Vid vilken förmögenhetsnivå blev du mindre engagerad i sociala frågor?

Du som har en förmögenhet:

Vid vilken nivå märkte du att den gjorde dig oförmögen till att relatera och engagera dig i världens nuvarande resursutvinning och -fördelning, och dess konsekvenser (annat än i statussammanhang)?

Saknar du förmågan?

Jag är förmögen men saknar inte den förmågan. Är personlig rikedom kopplad till de miljöaspekter du för fram? Jag tror inte det, jag var tidigare utan pengar och tyckte även då att vi snabbast möjligt borde kräma ut alla resurser ur den här planeten.

Jag är ju inte rik, men för att bena ut vad du menar för andra antar jag att du menar som en gammal chef jag hade. Han sponsrade mig och flera andra så vi kunde jobba med det vi gjorde på fritiden under en lång tid. Hans farsa hade tjänat absurda mängder pengar och tanken på pengar var nåt totalt abstrakt i hans värld.
En arbetskompis skulle köpa en ny bil och diskussionen i det väldigt internationella teamet vi var i gick hett. Då kommer chefen... errrrr kallar han "Gunther"... och glatt säger att Lamborghini gör fantastiska bilar. Alla tittar på honom storögt tills han inser sitt snedsteg och säger "ja just det, förlåt"

Han var totalt frikopplad från verkligheten i det att han såg folks intresse och subkulturer som kostymer man kunde köpa. Hans dröm 2010 var att bli en Berlinsk hipster i nån sorts jakt på personlighet. Sagt och gjort, stor jävla lägenhet i Moabit som då var ett hett område, en jävla massa beanymössor och band som han skrev till sig och sponsrade. Ett plötsligt maniskt påläsande om musik och viss konst ledde till att man satt med honom till dödsdagar medans han köpte in allt mer okända pressningar av absurda band från olika världsändar som "hade det" enligt nån svettig musik-fantast online.

Sen slutade han med det för det "kändes inte rätt".

Han saknade inte charm, han var trevlig och snäll - så jag kan inte döma honom. Han var bara så fantastiskt naiv och helt utan... "kultur"? Han kunde skaffa den, men aldrig vara del i den eller uppfinna den. Bara betala för att få bli insläppt och det gjorde att han inte kunde riktigt greppa saker. Som att en Indisk snubbe hade fastnat på en subgenre av indisk musik, nåt han också ville - men tyckte var överraskande för att det hade ju kostat Gunther enormt mycket pengar, hur hade den Indiska killen råd? Det gick liksom inte för honom att förstå att det var bara ett intresse inte en skivsamling med första-tryck att visa upp.

Om jag förstår dig rätt så är du engagerad så sett att du vill öka utvinningen och den systembundna fördelningen maximalt, och har alltid velat det - så det krävdes egentligen ingen förmögenhet alls? Förutom att den underlättar just det då.

Jag tror inte du begriper hur det ligger till.

Det är så att desto större förmögenhet man får desto mer kan man relatera och engagera sig i det du pratar om. När man har en stor förmögenhet så är det också naturligt att man är direkt involverad i fler människoöden och får en större förmåga och kunskap när det gäller detta.

Jag tror inte att alla som blir rika på pengar nödvändigtvis tappar verklighetsuppfattningen.
Men jag har sett i ett gammalt umgänge hur vardagsproblem för omgivningen kunde förminskas eller nästan skrattas bort ”det är ju bara att köpa en ny eller bara att gå till en privatläkare så löser det sig”
Det är inte så ”bara” för alla.
Det beteendet äcklar mig. Och jag hoppas att det alltid kommer att äckla mig.

Har man ett umgänge där man umgås med människan för vem den är och inte genom status minskar nog risken för att bli egoistisk och självcentrerad.
Nämner ordet pengar i första meningen just för att pengar inte kan avgöra hur rik på livet du är.

Ju rikare man blir, desto mer självisk och girig blir man, och desto mindre empati med fattiga och utsatta och lidande får man.

Visar vetenskapen, men det är ju även helt uppenbart när man ser på livsstilen hos förmögna, hur deras prioritet är att roffa åt sig ännu mer, och hur de vill undvika skatter som skulle gynna fattiga och medelklassen (rika giriga parasiten: "vad fan får jag för pengarna!")

Tron på gruvdrift och att tillvarata jordens resurser är ett politiskt ställningstagande, jag ser inte det kopplat till personlig förmögenhet. Det handlar om att minska entropin i vår omgivande miljö, att skapa ordning. Först då kan vi nyttja naturresurserna.

Ditt uttryck "systembunden fördelning" är inte standardiserat, jag vet inte vad du menar med det. Men min allmänna åsikt om fördelning är att "if you assist in making money, you get money". Jobbar du så får du del i resurserna som skapas, annars inte, kort och gott.

Om jag inte begriper hur det ligger till, så förklarar du det heller inte.

Det är klart att man har, och får tillgång till, större inflytande. Det var inte min fråga.

Ditt inflytande kan också drivas av skam, skuld, status, osv.

Om du inte kan relatera till min fråga, då är den högst troligt inte till dig.

När jag fick en lön glömde jag att 100:- kan vara mycket, att man ens kunde va så pank i slutet av månaden att 100.- kändes som hallelulia mat för hela veckan

Jag har aldrig upplevt det bland dom rika jag träffat. Snarare att dom är åskådande involverade. Dom värsta är Effective Altruism lirarna som inte ens kan märka att dom är i en bubbla av yes-men som som bäst bara lurar dom på pengar, som värst matar dom med vad dom vill höra.

Det är det som fascinerar att dom aldrig ser att dom är rika. Ekonomin för flera existerar genom att göra dom glada, vad det än är. Samtidigt så har man rika som genuint tror att dom är del i verkligheten förutom på det mest konstlade jävla sättet. Dom går runt i ett zoo övertygade om att det är en djungel, betalar i en pandakassa och tror att dom just räddat ett djur från utplåning medans deras anställda står runt dom och applåderar eftersom deras lön hänger på det.

(vill verkligen peka ut, det är inte nån form av "onda rika" jag siktar på här. Jag tror inte dom är det minsta "onda" på samma sätt som att en tjackis som stjäl 2 km kopparvajer är "ond" ... dom är bara fast. Deras verklighet är bekvämare om dom underkastar sig dess logik)

Nu låter jag kanske raljerande, och ber om ursäkt för det i så fall, men anser du att obehindrat skapande av ordning är ordning?