycket att bevara som Frankrike, men det som de hade bevarade det mycket väl.

Och även om du kallar Thomas Jefferson & Co för "liberal revolutionär" kan du inte förneka att Jefferson och resten blivit symboler och hjältar med konservativ betydelse. Och låt mig påminna om det konservativa värdet vid pragmatism - det må inte vara så enkelt som Gösta Bohman-tänkandet att konservativa är att bevara vad som fungerar och liberalism är vad som fungerar men likafullt har det amerikanska politiska systemet - som både du och jag ser mycket liberalt i - visat sig fungera; USA är en ung nation men som politisk skapelse är den bra mycket äldre än flera västerländska stater.

Angående Burke som aktivt i liberalt parti - är det så viktigt? Förändras inte ideologier med tiden? Och även om konservatism handlar om att förvalta något kan väl ideologin handla om att förvalta något från början ideologiskt främmande? Och - med all respekt för din uppenbara kunskap på området - tänker jag att det borde finnas ett värde i att statsvetare ser Burke som konservativ och att dagens konservativa politiker följer honom (jag har inte lika konkreta exempel pä politiker som jag har gällande forskning, men det jag säger är väl inte intellektuellt kontroversiellt)? Du verkar ha en ideologiskt snäv bild av vad som är konservatism men i allmän definition - vetenskapligt eller i vanligt tal - tror jag att min breda definition är mer relevant.

Men jag kan hålla med dig om en mycket viktig sak. Jag har inte koll på de franska tänkare du hänvisar till som grundare till konservativ ideologi - men jag kan tänka mig att de har en poäng när de ser en hel del liberalism hos Burke. Men det ogiltigförklarar väl inte att det även fanns konservatism i hans tänkande? En pragmatiskt orienterad och smhällsbevarande ideologi som konservatism borde väl inte stänga dörren för annorlunda tankar eller för politiska principer som blivit politiskt allmängods?

Du kan mycket väl ha en poäng i vad du säger. Men jag skulle likaväl hävda att din definition och historiska bakgrund är ideologiskt laddad - du har en filosofisk bild av konservatism som inte matchar statsvetenskaplig konsensus. Du kanske har rätt i ideologisk fullkomlighet men du bör acceptera att den allmänna definitionen av konservatism (vetenskapligt eller i vanligt politiskt tal) är den som överlag gäller.

Jag kan erkänna att jag inte har djup koll på Magna Charta. Men jag vet att en del ser det som en öppning för individuella rättigheter. Din historiska bedömning kan vara korrekt - att det inte bör ses som individuella rättigheter utan snarare aristokratiska privilegier - men Magna Charta har likaväl setts som ett steg mot individuella rättigheter. Vi är då förövrigt lite tillbaka vid skillnaden mellan den amerikanska revolutionen (som Edmund Burke stödde) och den franska - den förstnämnda hade i alla fall kanske lite historiskt arv att förvalta; den var åtminstone inte lika radikalt förstörande samhällsomstörtande trendbrott som den franska).

Jag godkänner den historie-beskrivning i allmänhet; på grund av det enkla skälet att min kunskap inte räcker till. Men en sak vill jag säga - det radikala och abstrakta i USA som politisk skapelse samexisterade åtminstone med anglosaxisk etnisk-kulturell enhet och även om The Founding Fathers i många fall var deister så försökte de inte krossa kyrkan - till skillnad från de franska revolutionärerna. Med andra ord var de åtminstone neutrala till vad konservativa ofta högaktar.

Jag svarar på resten i ett annat inlägg.

Först och främst innebär ditt resonemang att ett nytt samhälle aldrig kan vara konservativt. Det må stämma, men det USA som skapades har sett från flera aspekter blivit eller åtminstone varit konservativt: allmän patriotism, kristendomen som stark kraft, att militär plikt varit högaktat, att socialism hittills inte blivit en stark kraft, hyllande av det historiska arvet (som The Founding Fathers roll), betoningen på tradition i exempelvis konstitutionens roll, frånvaron av revolutionära förändringar (med inbördeskriget som möjligt undantag), att konservativa värderingar fostrats inte bara via statlig väg utan inom civilsamhället. Man kan säkerligen peka ut fler argument för att USA varit ett konservativt samhälle.

