Citat:
Jag får erkänna att jag inte riktigt får ihop hur du tänker. Själv tänker jag väldigt sällan på ett kommande helvete. Visst finns det antydningar i Bibeln men det är så mycket vi inte vet, och det verkar bättre att lägga kraften på det vi vet istället. På att lära känna Gud, sig själv och de människor man har omkring sig nu. Med den erfarenhet jag har av Gud tror jag att han kommer att ro ihop det för mina barn (och allra allra flesta människor) även om jag inte vet precis hur. För mig verkar det som om du ska ta den här upprördheten och engagemanget du har på allvar och söka vad Gud vill dig i detta. Det låter liksom som om du har koll på en hel del men fått rätt mycket om bakfoten så att det ligger mellan dig och honom.
Jag ogillar den kristna Guden det står om i bibeln .
De dagar jag tror på Gud så är det nån helt annat och inget att ogilla.
Jag hade inte velat vara i himlen hos Gud om tex mina barn brann i helvetet. Hur kan man få frid i himlen då?? Alltså...då måste Gud radera minnet från folk och då blir det en falsk frid.
Och tror du verkligen jag vill hamna i ett brinnande helvete bara för att jag inte vill tillbringa evigheten med en psykopatiska Gud som tex hetsade Abraham att döda sin egen son?
De dagar jag tror på Gud så är det nån helt annat och inget att ogilla.
Jag hade inte velat vara i himlen hos Gud om tex mina barn brann i helvetet. Hur kan man få frid i himlen då?? Alltså...då måste Gud radera minnet från folk och då blir det en falsk frid.
Och tror du verkligen jag vill hamna i ett brinnande helvete bara för att jag inte vill tillbringa evigheten med en psykopatiska Gud som tex hetsade Abraham att döda sin egen son?
Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det är som att en del människor fultolkar allt. Om man försöker göra något bra för dem, tror de att man ringaktar dem och att de inte kunde göra det där själva. Jag antar att det beror på att de skadats av livet.
med att de får välja mellan: