Tråden där sexarbetare diskuterar kunder och träffar

Funderar väldigt mycket. Har alltid gjort. Reflekterar och vill ha svar. Som om jag vill ha någon sorts förklaring till varför saker å ting hänger ihop som de verkar göra.

Män. Vanligtvis 20-30 cm längre än jag själv. Och 20-30 kilogram tyngre. Tjänar långt mer än jag som underbetald och utnyttjad uska. Rättvist? Nej. Jämlikt? Nej.

Men så. Detta att män, hur mycket de än tjänar, hur stora och starka de än är, måste b-e-t-a-l-a för en stunds närhet och sex. Jag behöver bara knäppa med fingrarna så har jag ett ligg för natten. Rättvist? Nej. Jämlikt? Nej.

Inte var för sig, men lyfter jag blicken och ser på detta ovanifrån, eller hur jag ska uttrycka mig, ser jag ändå en slags jämnvikt, detta att det liksom planar ut.

Män har det ekonomiska övertaget/ makten och det fysiska övertaget.

Kvinnor har den sexuella makten.

Så då blir det som är orättvist ändå rättvist i slutändan.

Lite funderingar.

Du verkar vara lite uppjagad och har taggarna utåt? Konstig approach du har till detta. Eller är det jag som läser dig fel? 😞

Det är så kul att allas berättelser kommer fram här. Tack för att du delar med dig! Män som säljer sex till kvinnor är så få så det är verkligen supervärdefullt att du delar dina berättelser! 🫶

Du säger alltså att alla manliga kunder som här på forumet skriver om alla kåta kvinnliga providers de har träffat är osmarta? Där handlar det typ bara om olika sexuella aktiviter så kaaaanske att nån lurar sig själv att tro att horan på riktigt är kåt. När du sålde sex till smarta kvnnor så trodde de ändå att de köpta kompimnagerna om viktnedgång, nya bröst och ny frisyr var på riktigt? Till skillnad från män som köper sex av "kukgalna" horor? Då är väl kvinnornna du sålde till inte smarta öht? Eller vad pratar du om? Fattar inte.

Det här med sildenafil! Vilken jävla superagentur du måste ha signat med som hade tillgång till sildenafil innan sildenafil ens fanns ute på marknaden! Supercoolt ju! Lite som att du är av en annan värld. Super!

Hade du kunnat jobba utan sildenanfil tror du? Även om dina kunder mest ville ha komplimanger av dig så måste ju kuken spelat en roll? De av manligt kön (oavsett ålder) som säljer kuk har ju en stor och uthållig kuk? Men du var mest nåt sorts betalt charntroll som fick betalt för att smörja och lyssna på kunder? (det är ju det andra män "står ut med" för att få knulla enligt dig) Du var kanske inte hora, du var ett betalt charmtroll som ställde upp för att du behövde pengarna och var så jävla bra på att charma och få kunden att må bra?

Du kände "inte mycket" när du sålde sex förutom att du var superervös först och sen tippade över till att känna att du sket i det hela men ändå gjorde det för pengar? Inget mer än så? Har du blockat känslor tror du? Kan du inte utveckla det här? Du sitter inne på erfarenhet som andra i tråden inte har.

Scheisse pommes friesse! Du är på riktigt! Berätta mer om dina känslor!!!

Det blr la tjötigt om jag ska dra allt IGEN. Men ok!!! Jag började hora genom agentur när jag pluggade utomlands och inte kunde språket bra nog för att kunna få ett decent extrajobb. Du sålde ju ändå dina tjänster i ett engelsktalande land? Eller? Du valde ändå att hora trots att du kunde språket? (jag utgår från att du pratade engelska in The US även om det var typ 30 år sen du var aktiv?)

Jag är fortfarande en skapligt ung hora. Och ja -- jag har alltid haft ett privat sexliv. Jag knullar av attraktion, kåthet, förälskelse och kärlek. Privat och utan betalning! Det har väl inte med ålder att göra? Jag hoppas att alla gör det! (om man inte får betalt för jobb! det finns nåt som bottnar i kåthet/kärlek/attraktion/allt av dessa också)

När jag jobbade genom agentur så var det svårt för mig att vara "selektiv". Så klart man kan välja själv hur "selektiv" man är vg gäller antal bokningar och när och var och vad. Men annars är det ju svårt att vara selektiv när man jobbar genom agentur. Man vet sällan vem. Du verkar veta nåt annat typ? Har jobbat på ett helt annat sätt typ? Du skötte bokningar själv trots allt gick genom agentur? Det kanske fanns nåt annat bokningssystem då efterson agenturen fxade sildenafil åt dig när slidenefil faktiskt inte ens fanns? Vad tror du om det?

