Citat:
Ursprungligen postat av
Dr Scriptum
Jag kallar inte Thomas Jefferson för konservativ. Han var för sin tid radikal och liberal. Vad jag säger är att hans tänkande blivit en del av amerikansk konservatism. Och att han blivit en amerikansk hjälte på ett konservativt sätt - en patriotisk symbol som representerar ett historiskt arv. Jag vet inte hur snävt du definierar konservatism så jag kanske skjuter fel - men många konservativa tror förövrigt på samma individuella rättigheter som Jefferson. Även om det inte gör honom till konservativ.
Att amerikaner behövt använda en liberal revolutionär som sin symbol visar bara hur obefintlig deras konservativa idéarv är. En kompensation genom retroaktiv omtolkning som inte behövs i Europa.
Citat:
Ursprungligen postat av
Dr Scriptum
Nu snackar vi på nytt om definitionen av konservatism. När du säger att konservatism som ideologi uppstod i Frankrike kan jag godkänna det utifrån en viss ideologisk benämning av vad som är konservativ ideologi. Men den vanligare definition som kan se inom bland annat statsvetenskap menar att Edmund Burke var en av grundarna till konservatism som ideologi.
Burke var aktiv i ett liberalt parti, försvarade den amerikanska revolutionen -- positioner som är svårförenliga med konservatismen. De som faktiskt grundade konservatismen som rörelse i Frankrike delade hans kritik mot den franska revolutionen men förkastade hans parlamentarism, frihandel och konstitutionalism som lika farliga utlöpare av upplysningsrationalismen.
Det politiska begreppet skall alltså ha uppstått kring en fransk tidsskrift vid namn
Le Conservateur 1818 när Burke redan var död. Burke som konservatismens urfader är en efterhandskonstruktion som anglosaxare sysslar med och som varken stämmer historiskt eller om man ser till politiskt innehåll. Det som sker är att en fransk politisk kategori tillämpas på en brittisk tänkare som aldrig använde den om sig själv, samtidigt som kategorins innebörd omtolkas för att passa den brittiska kontexten. Det blir en dubbel post-hoc-förvrängning.
Citat:
Ursprungligen postat av
Dr Scriptum
Ja, abstrakta rättigheter är konservativa skeptiska emot. Men likaväl har många konservativa länge trott på samma individuella rättigheter som den amerikanska konstitutionen fastställer. Man kan även fundera på om den amerikanska agendan om individuella rättigheter bara hade abstrakt grund - du verkar inte se brittisk konservatism som sann konservatism men den som gör det kan fundera på arvet från Storbritannien till USA: redan Magna Charta handlade om rättigheter.
Magna Carta är intressant. Det handlade om konkreta privilegier för en specifik klass -- engelska baroner som tvingade Johan utan land att respektera deras traditionella rättigheter. Det är partikulärt och hierarkiskt och raka motsatsen till Jeffersons "all men are created equal" -- som är en universell princip giltig för alla människor överallt i alla tider och som härleds från det abstrakta förnuftet.
Samtidigt är det svårt att komma runt att England hade en ovanligt tidig och kontinuerlig tradition av att begränsa kunglig makt genom institutioner -- Magna Carta 1215, parlamentets framväxt under medeltiden, common law-traditionen, Glorious Revolution 1688. Det förklarar också varför det brittiska konservativa idéarvet är så tunt -- liberala institutioner hade djupa rötter redan innan konservatismen som rörelse uppstod, vilket gjorde gränsen mellan liberalism och konservatism genuint suddig i den brittiska kontexten på ett sätt den aldrig var i Frankrike. De amerikanska kolonisterna tog sedan med sig brittiska institutionella former och fyllde dem med det mest radikala och abstrakta från den europeiska upplysningen.
Citat:
Ursprungligen postat av
Dr Scriptum
Sedan tänker jag på att även om abstrakt grundade rättigheter inte är ett resultat av konservativ ideologi så kan dessa rättigheter fungera mer eller mindre väl med konservatism. Frankrike är ett exempel på när det inte fungerade - samhället blev totalt anti-konservativt. Men i USA fungerade det bättre. I USA förkastade man inte ett historiskt arv - och hade inte heller lika mycket historiskt arv att förkasta. Den amerikanska revolutionen slaktade ingen överklass och även om många grundlagsfäder var icke-kristna bedrevs ingen statligt repressiv kampanj mot kristendomen. Och även om USA grundades på abstrakta politiska principer hade landet också sin grund i anglosaxisk kultur och etnicitet.
