Citat:
Ursprungligen postat av
buffalo3tys
Problemet är när du påtalar att du misstror berättelserna på sidan. Så ser det ut som du förminskar eller skyddar gäddornas agerande.
Angående arbetsmetoden håller du med att Dumpen bidrar/bidragit till att fler folk pratar om problemet?
Sedan så har de ju blivit lagändring. Så deras arbetsmetod måste ju vara effektiv för att få samhället att lyssna. Det blir konsekvenserna.
Som jag förstod hade du inte läst alla artiklar angående gäddorna.
Om kvinnor berättade om att de blivit misshandlade på en sida och ville vara anonyma skulle du misstro dem då. Eller förminska deras berättelse?
Jag utgår nog från att berättelser som har så mycket detaljer som berättelserna har på Dumpen är sanna ja.
Jag litar inte på den ansvariga utgivaren, och inte heller på den andra parhästen bakom verksamheten. Därför är jag också kritisk till berättelser som publiceras på deras sida.
För vi vet faktiskt inte hur mycket materialet bearbetas innan det läggs ut. Vi vet inte vem som skickat in det, om det kommer från en genuin person, någon som vill provocera eller om det i värsta fall är något som skrivits och formats internt.
När människorna bakom publiceringen inte uppfattas som särskilt trovärdiga, då blir det svårt att okritiskt acceptera allt som publiceras där som ren sanning. Det gäller generellt. Om någon berättar om något allvarligt på en plattform eller sida som man inte har särskilt stort förtroende för, då kommer man naturligtvis vara mer kritisk.
Om samma berättelse däremot hade publiceras genom en aktör med hög trovärdighet, tydliga rutiner och ansvarstagande, då väger det förstås betydligt tyngre.
Ja, jag har inte läst precis allt som publiceras på deras hemsida. Och jag har heller aldrig påstått att jag gjort det. Men min kritik mot Dumpen bygger inte på det heller. Om jag kritiserar ett specifikt fall så har jag förstås tagit del av just det materialet. Men den huvudsakliga kritiken handlar inte om någon enskild text om Anders Andersson från Ankeborg.
Det handlar om arbetssättet i stort, hur man väljer att exponera människor och framför allt vilken inställning man verkar ha till anhöriga och andra som dras med i konsekvenserna.
Att en berättelse innehåller mycket detaljer är ju inte automatiskt någon garanti för att den är sann. Tvärtom är det ganska vanligt att människor som ljuger fyller ut sina historier med fler detaljer än vad de hade gjort om de bara berättat något sant.
Ta någon som varit otrogen, och ska berätta en historia för sin partner. Då kommer ofta en massa onödiga detaljer med i berättelsen, just för att personen försöker bygga upp något som ska låta trovärdigt och samtidigt täcka upp för tänkbara följdfrågor. I vanliga fall kanske man bara hade sagt att man tog några öl med Kalle. Men i en konstruerad historia blir det plötsligt exakt vilka öl det var, hur många, vilken tid man gick därifrån och vem som betalade första rundan.
Det där är ett ganska känt mänskligt beteende, om man nu inte råkar vara en patologisk lögnare förstås. Då gäller helt andra spelregler. Normalt försöker man förstärka trovärdigheten genom mängden detaljer. Därför är det viktigt att förstå att detaljrikedom i sig inte är någon sanningsstämpel. Det betyder inte heller automatiskt att något är lögn. Men det är inget bevis för att något måste vara sant bara för att berättelsen är utförlig.
Absolut, det skapar debatt. Själva debatten har jag inga problem med. Problemet är priset man verkar vara okej att barn betalar för att få den. Jag menar att det hade gått att lyfta frågan och väcka uppmärksamhet utan att samtidigt dra med anhöriga och barn i ett offentligt haveri på det sätt som sker i dag.
Hade det här varit något man gjorde initialt, utan att fullt ut förstå konsekvenserna, och man sedan tagit till sig kritiken från människor med faktisk kompetens inom trauma, barnperspektiv och rättsprocesser, och därefter förändrat metoderna för att minimera skadorna, då hade man åtminstone kunnat säga att man försökte ta ansvar och utvecklas.
Men när man fortsätter trots att konsekvenserna blivit uppenbara, då blir det svårare att gömma sig bakom argumentet att man skapar debatt. Det räcker inte att något leder till rubriker eller diskussion. Metoden kan fortfarande vara fel.
Man kan ju dra det till en extrem spets, om någon utförde ett fruktansvärt övergrepp mitt på Sergels torg, offentlig könsstympning exempelvis, det skulle skapa enorm medieuppmärksamhet och debatt. Men ingen rimlig människa skulle därmed hävda att själva handlingen var legitim bara för att den väckte opinion och debatt. (Jag fattar att det inte är samma sak.) Det går att skapa debatt, påverka opinion och förändra lagar utan att samtidigt orsaka skador som hade kunnat undvikas.