Och ok, nu drar jag det den sista gång. Det är la trist! Men i Swe och alla andra länder är KIF alltid med skydd. Gör OWO och låter kunder slicka utan här i Swe. Jag vet att det är en risk jag tar men jag testar mig regelnbundet på mottagningar och det värsta som hänt är att en kund kommer i in mun. Då ler man sött och säger att det är ok.

Ja, du läser mig sannerligen fel, avsiktligt eller ej vet jag inte, men du försöker med din passivt aggressiva framtoning framkalla någon form av reaktion, konstigt sätt att debattera på. Det är något som skaver.
Konstigt att du tycker det är tjatigt när jag ställer en eller två frågor medans du ställer massor till mig.
Sedan förstår jag inte varför du inte frågar dina manliga sex arbetande vänner dessa frågor då du är så vetgirig hur en man upplever att sälja sex.
Vad gäller mina bokningar jag hade för närmare 30 år sedan så måste du förstå att det var i en annan världsdel, en annan tid. Agenturen skötte mina bokningar, jag meddelade bara tiderna jag var tillgänglig. Jag hade inget internet att annonsera på, bara vissa sidor i vissa tidningar men det tyckte jag var allt för krångligt att bygga upp någon form av kundkrets. Visst, jag kunde inte vara selektiv och fick undvara en del av inkomsten, men det fanns fördelar att låta agenturen sköta kundkontakterna och bokningarna.
Trevlig kväll på dig

Jag förstår om det krockar med ditt privatliv, och är såklart helt enig med att inte ta privata samtal framför kund. Det är såklart min utgångspunkt med, men om jag inte har möjlighet att flytta på privata möten under en övernattning så meddelar jag kund detta och det är sedan upp till honom om han är okej med det eller inte. Det har aldrig varit ett problem alls, men jag har som sagt endast kunnat lyfta detta med kunder jag träffat flera gånger. Jag skulle aldrig göra det med en ny eller ganska ny kund, det är såklart helt uteslutet.


Då verkar vi träffa likasinnade kunder, kanske rent utav samma kunder?
När man väl lär känna en kund på ett mer personligt plan, vilket det låter som du gör om du nämner 3 träffar i veckan, då utvecklas det tillslut till en mer human kontakt. Där man har respekt och förståelse till att man har ett privatliv med. Funkar detta för alla kunder? Såklart inte men jag ser det som att kunden styr och initierar denna typ av kontakt. Jag har självfallet ett val och delvis även ett ansvar att kunna styra hur man vill att kontakten ska fortgå. Men med den kontakten och det antal träffar som görs ser jag inga hinder för att erbjuda en förmånlig deal då och då. Läste att du gjort CAM i början av din karriär, har du testat SB (i och med att du ställde den frågan till mig).

Stor makt för mig personligen, ja.👍👍

Men säger jag nej till en kund kan han bara vända sig till någon annan escort där han är välkommen.💯

Så money talks, ja 🗣️

Money talks, wealth whispers.💤

Har testat SB en gång bara men det är inte min grej. Mannen bjöd på drinkar ute på stan men det blev aldrig en till "riktig" träff. Inte för att han var otrevlig men det kom fram under kvällen att hans sexuella preferenser (typ BDSM o förnedringssex) krockade med vad jag erbjuder. Nu minns jag inte om han sa vad han sökte när vi började skriva och innan vi sågs. Jag kunde ha gjort annat under den tiden vi sågs och han hade sparat pengar på att inte bjuda mig. Jag har inte tid att träffas först för att känna av varandra och sedan ta beslut om en till träff känner jag.

Men jag kanske kan säga att min kontakt o relation till han jag träffar ofta nog inte är typisk eskort-kontakt, eftersom vi hörs ofta om mycket. Om det är en SB o SD kontakt vet jag inte heller, för jag har ingen aning om hur en sån kontakt är och fungerar. Jag sätter ingen etikett på hans och min relation o kontakt.

