Gjorde en delvis omskärelse i tisdags (idag måndag så 6 dagar sedan). Detta efter att ha gått med på gränsen för tajt förhud sedan puberteten. Jag upplevde aldrig att jag hade så pass tajt förhud förrän jag började bli sexuellt aktiv och penisen alltid envisades med att få en spricka/snitt (typ som att du råkat snitta dig själv med en rakhyvel) på exakt samma ställe på ovansidan av penisens förhudskant.
Detta hände inte alltid vid samlag, men ändå 7 gånger av 10 om jag skulle uppskatta det. Anledningen på grund av att man körde på för hårt. Detta tog dagar att läka, och det är inte så jäkla kul i ett förhållande. Ångest över att skada penisen under samlag så man tar det extra lugnt samt att psyket får ens penis att bara få 70% erektion på grund av tiotals skador tidigare. Detta var deprimerande som tusan så jag tog kontakt med hälsocentralen första gången om problemet förra året. Vid första tillfället klämde dom och kände, ställde frågor, och sedan fick jag Demovat utskrivet för att försöka töja ut förhuden. Jag höll på med den där salvan i månader men inget blev bättre så jag gav upp.
Ett par månader senare drabbades jag av (vad läkarna TROR) en urinvägsinfektion som var ganska kraftig, blödde från penisen och hela det köret, mindre om detta då det inte är poängen. Under besöken för detta så noterade dom fimosis, och därav blev jag skickad till urologmottagningen där jag fick frågan om jag ville göra en omskärelse. Jag tackade ja, och jag fick två val, antingen full omskärelse eller delvis, jag valde delvis. Detta då jag fortfarande ville ha kvar min "hoodie" och jag tänkte som även urologen sa att "om det inte blir bra med delvis omskärelse så gör vi hela eftersom." så det kändes bra. Detta möte skedde i höstas. Jag skulle på en uppkommande lång resa utomlands och urologen la då operationen i början av februari, vilket jag var helt okej med.
Spolar fram till februari...
Fick på Kivra några dagar innan operation att den ombokats till en icke passande vecka då jag jobbar skift, så jag ringde upp och fick en tid passande för mig, dock tog det en månad men för min del var det helt okej.
Hade operationen i tisdags som skrivet innan, den 17 mars. Jag var mindre taggad att bli opererad i ett rum med två kvinnor och en man, men sådant händer. Försökte lätta på stämningen för min egna del och sa innan jag drog ned byxorna "jahapp, dags att plocka fram räkan.." dom skrattade till lite och det la väl jargongen för ingreppet. Operationen började med att jag fick lägga mig på en brits och dra av mig byxorna halva vägen, ena kvinnan tvättade av området och mannen förberedde lokalbedövning i form av sprutor. Berättade om en tidigare incident att jag inte fått tillräcklig bedövning så jag kände hela ingreppet etc så jag var lite orolig över det, speciellt vid ett sådant känsligt område som penisen. Det var kanske därför jag fick fyra sprutor med bedövning (?). Hursomhelst, jag måste vara ärlig och säga att just sprutorna var det som kändes under operationen, det kändes som getingstick både i penis och runt pungen, men det var snabbt över. Ena kvinnan satt vid datorn och den andra stod bredvid och ställde massor med frågor (typ pedagogisk och psykologisk hjälp gissar jag på) medan mannen klippte och höll på.
Ingreppet var över på cirka 30 minuter, och jag fick se hur penisen såg ut direkt, och det såg ut som en jäkla tågolycka, jag fick världens ångest och tänkte "vafan har jag gjort?". Normal reaktion skulle jag gissa på när penisen ser helt sargad ut, men jag förstod ju kort efter att det är bokstavligen direkt efter operation. Fick i alla fall 3st skydd som såg ut som pungskydd varav ett som jag tog på mig direkt, dom smetade även på Xylocain som jag fick med mig hem.
Väl hemma så drog jag av kalsongerna och checkade skyddet och det massor med blodrester och sådant, och tågolyckan var riktigt jäkla svullen. Som tur var detta i början på min lediga vecka från jobbet.
Har dokumenterat för mig själv med bild varje dag och som tidigare nämnt är jag nu inne på min sjätte dag, och jag ser ljuset i tunneln. Under dessa sex dagar så har jag aldrig riktigt haft ont, mest en ömmande och svullen känsla. Ipren och Xylocainsalvan har gjort sitt också. efter dag 2 så slutade jag användea skydden och har bara använt kalsonger plus salvan morgon och kväll. På grund av ledig vecka så har jag 50% av tiden gått naken här hemma och det har varit befriande.
