Citat:
Varför? Av samma sorts anledning som de simuleringar vi redan gör. T ex simulerar meteorologerna vädret för att försöka ta reda på vad vädret kommer bli inom de närmaste tio dagarna eller så. Med mycket större beräkningskraft skulle man kanske kunna simulera människor för att göra prognoser om framtida utfall i samhället. Simuleringar skulle också kunna spela roll i historisk forskning. Och man skulle ha kunnat utforska alternativa historier. Vad hade hänt om Hitler aldrig anföll Sovjetunionen i Operation Barbarossa? Säkrast resultat får man nog, precis som med vädret, ju detaljrikare modellerna är vilket då kräver tillräckligt kraftfulla datorer för det. Till en del gör man redan simuleringar på människor utifrån spelteori och stokastiska modeller om t ex börsens utveckling men dessa är förstås hittills extremt grova. Men tänk om man kunde simulera människor som faktiskt är lika komplexa som verkliga människor, med de fel och brister och förtjänster som vi har, med önskningar och begär och lättja och flit osv, i olika hög grad hos olika simulerade individer? Varför skulle inte en simulering kunna ha ett medvetande? Och vad tror du egentligen krävs mer än materia för att skapa liv? En själ? Men då är det ju du som är religiös? Jag tänkte mer på de som tror på det och inte för ett filosofiskt resonemang, utan ser simuleringen som en realitet bara för att det är möjligt och menar att vi faktiskt lever i den.
Men allt går förstås tillbaka till programmeraren och vem som programmerar hans simulering och om det är simuleringar hela vägen ner. Idéerna är inte heller nya, om än med moderna maskiner. Det är samma som att vi är en tanke i någon annans medvetande.
Det är inte heller något man kan beräkna sannolikhet på, då vi inte ens kan visa att något i en simulering kan ha ett medvetande. Före man kan visa det är nog sannolikheten rätt nära noll. Kanske aldrig kommer att hända. Enligt mig, förmodligen inte förrän vi vet hur man skapar liv av bara materia.
Men då blir det kanske andra maskiner och något annat än en dataspelsvärld. Filmen Tron var väl en tidig variant av det hela, men idén har säkert funnits tidigare. Tar man bara komplexiteten i den värld vi lever i, blir det ännu större problem. Att bygga upp en värld från partikelnivå med nästan oändlig upplösning i en dator och med andra levande varelser med eller utan medvetande. Så visst, en filosofisk tankelek, men faktisk inte alls trolig. Men allt är möjligt även Gud.
Den slutliga frågan blir varför. Varför simulera denna extremt komplicerade värld så tråkig, för att jag ska inbilla mig att jag sitter i soffan och skriver ett inlägg på Flashback. Lite mer som Tron skulle jag nog vilja se.
Men allt går förstås tillbaka till programmeraren och vem som programmerar hans simulering och om det är simuleringar hela vägen ner. Idéerna är inte heller nya, om än med moderna maskiner. Det är samma som att vi är en tanke i någon annans medvetande.
Det är inte heller något man kan beräkna sannolikhet på, då vi inte ens kan visa att något i en simulering kan ha ett medvetande. Före man kan visa det är nog sannolikheten rätt nära noll. Kanske aldrig kommer att hända. Enligt mig, förmodligen inte förrän vi vet hur man skapar liv av bara materia.
Men då blir det kanske andra maskiner och något annat än en dataspelsvärld. Filmen Tron var väl en tidig variant av det hela, men idén har säkert funnits tidigare. Tar man bara komplexiteten i den värld vi lever i, blir det ännu större problem. Att bygga upp en värld från partikelnivå med nästan oändlig upplösning i en dator och med andra levande varelser med eller utan medvetande. Så visst, en filosofisk tankelek, men faktisk inte alls trolig. Men allt är möjligt även Gud.
Den slutliga frågan blir varför. Varför simulera denna extremt komplicerade värld så tråkig, för att jag ska inbilla mig att jag sitter i soffan och skriver ett inlägg på Flashback. Lite mer som Tron skulle jag nog vilja se.
Men ok, jag är ju också skeptisk. Har vi verkligen tillräckliga kunskaper nu för att kunna simulera medvetanden? Eller är just datorn/AI fortfarande väldigt långt ifrån rätt verktyg för det, på liknande sätt som att vi idag förstår att hjärnan nog inte fungerar som ett urverk med kugghjul osv?
Att simulera varenda elementarpartikel i universum låter sig förstås inte göras. Men det behövs ju inte. De allra flesta av oss skulle ju inte se skillnad på t ex vatten som bara modellererades som en klassisk vätska (med densitet, temperatur, viskositet osv, men utan att gå ner på molekylnivå. Även forskare i partikelfysik skulle missa en sådan skillnad, utom just precis i sina noggranna mätningar och experiment. Vilket iofs är rätt mycket data nu för tiden. Om vår värld är en simulering krävs det nog rätt mycket datorkraft bara för att simulera det som händer på CERN. Och om ett simulerat träd faller i den simulerade skogen på en plats där inga simulerade människor finns behöver man ju inte simulera något ljud -- eller ens själva trädet eller den delen av skogen.