Du verkar väldigt fokuserad på att det handlar om vilka man träffar? För att verkligen vara övertydlig så menar jag alltså att för mig handlar det om att jag inte är bekväm med att sköta privata saker under träffar. Det gäller oavsett om det är en återkommande kund eller en nykomling och oavsett om kunden tycker det är okej och om det är en längre träff. Jag känner verkligen en yrkesstolthet över att få mina kunder att må bra och att de känner att jag har fullt fokus på dem, plus att de ändå betalar rätt mycket pengar för att träffa mig, så för mig personligen känns det bara fel om jag skulle behöva ta något möte eller något annat privat under träffen. Det enda undantaget jag kan komma på är om någonting väldigt akut skulle dyka upp som jag inte har kunnat förutse. När kunder vill ses när jag har något annat inbokat, oavsett vad det är, så brukar jag säga att jag inte kan ses då och föreslå en annan tid. Mina kunder förstår att jag har ett privatliv, så det har aldrig varit ett problem att jag inte alltid kan ses.

Det här får mig lite att tänka på när jag pluggade och försörjde mig nästan helt på sexarbete. Jag hade ett annat jobb också, men största delen av min inkomst kom från sexarbete. Då gjorde jag ofta träffar när jag egentligen borde göra annat. Jag hade ett mycket större behov av pengar då, så jag kände inte kunde säga nej till träffar på samma sätt som idag eftersom jag var orolig att tappa kunder om jag inte kan ses när de hör av sig. Men det hade ju ändå varit märkligt om jag under träffarna skulle ta fram skolböckerna. Det blir ju märkligt även med stammisar och under längre träffar och jag har faktiskt aldrig ens tänkt tanken att göra skolarbete eller annat privat under träffar, lite som att jag inte brukar ta privata samtal och privata möten när jag jobbar på vanliga jobbet (om inte någonting akut dyker upp). Så jag stuvade helt enkelt om mitt pluggande för att kunna träffa kunder när de ville ses. Men nu jobbar jag som sagt heltid på ett vanligt jobb sedan flera år tillbaka och kan säga nej till träffar utan att vara rädd för att tappa kunder när de vill ses på tider och dagar när jag egentligen borde göra annat.

På temat så hade jag en SD för många år sedan. Jag ska inte bli långrandig om det, men en gång bokade han en resa på två veckor utan att kolla med mig innan om det passar. Som tur var så var det inget obligatoriskt i skolan då, men jag behövde ju plugga en del ändå för att inte hamna efter. Jag förvarnade honom om det och han sa att det var okej, men han blev ändå kränkt och sur när jag satt med skolböckerna i kanske 1-2 timmar varannan dag och han då fick roa sig själv. Men jag tyckte att han fick skylla sig själv eftersom han bokade utan att fråga mig först.

För mig är det viktigt vem man träffar och hur den personen är såklart. Är det inte det för dig? Självklart delar jag också inställningen att kunden ska stå i fokus och känna sig nöjd.

Jag tror egentligen att vi arbetar ganska likt, men att vi kanske pratar om varandra lite i formuleringarna. Jag säger självfallet nej till träffar om jag har en rad privata och jobb inbokat, alternativt ser över om jag kan boka om något för att kunna träffa kunden.

När jag pratar om mina längre träffar, som sträcker sig över 1–3 dygn, krävs det oftast en hel del planering för att få tiden att fungera. Min kalender behöver synka med kundens kalender, och om han bara har ett fåtal möjliga dagar under månaden att träffas i låt oss säga 2 dygn och nästa möjlighet först är månaden därpå eller till och med om två månader, då har jag inga problem med att säga att jag har möjlighet att ses men har ett viktigt möte, och att jag kan boka om vissa saker, men inte allt. Hittills har jag fått förståelse för det varje gång. Att jag ibland behöver ta ett telefonmöte i ett annat rum under 1–1,5 timme (läkar och bankmöte som jag nämnde) betyder inte att mitt fokus på honom försvinner resten av tiden. Det är inte heller något mina kunder har upplevt, särskilt inte de kunder jag syftar på här där vi har träffats regelbundet under mer än ett års tid, varav övernattningar är ett återkommande inslag i våra träffar, så uppenbarligen är det inga problem för dem.