Jag skrev precis att jag inte haft ont, dock måste jag ta tillbaka det. Jag har haft lite ont som kommit och gått men det har enbart varit på grund av stygnen som blivit hårda och känns sylvassa mot både ollon och såklart såren som försöker läka. Obehag har jag också haft i kalsonger när jag går runt och mina korta turer utomhus.
Det absolut värsta har varit de nattliga okontrollerbara erektionerna som uppstår. Det har aldrig gjort ont, men på grund av stygnen och svullnaden så känns det som att penisen bokstavligen ska explodera av trycket, så jag har vaknat upp med panik nästan varje gång. Den känslan har dock avtagit litegrann. Har även fått lite sårskorpor längs den nya förhudens kant som är lite irriterande och väldigt känslig, men det är en del av läkningsprocessen.
Snittet dom gjorde var typ ett V-snitt (uppifrån sett) som har lämnat flärpar på vardera sida av penisen vilket ser ganska lustigt ut. Kvinnan under operationen sa att det kan se ut som en haklapp när allt är klart, och jag tänkte genast "vem fan vill ha en haklapp vid pitten?" men hon sa utan att jag hann fråga att det är bara att gör ett återbesök om jag inte är nöjd så kan dom fixa det (?). Kände lite halvt att jag kanske skulle ha gjort en hel omskärelse där och då, men körde ändå på delvis.
Nu sex dagar senare så ser det fortfarande lite lustigt ut, men det är fortfarande väldigt svullet så jag försöker att inte lägga så mycket vikt på det. Jag känner att så länge penisen ser ut som en penis SKA göra vid erektion så skiter jag fullständigt i hur den ser ut slak. Återstår att se om någon vecka.
Så vad har jag framför mig?
Min jobbvecka börjar idag, är lite orolig då jag har ett väldigt aktivt jobb, men har försökt ladda upp så mycket jag kan med salva som ska med, samt hemmagjorda kompresser. som sagt, stygnen är det som är klart värst just nu, upplever dom som sylvassa och irriterande. Vissa delar av stygnen är liksom under förhuden på översidan, medan de flesta av stygnen är utåt. Jag hoppas att denna vecka går smort och att läkningsprocessen fortsätter i bra tempo. Jag vet inte om jag kommer att uppdatera mer här, kanske om någon har en fråga så kan jag försöka svara, men jag ville bara skriva av mig egentligen, det kanske hjälper någon på något sätt.
Ber om ursäkt för denna superlånga text men det är vad det är, ha en bra jävla vecka alla ni!
Detta hände inte alltid vid samlag, men ändå 7 gånger av 10 om jag skulle uppskatta det. Anledningen på grund av att man körde på för hårt. Detta tog dagar att läka, och det är inte så jäkla kul i ett förhållande. Ångest över att skada penisen under samlag så man tar det extra lugnt samt att psyket får ens penis att bara få 70% erektion på grund av tiotals skador tidigare. Detta var deprimerande som tusan så jag tog kontakt med hälsocentralen första gången om problemet förra året. Vid första tillfället klämde dom och kände, ställde frågor, och sedan fick jag Demovat utskrivet för att försöka töja ut förhuden. Jag höll på med den där salvan i månader men inget blev bättre så jag gav upp.
Ett par månader senare drabbades jag av (vad läkarna TROR) en urinvägsinfektion som var ganska kraftig, blödde från penisen och hela det köret, mindre om detta då det inte är poängen. Under besöken för detta så noterade dom fimosis, och därav blev jag skickad till urologmottagningen där jag fick frågan om jag ville göra en omskärelse. Jag tackade ja, och jag fick två val, antingen full omskärelse eller delvis, jag valde delvis. Detta då jag fortfarande ville ha kvar min "hoodie" och jag tänkte som även urologen sa att "om det inte blir bra med delvis omskärelse så gör vi hela eftersom." så det kändes bra. Detta möte skedde i höstas. Jag skulle på en uppkommande lång resa utomlands och urologen la då operationen i början av februari, vilket jag var helt okej med.
Spolar fram till februari...
Fick på Kivra några dagar innan operation att den ombokats till en icke passande vecka då jag jobbar skift, så jag ringde upp och fick en tid passande för mig, dock tog det en månad men för min del var det helt okej.
