Kvinnor som anmäler våldtäkt får 150 000 kr via hemförsäkringen UTAN fällande dom?

Att dokumentären är 10 år spelar väl ingen roll eftersom det inte blivit mer rättssäkert sedan dess, snarare tvärtom sedan samtyckeslagen.

Även detta tycker jag låter som en konstig lögn av mamman att plantera. Då hade det varit mer logiskt att säga något i stil med: "Han flåsade när han gjorde det på mig...". Överens?

När man ska manipulera och hjärntvätta ett barn kan det ju bli endel missförstånd. Barnet kanske inte har exakt koll på vad mamman menade om hon t.ex. sa "pappa flåsade och flåsade" och barnet helt enkelt inte förstod varför och när han flåsade. Detta är ju snarare bara ännu en grej som talar för inplantering.

Fast du har väl uttryckt att det inte döms någon orättssäkert nuförtiden baserat på enbart ord och en trovärdig story som berättats för ett par väninnor, eller var det den andra användaren som hävdade det?

Det är ju urbota dumt om man tror att ett barn ej kan manipuleras att ljuga och agera på ett trovärdigt, detaljerat och bra sätt, med tanke på att det skett förr att barn kunnat göra så. Det är inte rättssäkert att bedöma på enbart ord och agerande/beteende eller mående.

Att dokumentären är 10 år spelar roll i frågan om jag sett den förr eller inte.

Beträffande samtyckeslagen så har det ingenting med detta fallet att göra, eftersom att en 9-åring aldrig kunnat samtycka till sex.

Hmm...du menar alltså att mamman påverkar henne att säga att pappan flåsat och barnet missförstår detta och därför råkar lägga till "att han gjorde det i vardagsrummet". Det låter ungefär lika logiskt som att X skulle be Y köpa mjölk - och att Y kommer tillbaks med en kattunge...

Fråga: Ibland säger du att mamman "drillat" dottern, ibland att hon "planterat historien", ibland att hon "påverkat dottern" och nu att hon "manipulerat och "hjärntvättat" henne. Hur skall du ha det?

Kan det inte ha varit alltihop? Hur ska jag kunna veta exakta tillvägagångssättet hon använde?

Tänkte bara att eftersom det är du som skriver detta så kanske du har en uppfattning.

Nej, men det är inte speciellt rättssäkert ändå, dessvärre.

Denna är också intressant, om du har läst: (FB) Dömd för våldtäkt utan bevisning

Det kan vara alltihop eller ett av tillvägagångssätten. Hon har ju ändå haft rejält många månader på sig.

Det är klart att det finns fall (oaktat brott) där man kan dömas icke rättssäkert eller rent av felaktigt. Men det anser jag som ovanligt. Gällande just våldtäktsmål så finns det ju oerhörda svårigheter som komplicerar det hela. Där handlar det ju om ord mot ord och någon positiv teknisk bevisning finns därför aldrig. Man hamnar då i en rävsax där man behöver bevisvärdera och bedöma omständigheter "i fel ände". Givet dessa extrema svårigheter tycker jag att man stabiliserar rättssäkerheten genom att lägga tonvikt vid en av de få bevisomständigheter som finns, dvs parternas utsagor. I den rättssäkerhets-balansen ingår även att man faktiskt kritisk granskar och ställer krav på målsägandes utsaga.

Jag tycker alltså ingenting annat än att; om en målsägandes berättelse inte är allt igenom trovärdig så skall/kan den inte ligga till grund för bedömningen. Så ÄR det och så MÅSTE det vara, för riskerna är annars för stora. Jag har alltså inga som helst problem med att ett åtal ogillas för att målsägandes berättelse inte håller. Men likväl har jag inga problem med att man meddelar fällande dom i det fallen målsägandes berättelse är robust, och då givetvis med stöd av andra omständigheter eller bevisning.

Jag vill också tillägga att den komplexitet vi diskuterar nu inte endast finns i våldtäktsmål - utan även vid brott som olaga hot, ofredande, sexuellt ofredande och vissa fall av utpressning. Det är ju också så att en bedömning/värdering av en utsagas trovärdighet och tillförlitlighet görs i var och varannat vittnesförhör (oaktat brott/rättegång) och jag antar att du inte tycker att vittnesuppgifter i allmänhet är rättsosäkra eller att du skulle vilja se en ordning utan vittnesbevisning?