Om kunden däremot inte tycker att det upplägget känns okej får han självklart säga till, och då får vi istället se om vi kan boka om till månaden efter, förutsatt att det finns möjlighet till övernattning då. Men som jag även skrev tidigare så har en av mina kunder också behövt ta en del jobbmöten under våra övernattningar och det kan vara lite skönt med egentid då. Vi har ju varit inne på det här tidigare också, att det kan vara ganska intensivt att konstant behöva vara social, hålla hög energi och vara fullt fokuserad hela tiden. Om jag då får möjlighet att dra mig undan i 1–2 timmar medan han tar ett kundmöte kan det snarare vara rätt skönt för båda parter. Jag tror nog även att han kan uppskatta det om jag behöver gå iväg för ett möte ibland. Så av denna anledning blir det såklart viktigt vem man gör en övernattning med om det är längre än 1 dygn.

Tycker också att han som bokade en resa utan att informera dig får skylla sig själv om du behövde plugga! Han behöver såklart kolla innan om det funkar och ge dig möjlighet att svara om det är ett bra tillfälle eller inte.

Jag är inte heller bevkäm med att sköta privata saker när jag jobbar med sexarbete. För mig känns det verkligen inte bra. Jag vill inte ha in kunder i mitt privatliv på det sättet och när jag jobbar så är det fokus på det. Givetvis kollar jag privata luren om nåt akut har hänt (men det händer typ aldrig) annars så jobbar jag när jag jobbar. Då har jag ändå återkommande kunder jag har träffat fler än 100 ggr och som jag uppriktigt tycker om och de fattar så klart att jag är en vanlig människa och att saker händer i livet. Men nej, jobb är jobb. På nåt sätt så känner jag ännu mer för att leverera på topp och vara fullt fokad på kunden när det är nån som lagt så sjuka summor på mig och alltid är schysst och gullig. Det är mitt sätt att vara schysst och gullig tillbaka mot kunder jag uppriktigt gillar som personer. ❤ De "förtjänar" ju verkligen det. Du fattar nog vad jag menar.

När jag jobbade utomlands genom agentur reppade jag ju dessutom agenturen och inte bara mig själv som hora så då var det verkligen fokus på kunden under träffar (även långa). När man reste bort med kunder så hade man avtalad ledig tid eftersom alla (arbetsgivaren och kunden) fattar att man inte orkar vara betald kåt, glad, uppmärksam, fokuserad och tillmötesgående hora dygnet runt i en vecka. Orimliga arbetsförhållanden ju. Det handlade för mig inte om VEM jag träffade, det handlar om att ingen orkar med det skådespelet och kan vara avskuren från sitt vanliga liv så länge. Man behöver liksom andas ut ensam. Om man inte får göra det så dör man lite på insidan.

Vg SDs så är de ju ofta helt delulu och vägrar fatta att de köper sex och sällskap för att de kommer överens om "generösa upplägg" istället för att kalla det för vad det är. Hora och torsk. Det spelar liksom ingen roll om man som provider kommer överens om ett lägre arvode och kallar torsken sockerpappa. Det är ju fortfarande sexköp det är fråga om. Om man nu lika gärna skulle gjort det gratis - varför gör man då inte det? "Han är en genreös daddy/sponsor/mecenat och han tjänar jättemycket mer än jag så noll konstigt att jag ger mig pengar!!!" Vete faaan? Jag har kompisar som har sjukt mycket pengar men inte vill jag att de bjuder mig på allt och ger mig pengar för att vi ska umgås? Vore helt fruktansvärt obehagligt. Tycker ju jag. På samma sätt som när man dejtar privat och har sexuella och kärleksrelationer. Privat skulle det ju aldrig hända eftersom vi har en relation som är jämlik och på riktigt.

Jag fattar den där grejen med att känna att man inte kan tacka nej till träffar när stor del av ens inkomst kommer från SW, så var det ett tag för mig utomlands. Nu är jag i ett helt annat läge, jag har typ inte ens tid och ork att göra så mycket träffar pga jobbet och livet. Men oavsett min privatekonomiska situation så har sexarbete alltid varit jobb för mig och jag har varit noga med att hålla såna relationer strikt så.

