Hur njuter ni av er förmögenhet?

Ja jäklar, vilken vändning! Vad föranledde detta, om man får vara nyfiken? Egen firma?

En rejäl slant på kontot underlättar. Dels det rent materiella samt resor och annan guldkant på tillvaron. Men viktigast är att man har råd att hålla en vettig kost, för mig som tränar en hel del är det kostsamt att få i sig tillräcklig mängd proteiner på naturligt sätt. Översatt till svenska handlar det om nötkött som ju blivit väldigt dyrt. 500 gram per dag blir nästan 15 kilo per månad. Nästan 4 000 kronor i månaden.

några fantasier har jag inte mitt liv har varit en räkmacka med stora vinster både i arv och fastigheter. Jag hade dock en extremt fattigt uppväxt fram till 25. Njuta av pengar är inte min grej de bara finns där .min mentala känsla är mer oro att allt ska försvinna. Jag njuter av att umgås med familj. Av att träna av att må bra fysiskt. Jag är dålig på att njuta av pengar.. de skulle då iså fall vara känslan av att jag kan köpa eller göra saker om jag vill. Men gör de sällan .. men jag njuter av den känslan . Kan om jag vill

Köpte mig ett radhus med stor del av den, resten ligger på börsen och högräntekonto ifall allt skulle skita sig

Jag har hundar 🤣

gick i pension för 2,5 år sen vid 57 års ålder, det dyrbaraste man har är nog sin tid
underbart att skippa gå till ett jobb man hatar, lever billigt klarar mig på 12000 kr/mån

Sen skall man också tänka på att vad som räknas som rik eller hög förmögenhet i Sverige blir ofta som en ankdam när vi ser med större perspektiv , mitt hus på Mallorca skulle jag nog kunna sälja för 20 miljoner , men ingen av mina grannar eller i området anser mitt hus som "fint" här pratar vi om värden på kanske 100-250 miljoner för många hus , ägare från olika länder mkt sällan från norden

Att bli ekonomiskt oberoende är en resa, en process, till ett lugnare tillstånd. Alla som jagar pengar (jag var en) tror att det handlar om vräkiga bilar, snygga kläder, vackra fruar och fina krogbesök.

Men man inser efter ett tag att det är lugnet och avsaknaden av stress som är det fina i kråksången. TS tycker att det är "tomt", men när han/hon inser att man inte behöver jaga mer längre så uppstår en inre frid.

Vad gör jag? Tja, inget speciellt. Jag bränner inte mer än en halv mille per år. Shoppar lite, tar nån resa, äter god mat. Inte fan behöver jag nån dyr bil eller andra statusprylar.

Investerat i 10 år och kommer fortsätta. Det är en del av mitt liv.

För mig handlar det inte om att spendera pengar eller köpa något i framtiden.

För mig är det frihet. Jag är också egenföretagare och tanken att man till slut har så mycket pengar att man helt kan välja vem och när man vill jobba känns så befriande.

Det bästa man har i livet är ju familjen och vardagen, försöker njuta så mycket jag kan och tänka att det är skönt att ha pengarna i framtiden. Vi reser en del och har såklart saker hemma men känner inget behov att köpa en sportbil eller lägga pengarna på massa skräp varje månad.

Vilken förmögenhet?

Tror 90% av svenskarna inte har någon förmögenhet eller ens råd till ett drägligt liv.

Unna sig bra mat är viktigt. Älskar att kunna gå till delikatessaffären och köpa mig en bra köttbit till grillen. Bästa vinet åker också ner i Willys-kassen när jag går till Bolaget (fast jag dricker inte så mycket alkohol nuförtiden).

Men bra mat kan också vara enkelt. Häromdagen gick jag förbi lunchhaket där det serverades raggmunk och fläsk. Fantastiskt gott! Och 140 spänn gör inget större hål i plånkan.

En av mina bästa investeringar någonsin var när jag köpte på mig ett rejält lager tändhattar innan kriget i Ukraina satte igång. Både Fiocchi och Federal har ökat mer än 3 ggr i värde sedan dess. Jag har så att det räcker åtminstone 10 år till.