Jag håller med om att tanken om ett socialt kontrakt är helt anti-konservativ. Även här får man dock tänka på att det sociala kontrakt länge fungerade i USA och att det fungerat i samspel med mycket en konservativ kan uppskatta.
Så USA var inte konservativt i politisk mening men det liberala projektet fungerade utan större motstånd? Det är en stor eftergift till min position.
Anledningen till att det mötte mindre motstånd än i Frankrike är att USA hade ingen aristokrati, ingen etablerad kyrka med djupa rötter, ingen medeltida institutionell kontinuitet. Det liberala projektet vann totalt redan från start just för att underlaget för konservatism saknades. Det är inte ett argument för att liberalism och konservatism är förenliga -- det är ett argument för att liberalismen stod oemotsagd.
Det anglosaxiska kulturarvet var reellt men det användes selektivt som byggmaterial för ett rationalistiskt projekt. "Hade inte lika mycket historiskt arv att förkasta" är dessutom ett erkännande av problemet.
USA definierade sig explicit i kontrast till Europa -- den gamla världens tyranni, aristokrati, statsreligion och klassamhälle var just det man flydde från och byggde ett alternativ till. Den amerikanska självbilden som "den nya världen" i kontrast till "den gamla världen" representerade det man ville övervinna. Att kolonisterna tog med sig europeiska idéer och kultur är inte konstigt eftersom de kom härifrån -- men de kom från Europas mest liberala land (Storbritannien), och bar med sig de mest radikala europeiska vänsteridéerna.
Citat:
Ursprungligen postat av
Dr Scriptum
Du har en poäng. Amerikanska konservativa stödjer en politisk grund som är liberal och radikal. Även om man kan tillägga (om de nu stödjer ditt eller mitt perspektiv) att de också brutit mot en del i detta liberala arv - som i införandet av In God We Trust-mottot; det matchar inte den liberala grunden om total åtskillnad mellan kyrka och stat.
Det är ett svagt exempel eftersom det infördes 1956 under kalla kriget som en explicit markering mot sovjetisk ateism, framdriven av ren ideologisk och politisk konkurrens mellan två progressiva supermakter.
Citat:
Ursprungligen postat av
Dr Scriptum
Det starka amerikanska civilsamhället har kunnat uppstå bland annat för att den amerikanska konstitutionen minimerar statlig makt. Men det förändrar väl inte att det finns något konservativt i detta starka civilsamhället? Jag säger inte att USA varit helt konservativt - absolut inte - men man kan se konservativa inslag och alla dessa kan inte bara ses som ett arv från konstitutionen.
Framförallt tycker jag jämförelsen med Sovjet haltar betydligt. Sovjetisk patriotism var beordrad uppifrån - den amerikanska har haft enorm folklig förankring och denna patriotism må handla delvis om politiska principer men den är även känslomässig och kulturell. Den ryska revolutionen vill avskaffa sitt kulturella arv medan USA utvecklats i samband med sitt.
Det amerikanska civilsamhället är associationsliberalism (Re: Tocqueville). Utgångspunkten är den suveräna individen som väljer att ingå i gemenskaper -- gemenskapen är ett instrument för individen, inte tvärtom. Man går med i kyrkan, grannskapsföreningen eller välgörenhetsorganisationen för att man väljer det, inte för att man föds in i en organisk gemenskap med förpliktelser man inte valt.
Det är också därför det amerikanska civilsamhället är sårbart på ett sätt som organiska gemenskaper inte är -- när individer slutar välja att delta upplöses det, eftersom det aldrig hade någon annan grund än frivilligt deltagande. Det är precis vad Putnam dokumenterade i
Bowling Alone -- det amerikanska civilsamhället har eroderat kraftigt sedan 1960-talet när den individualistiska logiken fullföljts konsekvent.
Sovjet var faktiskt ambivalent mot sitt kulturarv på ett sätt USA aldrig behövde vara -- Stalin rehabiliterade rysk nationalism, kyrkan fick en begränsad roll, det tsaristiska kulturarvet selekterades och återanvändes. USA har på lång sikt varit mer effektivt än Sovjet på att erodera det konservatismen värnar om genom sin individualism och marknadsfundamentalism. Att det skedde genom konsumerism snarare än genom direkt tvång förändrar inte utfallet. Vi kan observera att länder i f.d. östblocket är mer konservativa idag än de som ingick i västblocket.