Äsch, jag verkar inte lyckas uttrycka vad jag egentligen vill säga för någonting. Så blir det ibland på nätforum, det är sedan gammalt! 😉

Det jag försöker säga, som tydligen missförstås, är att det spelar ingen roll för mig om kunden tycker det är okej att jag går iväg och tar samtal eller gör något annat privat. Det känns helt enkelt fel för mig och jag prioriterar både mitt "riktiga" jobb och saker som händer i mitt privatliv före kundträffar, så jag personligen säger nej till träffar när kunder vill ses när jag jobbar. Jag vill som sagt fokusera på kunden under hela träffen och för mig är det inte fullt fokus hålla på med privata saker. Det är alltså inte kunder som har sagt det här till mig, utan det är såhär jag väljer att jobba. Sedan kan jag faktiskt inte komma på såhär på rak arm någon kund som skulle säga nej om jag behövde svara på ett kort (eller långt!) samtal, men jag upplever faktiskt att de flesta kunder är lite konflikträdda och går med på i stort sett allt man säger. 😂 Nu säger jag alltså hur det är för mig och jag jobbar såhär även med de kunder jag har träffat regelbundet i många, många år. Jag känner nog till och med mer ansvar att leverera på topp med de jag har träffat i många år, eftersom jag verkligen värdesätter att de har valt att träffa mig under så lång tid, så de relationerna vill jag verkligen vårda. ☺️

Men från det ena till det andra, vad tycker din arbetsgivare om att du ibland inte är anträffbar på flera dygn? Det finns ju jobb som är väldigt fria, men jag kan faktiskt inte komma på ett enda jobb där man kan delta i ett telefonmöte och sedan vara helt oanträffbar 1-3 dygn. Jag själv gör aldrig träffar under arbetstid, så jag har faktiskt ingen erfarenhet av att "smita ifrån jobbet" för att träffa kunder. Mitt jobb måste skötas på plats fysiskt och när någon är borta så måste chefen hålla på och ordna ersättare, så för min del går det inte att göra träffar när jag borde vara på jobbet, och särskilt inte utan att min arbetsgivare skulle märka det. 😅

Haha nej, jag förstår vad du menar. Jag försöker bara förklara att jag känner mig helt bekväm med det eftersom uppenbarligen gör mina kunder det. Jag känner inte att mitt fokus försvinner bara för att jag tar ett viktigt externt möte.

Jag har ett väldigt flexibelt jobb och sedan pandemin arbetar majoriteten fortfarande hemifrån. Jag kommer självklart inte gå in på vilken bransch jag arbetar inom, men jag är endast inne på kontoret 2–3 gånger i månaden. Jag har en roll som ger mig stor flexibilitet och möjlighet att själv styra och anpassa mina arbetstider. Jag behöver alltså inte vara fysiskt på plats på kontoret. Självklart händer det att min chef behöver få tag på mig ibland, och då svarar jag oftast via vår interna chatt eller mejl om det är något snabbt. Vid vissa tillfällen har jag även ringt upp för ett kortare samtal. Om jag är på väg till en övernattning så tar jag möten i min bil, ibland på tåget, buss eller i taxin. Jag har inte möten dagligen heller.

Så känner jag också. Kunden har lagt summa på mig och jag känner det som en av främsta av plikter att leverera på topp. Inte som på vanliga jobbet då jag i ibland tvingas att runda hörn för att hänga med i det höga tempot, det vill säga prioritera bort saker i samband med arbetstoppar. På detta sätt kan jag omöjligt arbeta på toppen av min förmåga när så många stressfaktorer sätter käppar i hjulet. Ibland är det åt andra hållet för lite att göra och vi sitter i princip av tiden.

Med kund är det värsta stressmomentet möte med en nykomling. Själva det fysiska och riktiga mötet efter initial kontakt. Det brukar gå bra och då isen är helt bruten brukar allt löpa på fint. Det andra är som vi tidigare pratat mycket om; det administrativa tjafset, kunder som clownar, kunder som inte dyker upp, stopp i trafiken, krångel med missförstånd etcetera.

Men med kund i stunden. Det finns bara ett här och nu. Finns bara jag och han och tiden sätts åt sidan och jag är närvarande och levande.💃

Sånt känns bra och jag brukar må väldigt bra av ett lyckat möte.👍👍

Ja, lycklig sådär.