Hur kan du anse att något är ovanligt när man omöjligt kan veta hur stort mörkertal det är gällande oskyldigt dömda? I de allra flesta fall då någon döms oskyldigt kommer man förmodligen aldrig ens få veta om personen faktiskt var oskyldigt dömd. Uppenbarligen tycker ju många högt uppsatta jurister att det är problematiskt med rättssäkerheten kring våldtäktsmål.

Varför är det okej att det är lägre beviskrav i våldtäkts/sexualmål än andra? Bara för att en story är trovärdig betyder det ju ingenting, vilken människa som helst med normal begåvningsnivå har förmåga att hitta på en historia som är fullt möjlig och trovärdig.

Vittne och vittne. Vittne via hörsägen, och som inte ens vittnat själva brottet anser jag inte ska anses ha så högt värde.

Sen kanske det är liknande dåligt beviskrav i sexuellt ofredande etc. som du nämner. Anledningen till att jag talar om våldtäkt är för att män kan få långa fängelsestraff och får sina liv förstörda och det är mycket pengar i dessa domar gällande skadestånd etc. Därför måste rättssäkerheten vara högre än vad den är.

Slutligen så förstår jag att det är svårt att få till bra bevisning i sådana mål där man bara har ord mot ord. Det finns ingen "lösning" på att kunna bevisa sådant som ej går att bevisa. Det är den bittra sanningen. Ingen ska dömas i så allvarlig brottslighet om det ej finns bevis som når "utom rimligt tvivel".

MEN - utgångspunkten ska inte vara att få folk dömda, utan att bevisa att de faktiskt är skyldiga. I ett rättssäkert samhälle får lösningen aldrig vara att sänka beviskraven för att det är för svårt att bevisa att någon begått brott.

Jag har ingen lösning på problematiken kring att sexualbrott, speciellt om det handlar om samtycke, oftast är svårt att bevisa.

Men sänker man beviskraven, vilket man bevisligen gjort i Sverige gällande sexualbrott, då anser jag att man även har en väldigt tydligt ansvar gentemot allmänheten att kommunicera att en dom i Sverige idag inte alls innebär hög sannolikhet att personen är skyldig, vi accepterar numera en säkerhetsgrad mellan 50-60% istället för tidigare 95+%.

"Hur kan du anse att något är ovanligt när man omöjligt kan veta hur stort mörkertal det är gällande oskyldigt dömda?" - Jag grundar det på kravet på tillräckliga skäl för åtal, samt den del av objektivitetsprincipen som säger att en åklagare inte får väcka åtal om den inte tror på en fällande dom. Detta gör att ett väckt åtal ofta vilar på objektivitet samt en grundlig och noggrann polisutredning. I andra änden finns också domstolen och den grundläggande straffrättsliga principen att hellre fria än fälla (in dubio pro reo). Det faktum att endast omkring 15% av landets Tingsrättsdomar överklagas till Hovrätten tycker jag också tyder på att andelen oskyldigt dömda är få.

"Varför är det okej att det är lägre beviskrav i våldtäkts/sexualmål än andra?" - Jag har ju i mitt förra inlägg berättat att samma komplexitet finns vid brott som olaga hot och ofredande, samt i vissa fall av utpressning och övergrepp i rättssak, så det är inte bara vid våldtäkts/sexualmål. Men som svar på din fråga så skulle jag vilja säga att jag inte tycker att det är okej att beviskravet är lägre i våldtäkts/sexualmål, eftersom beviskravet är den samma vid brottmål (dvs "ställt utom rimligt tvivel"). Men jag har viss förståelse för att beviskravet kan vara differentierat, eftersom man kan tänka sig att en viss grad av tvivel betraktas som ”rimligt” vid en brottstyp men inte vid en annan brottstyp. Jag menar den fria bevisvärderingen gäller ju och det kan ju ibland vara svårt att direkt översätta bevis/omständigheter vid ett typ av brott kontra bevis/omständigheter vid ett annat slags brott. Faktum är ju att det finns andra brott/situationer där man/vi dagligen accepterar lägre bevisning, som det aldrig diskuteras om. Inte du heller.

Faktum är ju att det bland landets ledande jurister (viktigt faktor för dig!) faktiskt diskuteras kring om, eller på vilket sätt, beviskravet faktiskt är differentierat i svensk rätt - och huruvida det är okej. Några av dom ledande juristerna tycker faktiskt det. Vissa tycker beviskravet bör vara "högre" vid allvarligare brott, eftersom det är värre att en oskyldig blir dömd när brottet är allvarligare. Vad anser du om det? Är det rimligt att man har ett högre beviskrav vid t ex våldsbrott än trafikbrott? Vissa tycker att det kan vara motiverat med ett "lägre" beviskrav för brott som typiskt sett är svårbevisade. Vad anser du om detta? Hade detta kunnat vara befogat för att inte skapa en "cart blanche-situation" där folk fritt kan begå vissa brottstyper utan att straffas, eftersom brottet typiskt sätt är så svårbevisat?

