Jag jobbade med barn i början av 80-talet. Då brukade vi göra negerbollar tillsammans med barnen.
Jag jobbade med barn i början av 90-talet. Då brukade vi göra chokladbollar tillsammans med barnen.
Detta var i samma stad. Däremellan jobbade jag inte med barn. Så jag förmodar att chokladboll började tränga igenom i min stad i slutet av 80-talet. Men olika städer har nog olika utveckling.
Jag har alltid anpassat mitt språk efter omgivningen. Är inte rigid i mitt sätt att vara. Kan lära mig nytt. Lyssnar t ex inte på exakt samma musik som jag gjorde när jag var tonåring och anser att den bästa musiken gjordes då. Har inte heller ett passiv-aggressivt behov av att använda ord som inte passar in i sammanhanget. Inte heller Tourette. Säger penis och vagina i mer städade sammanhang, men kuk och fitta i sexuella sammanhang.
Svär som en borstbindare i vanliga fall. Men om ett jobb kräver jag inte gör det kan jag anpassa mig. Likaså använder jag inte envist alla ord från min barndom. Då hette det brandgult och inte orange. Eller gredelint och violett istället för lila. Eller vovve och kisse istället för hund och katt Men sen tonåren har jag klarat av att istället säga orange, lila, hund och katt. Fast jag måste erkänna att jag ibland råkar säga dagis istället för förskola.