Du nämner dessutom aristokrati och klass-samhälle som europeiska samhälls-faktorer amerikanerna flydde ifrån. Men Thomas Jefferson talade om "naturliga eliter" och länge fanns det inom det amerikanska WASP-etablissemanget en aristokratisk betoning på plikt, ansvar och att tjäna samhället. Och även om USA varit ett mer upprucklat samhälle än Europa sett till socioekonomiska skillnader och förutsättningar kan man knappast säga att landet inte varit ett klass-samhälle. Och om du bedömer det som ett icke-konservativt samhälle sett till skillnader mellan socialklasser vill jag på nytt påpeka den konservativa betoningen på pragmatism och att amerikanska klass-skillnader kan ses som konservativt betingade även om de inte fullständigt matchar de europeiska nationerna (vad nu som återstår av dem; USA har haft mycket mer samhällsstabilitet än de flesta europeiska länder - med möjligt undantag för Storbritannien, men om du förkastar Edmund Burke uppfyller det brittiska samhället knappast dina krav angående vad som är sann konservatism. Och när det kommer till klass-skillnader har europeiska stater sedan andra världskriget fokuserat mer på att utjämna dem än vad USA gjort).



Kan vara ett svagt exempel. Men det finns nog fler exempel som visar att USA varit ett land som värderat religion, kulturell enhet, patriotism på ett djupt plan.


Och du tror inte att likartade psykologiska och livsstilsbetingade aspekter styr många européers val att inträda i sådana gemenskaper? Och ska inte det amerikanska samhället ha en eloge i sitt skapandet och förvaltande av sådana gemenskaper (utifrån ett konservativt perspektiv)? Och oberoende varför folk anslutit till en av civilsamhällets gemenskaper stärker de hursomhelst dessa gemenskaper. Jag skulle även tro att just religiösa gemenskaper i USA visat sig vara levnadskraftiga och med reell påverkan på människornas värderingar. Ska man jämföra med europeisk konservatism kan man se att den anglikanska kyrkan ("The Tory Party at prayer" som jag läste i en bok om engelsk överklass; förmodligen var det i en bok om Mitford-familjen) har blivit mycket försvagad och blek och utan mycket moralisk/kulturell/politisk påverkan. Och Sveriges tidigare statskyrka må än en gång varit en del av ett svenskt konservativt etablissemang (om än ett enligt mig misslyckat samhällsalternativ) men är det knappast nu; K G Hammar var i alla fall närmast en agnostisk vänsterdebattör.

Om man definierar strikt kristna värderingar som konservativa kan man dessutom se att svensk moralkonservativ frikyrklighet haft mycket mindre inflytande på samhället än amerikanskt evangeliskt kristna. (Jag säger inte att det är bra eller dåligt, men det visar på en aspekt av konservatism som varit mer framgångsrik i USA än Sverige - om än att man inte bestämt måste klassificera svenska frikyrkliga som konservativ kraft; som sagt var Svenska Kyrkan en gång en grundkraft inom svensk konservatism.)

Jag tror att den ryska nationalism Stalin återskapade var mer taktisk än dess amerikanska motsvarighet. Och i USA fanns en lojalitet och stolthet gällande deras system - medan de sovjetiska medborgarna nog såg igenom det ideologiska lurendrejeri de utsattes för.

Du kan ha rätt i att USA, utifrån ett konservativt perspektiv, varit än mer destruktivt effektiva än Sovjet sett till flera viktiga aspekter. Jag nöjer mig med att USA var det bättre valet i kalla kriget men jag hoppas även att Europa kunde vara en högerradikalt betonad enhet och politisk kraft istället för att vara kvasi-kolonier till USA och vad det nog inneburit sedan andra världskriget.

Jag skulle vilja vända upp och ned på hela trådämnet och ifrågasätta huruvida politik och politiker överhuvudtaget kan representera konservatism. Åtminstone i väst och i andra länder där liberal demokrati råder. Konservatism i meningsfullt avseende representeras bäst av motupplysningen. Det kan aldrig bli kompatibelt med upplysningsidéer som demokrati. Eller värderingar som bygger på någon form av ”allas lika värde” som t.ex den amerikanska konstitutionen gör. Problemen med demokrati är väl ett sidospår men utmärkande för konservatism måste vara förkastandet av demokrati som format och politisering av samhället rent generellt. Här finns betydligt bättre inspiration att få från en uppsjö konservativa tänkare och filosofer. Som t.ex Oswald Spengler, Friedrich Nietzsche, Giambattista Vico, Johann Georg Hamann och Joseph de Maistre. I USA finns i alla fall ingenting att hämta för konservativa utan bara burkeanskt försvar av liberala frihetsbegrepp från de som där kallar sig konservativa.

Ryssland. Där har man teorin om att det inte är någon mening att ansträngningsvis vara trevlig och pratglad, för det ska inte vara några utlänningar där och störa ändock. Att jämföra med skattecharadsägandeskapens helmigrantgator långt åt väster på deras moderna teoretiska satellitkarta genom det omfattandevis ironiskare kalla kriget man gått med på utgivandes, för att det riktigt ska riva i arvet.

I farvattensväg var det hursomhelst antingen inåt Amerika eller bortåt Östersjön eller till Afrika.