Varför har vi inga journalistdrev längre?

Sedan några år tillbaka granskar inte våra journalister våra folkvalda politiker längre.

Våra lismande och beräknande politiker har snärjt en lömsk vänskap med dessa journalister som de träffar på nästan daglig basis.

Mats Knutson från SVT som är gammal punkare och därmed en anarkist i själen och går mest omkring med ett spänt leende på läpparna när han medgörligt tramsintervjuar sina vänner/idoler.

Att våra politiker fått groteskt höga löner verkar ha gjort journalistkåren starstruck, och det verkar som de tror de intervjuar en hollywoodstjärna som de helst vill vara bästa kompis med.

Man kan tydligt se fenomenet på senaste skandalen kring Ulf Kristersson, detta är en typisk skandal som historiskt hade betytt säker avgång från statsministerposten.

Kristersson har tagit från skattebetalarnas kassa och i ren korruption skänkt 12 000 000 Kr till en nära familjemedlem.

Detta är något man kan förvänta sig i en personkults diktatur som Kim Jong Uns Nordkorea, där hade det varit legio att han beslutar att stjäla 12 miljoner från skattekassan och ger till en nära familjemedlem.

Var är mediedrevet som kräver Ulf Kristerssons avgång????

Har Sverige helt plötsligt blivit en diktatur där makten inte alls granskas?

Varken av journalister eller någon annan rättsvårdande instans?

Man kan ju jämföra mot år 2012 när journalistkåren hade ett konstant mediedrev mot Håkan Juholt.

Håkan Juholt blev utsatt för ett enormt mediedrev för att han inte gjorde rätt när han delade lägenhet i Stockholm med sin sambo. Ersättningen skulle då minskas med 25%, en skitbagatell, han menade dessutom att han skrivit i sin ansökan att han bodde med kvinnan men att de ändå betalt ut full ersättning. Var det ens Juholts fel?

Ett drev som 3 månader senare gjorde att han tvingades avgå.

Här har Ulf Kristersson valt ut just sin nära släkting och goda vän systern till Ulf´s make, en kvinna som följer med på Ulf´s 60-års resa till Sydamerika, handplockat just hennes bolag och skänkt i 100% korruption 12 000 000 Kr!!!!!!!!!!
En nära familjemedlem alltså!!!

Detta samtidigt som Moderaterna och Tidöpartierna bestämt att denna utgiftsposten, där skall utgifterna minskas med 44 000 000 Kr.

Även justitieministern kan numera härja helt fritt utan att någon ens ägnar en tusendels sekund på de långsiktiga konsekvenserna av hans gestapopolitik och övervakningshets.

Inga svåra eller jobbiga frågor ställs till justitieministern vid hans 150 olika presskonferenser då nya förtryckande och integritetskränkande nya lagar meddelas. Journalistkåren sitter i andakt som små tysta lamm och är medskyldiga till omvandlanndet av landet från demokrati till dystopisk Orwellsk mardröm.

Journalisternas uppgift i en demokrati är att vara den sk. 3:dje statsmakten.


De skall granska de styrande och de med makten, och de skall vara kanariefågeln i gruvan som slår larm när politikerna missbrukar sin makt.

Det skrivs ju massor om politikers förehavanden i dags- och kvällspressen varje dag? Katja Nybergs narkotikabrott och Ulf Kristerssons dyra privata renoveringar är två exempel i närtid. Läser du inte nyheter?

Var är journalistdreven?

Läste du min trådstart, läs den en gång till i så fall.

Rent krasst för att det inte finns pengar till det.

Grävande journalistik och ihållande intervjujakt är dyrt som fan och en ekonomisk risk som det sen tio, tjugo år saknas budget för. Eftersom privata tidningar tjänar pengar på reklam mestadels är click-through det som betalar och det är enormt enkelt att gräva upp "tio orsaker varför du kanske har cancer" ur röven som drar in deg.

Sen är det det Carl Bildtska "jag svarar på Twitter" som dök upp för ett herrans tag sen. Genom att sköta sin kommunikation helt på egna termer framstog alla påståenden som förr kunde pressa politiker till svar som lögner för det kunde alltid komma en ledartext med "Bildt svarade visst!" och plötsligt satt den journalisten i blåsväder.
Eftersom det är en liten ankdamm så kan du som journalist göra dig omöjlig/arbetslös om du använder det som press för att få kontakt med politiker.

Tillgänglighet är en annan pryl. Om du är en trygg journalist så har du mycket mer tillgång till politiker och makthavare. En journalist som gjort sig ovän måste slåss för intervjun, en Damernas Värld journalist har automatisk tillgång så tillvida att dom ger mjuka frågor.