Hade operationen i tisdags som skrivet innan, den 17 mars. Jag var mindre taggad att bli opererad i ett rum med två kvinnor och en man, men sådant händer. Försökte lätta på stämningen för min egna del och sa innan jag drog ned byxorna "jahapp, dags att plocka fram räkan.." dom skrattade till lite och det la väl jargongen för ingreppet. Operationen började med att jag fick lägga mig på en brits och dra av mig byxorna halva vägen, ena kvinnan tvättade av området och mannen förberedde lokalbedövning i form av sprutor. Berättade om en tidigare incident att jag inte fått tillräcklig bedövning så jag kände hela ingreppet etc så jag var lite orolig över det, speciellt vid ett sådant känsligt område som penisen. Det var kanske därför jag fick fyra sprutor med bedövning (?). Hursomhelst, jag måste vara ärlig och säga att just sprutorna var det som kändes under operationen, det kändes som getingstick både i penis och runt pungen, men det var snabbt över. Ena kvinnan satt vid datorn och den andra stod bredvid och ställde massor med frågor (typ pedagogisk och psykologisk hjälp gissar jag på) medan mannen klippte och höll på.
Ingreppet var över på cirka 30 minuter, och jag fick se hur penisen såg ut direkt, och det såg ut som en jäkla tågolycka, jag fick världens ångest och tänkte "vafan har jag gjort?". Normal reaktion skulle jag gissa på när penisen ser helt sargad ut, men jag förstod ju kort efter att det är bokstavligen direkt efter operation. Fick i alla fall 3st skydd som såg ut som pungskydd varav ett som jag tog på mig direkt, dom smetade även på Xylocain som jag fick med mig hem.
Väl hemma så drog jag av kalsongerna och checkade skyddet och det massor med blodrester och sådant, och tågolyckan var riktigt jäkla svullen. Som tur var detta i början på min lediga vecka från jobbet.
Har dokumenterat för mig själv med bild varje dag och som tidigare nämnt är jag nu inne på min sjätte dag, och jag ser ljuset i tunneln. Under dessa sex dagar så har jag aldrig riktigt haft ont, mest en ömmande och svullen känsla. Ipren och Xylocainsalvan har gjort sitt också. efter dag 2 så slutade jag användea skydden och har bara använt kalsonger plus salvan morgon och kväll. På grund av ledig vecka så har jag 50% av tiden gått naken här hemma och det har varit befriande.
Jag skrev precis att jag inte haft ont, dock måste jag ta tillbaka det. Jag har haft lite ont som kommit och gått men det har enbart varit på grund av stygnen som blivit hårda och känns sylvassa mot både ollon och såklart såren som försöker läka. Obehag har jag också haft i kalsonger när jag går runt och mina korta turer utomhus.
Det absolut värsta har varit de nattliga okontrollerbara erektionerna som uppstår. Det har aldrig gjort ont, men på grund av stygnen och svullnaden så känns det som att penisen bokstavligen ska explodera av trycket, så jag har vaknat upp med panik nästan varje gång. Den känslan har dock avtagit litegrann. Har även fått lite sårskorpor längs den nya förhudens kant som är lite irriterande och väldigt känslig, men det är en del av läkningsprocessen.
Snittet dom gjorde var typ ett V-snitt (uppifrån sett) som har lämnat flärpar på vardera sida av penisen vilket ser ganska lustigt ut. Kvinnan under operationen sa att det kan se ut som en haklapp när allt är klart, och jag tänkte genast "vem fan vill ha en haklapp vid pitten?" men hon sa utan att jag hann fråga att det är bara att gör ett återbesök om jag inte är nöjd så kan dom fixa det (?). Kände lite halvt att jag kanske skulle ha gjort en hel omskärelse där och då, men körde ändå på delvis.
Nu sex dagar senare så ser det fortfarande lite lustigt ut, men det är fortfarande väldigt svullet så jag försöker att inte lägga så mycket vikt på det. Jag känner att så länge penisen ser ut som en penis SKA göra vid erektion så skiter jag fullständigt i hur den ser ut slak. Återstår att se om någon vecka.
Så vad har jag framför mig?
Min jobbvecka börjar idag, är lite orolig då jag har ett väldigt aktivt jobb, men har försökt ladda upp så mycket jag kan med salva som ska med, samt hemmagjorda kompresser. som sagt, stygnen är det som är klart värst just nu, upplever dom som sylvassa och irriterande. Vissa delar av stygnen är liksom under förhuden på översidan, medan de flesta av stygnen är utåt. Jag hoppas att denna vecka går smort och att läkningsprocessen fortsätter i bra tempo. Jag vet inte om jag kommer att uppdatera mer här, kanske om någon har en fråga så kan jag försöka svara, men jag ville bara skriva av mig egentligen, det kanske hjälper någon på något sätt.
Ber om ursäkt för denna superlånga text men det är vad det är, ha en bra jävla vecka alla ni!