"Vittne och vittne. Vittne via hörsägen" - Jag kan konstatera att du missuppfattat det här med hörsägen. Det som menas med hörsägen är ju att det skall röra sig om uppgifter som kommer från en "andrahandskälla" (istället för att den som brukligt kommer ifrån förstahandskällan). Men i ett typiskt våldtäktsfall så har ju målsägande pratat med exempelvis en kompis. Det kompisen sedan vittnar om är ju förstahandskällor, eftersom det kommer från målsägande själv. Jag vill också tillägga att du flyr lite från mitt resonemang kring: "Det är ju också så att en bedömning/värdering av en utsagas trovärdighet görs i var och varannat vittnesförhör (oaktat brott/rättegång) och jag antar att du inte tycker att vittnesuppgifter i allmänhet är rättsosäkra eller att du skulle vilja se en ordning utan vittnesbevisning?".
Bemöt gärna detta!

"Slutligen så förstår jag att det är svårt att få till bra bevisning i sådana mål där man bara har ord mot ord. Det finns ingen "lösning" på att kunna bevisa sådant som ej går att bevisa. Det är den bittra sanningen. Ingen ska dömas i så allvarlig brottslighet om det ej finns bevis som når "utom rimligt tvivel". MEN - utgångspunkten ska inte vara att få folk dömda, utan att bevisa att de faktiskt är skyldiga. I ett rättssäkert samhälle får lösningen aldrig vara att sänka beviskraven för att det är för svårt att bevisa att någon begått brott" - Jag håller med dig i mycket av det du säger. Men om vi tar aktuellt fall så har vi en 9-åring som träder fram och berättar att hennes pappa utsatt henne för övergrepp. Man kan lugnt säga att denna 9-åringen startar i 10 startfållor bakom pappan; Hon kan inte uttrycka sig verbalt på samma sätt som en vuxen person, hon kan inte argumentera och övertyga, hon är känslig för kritik, rädd för "att göra fel", har lätt för att påverkas, det var ett tag sedan det skulle ha hänt och minnet kan svika eftersom barn är väldigt "här och nu", har lätt för att tappa fokus, hon vet inte hur processen fungerar eller vad den kommer leda till, hon vet inte vad som förväntas av henne, hon är säkerligen rädd och orolig, hon har troligen otroligt mycket känslor och tankar som hon inte kan kanalisera eller sätta ord på osv...och då har vi inte ens nämnt det bevisfaktum att ord endast står mot ord.

Trots denna monumentala uppförsbacke så lämnar 9-åringen en trovärdig och konsekvent berättelse. Trots de extrema svårigheterna så är hon alltså uttrycklig, stringent, utelämnar överdrifter, har åldersadekvata beskrivningar och t.o.m rättar förhörsledaren vid felaktiga tolkningar. Benar man ut utsagan ännu mer så kan man konstatera att tecken på att en utsaga kan vara sann är att utsagan är klar, lång och detaljrik. Just detaljrik är hon när hon exempelvis nämner att hon blivit kliad i rumpan, att hon varit "stel och rädd", att den tilltalade "var varm och flåsade", "att det svidit dagarna efter" osv. Hennes utsaga ÄR alltså kvalificerad...och det är det verkligen inte alla utsagor som är, framförallt inte av barn.

/Min fråga till dig är: Om en 9-åring, som på förhand har ALLT emot sig, ger ett sådant här intryck och avlämnar en sådan här trovärdig och hållbar berättelse - Vad ska man göra då? Ska en sådan utsaga förkastas på samma sätt som en kortfattad, svävande och oprecis berättelse? Om en sådan här slags berättelse inte skulle vara tillräckligt för att läggas till grund för bedömningen, när kan man då lyssna på ett barns berättelse? Är det ens någon idé att förhöra barnet ö.h.t?

Givetvis helt galet, eftersom vi då kommer till det här med att utgångspunkten blir att få folk dömda, inte att bevisa att de faktiskt är skyldiga. Och som jag skrev, i ett rättssäkert samhälle får lösningen aldrig vara att sänka beviskraven för att det är för svårt att bevisa att någon begått brott.