Kombinera kostnaden för gräv och få intervjuer och du har situationer som... (fuck nu kommer jag inte ihåg exakt hur det var) en intervju i SR där en politiker bara ljuger journalisten rakt upp i nyllet. Om jag inte minns helt fel var påståendet nåt i stil med "EU kräver detta av oss, våra händer är bundna" och det är först efteråt när nån kollar in i det som det visar sig att så var det inte alls. Man hade helt enkelt inte haft pengar nog för att förbereda den fria intervjun och längden på intervjun knäckte formatet.

Slutligen är det att när man pratar med Svenska journalister är dom genuint livrädda för att kritisera högern. Artiklar som är kritiska mot Kristersson eller Åkesson måste ha tokigt på fötterna med hängsle och livrem och det kommer resultera i mer problem oberoende vad.
Det är nåt som inte snackas om så mycket utanför slutna rum: att man inte vill framstå som vänster så man gör allt för att inte skriva om saker där man vet att man sen måste försvara sin objektivitet och riskerar att helt enkelt inte få intervjuer alls, att förlora jobb mm.

Drevet mot Juholt drevs från Sveavägen, internt S, med hjälp av media, så det var inte media som drev utan S som levererade.

För att journalister vet att det där inte stämmer som du skriver det. De vet också att lejonparten av det svenska folket vet att det inte stämmer så de skulle bara sänka sig själva att dreva som du vill om hans avgång för det som inte stämmer.

Däremot så har journalisterna ifrågasatt det som hänt så långt som det rimligt går och jag tror inte att journalisterna kommer släppa det.

Du inleder din trådstart med att påstå att journalister har upphört med att granska politiker, samtidigt som du i rubriken och nu i din replik till mig väljer ordet drev. För mig är det här två olika begrepp som kan vara bra att hålla isär. Ett drev tänker jag sker på större skala, genom intensiv eller åtminstone synkroniserad rapportering från flera medier, medan en granskning kan genomföras inom ramarna för ett enskilt repotage eller av en enskild journalist.



I och med digitaliseringen och den påföljande polariseringen av samhälle så får kanske inrikespolitiska drev mindre genomslagskraft eftersom att olika grupper konsumerar olika nyheter. Jag upplever dock inte att varken granskningar eller (påföljande) drev har minskat på det sättet du beskriver.

De exempel du ger på vad som borde motivera drev gissar jag att du har hämtat från just journalistiska granskningar, vilket motsäger din poäng lite? Sedan kommer ju förstås olika medier rapportera på olika sätt beroende på deras politiska färg och prenumeranter. Läser du flamman eller dagens ETC så kommer du antagligen mötas av en mer kritisk och offensiv journalistik gentemot högerpolitiker än om du läser typ bulletin eller SvD, men det är ju sen gammalt.

Förr var en journalist en person som granskade makten och återberättade händelser ärligt och rakt.
Idag är en journalist en person som vill påverka samhället efter sin egen politiska agenda.
Tillkommer att media ägs av Bonnier och dom har sin politiska vänsteragenda.
Svt ägs av staten men präglas och styrs av vänsterfolk vilket ofta märks i det dom rapporterar.

Av ren nyfikenhet: när menar du att den här journalistiska guldåldern (''förr'') ägde rum och inom vilka medier?
Min bild är nämligen snarare att journalistyrket och synen på journalism är bredare än någonsin sedan samhället har digitaliserats.

Har vi inte haft ett maniskt permanent EXPO-drev mot "nazismen" i över 30 år? Man skapar tom nazism/rasism ur tomma intet i brist på verklig. Idag arbetar tex våldsfanatikern Mattias Wååg från AFA på LO styrda Aftonbladet. Expo folk har infiltrerat varenda redaktion i Stockholm med sina politrucker. Barnporrköparen Robert Aschberg håller i tyglarna. Allt i godheten namn för att skydda oss alla mot Hitlers återuppståndelse. - Spökjakt.

Johan Forsells son var medlem I någon träningsklubb AFA menade var "nazister" och drevet gick igång. Okritiserat dansade 08-journalister och krönikörer på AFAs freak show tåg. Samma med Proud Boys. Harmlösa föreningar som förespråkade nykterhet, träning och patriotism.

Juholt var en utböling (utlänning från Kalmar) som genomskådat klägget och korruptionen i Stockholms innerstads sosse elit och DNs läsekrets med bla kurdiska sossepolitiker som anställde 5 kusiner som sekreterare mm. Juholt hotade sossarnas 08-hierarki. Journalisterna backade upp de korrumperade. Juholt blev Judas.

Det enkla svaret är att de granskande journalisterna sett att det du påstår inte stämmer som du återger det. I övrigt har du väl fått reda på nyheten på något sätt, vilket förstås beror på att media skrivit en del om det, men då det är en skitnyhet som du försöker vinkla till något stort genom att böla om korruption så försvinner intresset fort.

Var det 15 journalister som barrikaderade sig utanför 10 kamparen henrik dafgårds bostad när han sagt "jag tycker sverige tagit emot för många invandrare"?

Så många sysslolösa journalister finns det inte längre i landet.