Citat:
Ursprungligen postat av
torkskap1
Angående beviskraven i våldtäkt, så sammanfattar han här klart och tydligt att det ej alltid är ställt utom rimligt tvivel där. Vid ställt utom rimligt tvivel så ska beviskravet vara i alla fall runt 95%, men det är betydligt lägre i dessa mål.
https://www.youtube.com/watch?v=JIZJiwbb1W4
Jag tror knappast att någon anser att det är utom rimligt tvivel om det är ord och ord + en trovärdig detaljerad historia som berättats för två vänner. I många fall brister dessutom historian på flera ställen, ändå kan mannen dömas och kvinnan bedömas trovärdig.
Kolla på denna video också, 39% döms enbart på ord:
https://www.youtube.com/watch?v=YMo3VVZFumA
En ord mot ord historia som sedan berättats för någon annan gör ju inte historian mer trovärdig, det är ju i princip samma sak som att man berättar för polisen när man anmäler? Speciellt med tanke på man om och om igen bevisat i vetenskaplig forskning att det är helt omöjligt att se på någon om den ljuger eller ej.
I intervjuer med åklagare från BRÅ har dessutom åklagare själva sagt att det nu är enklare att sätta dit folk för våldtäkt.
Först och främst: Jag hoppas inte att denna diskussionen övergått i någon allmän diskussion om huruvida man kan dömas oskyldig eller inte, för isåfall har du inte förstått vad denna diskussionen handlar om. För det är klart man kan dömas oskyldig - och det sker, men inte ofta!
"Vid ställt utom rimligt tvivel så ska beviskravet vara i alla fall runt 95%" - En sak du behöver veta är att varje försök till att ange en procentsats, för när någonting är att anse som ställt utom rimligt tvivel, endast är ett "pedagogiskt sätt" att förklara saken på. Det är alltså inte på något sätt gällande rätt och heller ingenting som egentligen hjälper till på traven, eftersom att det är omöjligt att översätta beviskravet till en procentsats. Alla som kan matematik någorlunda vet ju att procentsatser bygger på att man har kännedom om all fakta/verklighet och kan jämföra med den. Men i en rättegång så existerar ju sällan "sanningen" eller "fakta". Man vet ju aldrig om parternas påståenden stämmer och man får aldrig reda på om en dom är materiellt rätt. Så lämna det här med procentsatser, för du/vi kommer ingen vart med det. Utgå istället från den terminologin som finns i lagar och praxis, nämligen att; Domstolen måste kunna
utesluta alla någorlunda rimliga alternativa förklaringar och/eller att det skall vara
praktiskt taget uteslutet att det skett på något annat sätt än vad åklagaren påstår.
"Jag tror knappast att någon anser att det är utom rimligt tvivel om det är ord och ord + en trovärdig detaljerad historia som berättats för två vänner" / "En ord mot ord historia som sedan berättats för någon annan gör ju inte historian mer trovärdig" - Otrolig, du har fortfarande inte förstått! Det är ju inte förekomsten av "att ha berättat för två vänner" som utgör bevisvärdet. Dels fungerar ju de vittnesmålen som en kontrollfunktion över att målsägande beskrivit situationen på samma sätt som hon gjort i polisförhör. Dessa vänner behöver ju genom sina vittnesmål "bekräfta" det målsägande sagt. Dom kan ju också ge en bild kring hur dom upplevde målsägande, som sedan kan ställas mot vad målsäganden själv sagt. Så "en detaljerad historia och sedan berätta för två vänner" behöver absolut inte räcka för en fällande dom. Egentligen blir ju en målsägande i sådana här fall ganska utelämnad till vad vännerna/vittnena berättar, hur dom uppfattat det hela, vad dom anser osv.
"Speciellt med tanke på man om och om igen bevisat i vetenskaplig forskning att det är helt omöjligt att se på någon om den ljuger eller ej" - Det stämmer att forskning visar att man inte kan SE på någon om den ljuger eller ej. Studier visar också att vi är betydligt sämre, på att avgöra om någon ljuger, än vad vi själva tror. Men dessa studier tar mer sikte på att "se" om någon ljuger, dvs utifrån icke-verbala faktorer samt utifrån det mer allmänna intryck som vederbörande ger. Men däremot finns forskning och studier som påvisar tecken på att en utsaga kan vara sann och det är ju de realitetskriterierna som Högsta Domstolen angett i bla NJA 2010 s. 671 samt NJA 2017 s. 316 där man klargör att det vid bedömningen av utsagan ofta finns anledning att lägga vikt främst vid sådana faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan, som exempelvis i vilken mån utsagan varit
klar, lång, levande, logisk, rik på detaljer, påvisat sanningsenlig i viktiga enskildheter samt fri från felaktigheter, motsägelser, överdrifter, svårförklarliga moment, konstansbrister, dåligt sammanhang eller tvekan i avgörande delar. Dessa kriterier är alltså hämtat från vittnespsykologisk forskning, det är alltså inte justitieråden i HD som "hittat på" detta.
"I intervjuer med åklagare från BRÅ har dessutom åklagare själva sagt att det nu är enklare att sätta dit folk för våldtäkt" - Nu vet inte jag när dessa intervjuer gjordes eller hur åklagarna motiverat det dom sagt (har du länk så skicka gärna), men det har ju blivit enklare att sätta dit folk för våldtäkt efter att samtyckeslagen kom till. Men det är ju varken konstigt, oväntat eller fel eftersom att samtyckeslagen utvidgade hela brottet. Med den gamla lagstiftningen behövdes det ju i princip våld, hot, fysiskt tvång eller särskild utsatthet (att man sov eller var berusad) för att det ö.h.t skulle bedömas som våldtäkt. Med dagens lagstiftning så räcker det ju med att motparten inte deltagit frivilligt. Så är det detta åklagarna syftade på, så är det ju inget nytt under solen.