8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ett exempel på hur påsen kan se ut som du ser är det ganska svårt att förstå mängd osv, man bara sätter på påsarna, finns ingen anledning att ifrågasätta själva innehållet, det är samma sak som att ifrågasätta hur man ska göra ett snitt för operation om man inte har den kompetensen.

Vad jag förstår så verkar ml mängden inte handla om kalorier utan ml mängden handlar om volym och vätska.

Sen borde hoppas jag att hennes näring förändrats hela tiden eftersom hon växer behöver ju få ändrad mängd hela tiden för att det ska passa hennes tillväxt.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Parenteral_nutrition

Ja, agerandet av den ansvarige läkaren är väldigt konstigt. Det behöver få en förklaring.

Det finns en nivå för hur lågt jag tänker diskutera och vi börjar närma oss den.

Det börjar med ett omedelbart omhändertagande jml p6 LVU, kring detta går det snabbt av sakens natur. Därefter har man 1 månad på sig att ansöka om vård jml LVU (p2) vilket görs. Kvalitén på denna utredning håller ju Elsa-entouraget lågt och således vissa här i tråden. Ingen här har förmodligen läst den, men det är denna som ligger till grund för domarna i FR och KR. Är du med? Man HAR alltså gjort en utredning även om folk här inte gillar den. Dina frågor du ställer är ju just det som avhandlas i domarna, läs dem.

Det jag svarade dig på ursprungligen var att en omprövning av LVU, i detta fall en hemtagningsbegäran gjord av mamma varpå man inleder ny utredning för att se om p21 LVU är uppfyllt. Du får titta upp dessa lagar då jag inte orkar citera. Denna utredning tittar på hur nuläget ser ut kontra utgångsläget (domen i KR oavsett vad du tycker). Det är sedan den utvecklingen, kopplat till p21 LVU, som pekar på vad förslag till beslut landar i. Vi vet nu att socialtjänsten landat i att häva = alltså har utvecklingen från KR-domen sett till nuläget varit positiv och man gör en risk/skyddsbedömning SOM MYCKET VÄL kan te sig annorlunda i att man ex kan hitta fler skyddsfaktorer än vad man gjorde förut, vilket gör att ev risker är mindre allvarliga. Är du med?

Försök ta in detta. Om inte, orkar jag inte diskutera mer.

Det finns en nivå för hur lågt jag tänker diskutera och vi börjar närma oss den.

Det börjar med ett omedelbart omhändertagande jml p6 LVU, kring detta går det snabbt av sakens natur. Därefter har man 1 månad på sig att ansöka om vård jml LVU (p2) vilket görs. Kvalitén på denna utredning håller ju Elsa-entouraget lågt och således vissa här i tråden. Ingen här har förmodligen läst den, men det är denna som ligger till grund för domarna i FR och KR. Är du med?

Man HAR alltså gjort en utredning även om folk här inte gillar den. Dina frågor du ställer är ju just det som avhandlas i domarna, läs dem.



Det jag svarade dig på ursprungligen var att en omprövning av LVU, i detta fall en hemtagningsbegäran gjord av mamma varpå man inleder ny utredning för att se om p21 LVU är uppfyllt. Du får titta upp dessa lagar då jag inte orkar citera. Denna utredning tittar på hur nuläget ser ut kontra utgångsläget (domen i KR oavsett vad du tycker). Det är sedan den utvecklingen, kopplat till p21 LVU, som pekar på vad förslag till beslut landar i. Vi vet nu att socialtjänsten landat i att häva = alltså har utvecklingen från KR-domen sett till nuläget varit positiv och man gör en risk/skyddsbedömning SOM MYCKET VÄL kan te sig annorlunda i att man ex kan hitta fler skyddsfaktorer än vad man gjorde förut, vilket gör att ev risker är mindre allvarliga. Är du med?

Försök ta in detta. Om inte, orkar jag inte diskutera mer.

så kan man ju alltid säga bara för att man inte gjorde en utredning, alltså innan man gör lvu. Att nu när press och civilkurage lägger sig i så försöker man sopa spåren under mattan genom att säga att vi har gjort en ny utredning, varför inte bara erkänna att man felaktigt tagit flickan? Det fanns ingen anledning att ta henne från början. Det är du som behöver ta in att socialtjänsten tagit barnet felaktigt. Det är även rättsosäkerhet att föräldrar ska kunna bli dömda av socialtjänsten fast de inte gjort något fel enligt lag, eller skadat sitt barn.

Med din strategi räcker det med en orosanmälan på ett barn och att man sedan bara kan ta barnet bara för att någon säger det värsta om en förälder, och så kan vi inte ha det. Man borde utreda innan man tog barnet, för att se om det fanns ett behov att lvu, och den utredningen saknades ju uppenbarligen eftersom det bara kom en skåpbil och tog barnet, dessutom i ett år!

Givetvis sker ett akut utredande av p6 LVU som såklart i detta fall lutades stort emot sjukvårdens allvarliga oro de hade. Det är det jag tänker säga här, resten är nivån så låg så jag inte ens vet vart jag ska börja. God kväll!

Ja ett utredande, utan att ha träffat familjen före. Snarare en byråkratisk utredning då, där familjen exkluderas. Det är inte rättssäkert och det är fel.

Ja, någon riktig utredning har uppenbarligen inte gjorts.

Det är nog precis det som hände inne på socialkontoret.

"Vården misstänker MbP vi måste agera nu."

Akut omhändertagande. Ingen SIP. Inget minst ingripande alternativ prövat. Orosanmälan med felaktigt nutritionspåstående från läkare som inte träffat barnet på ett och ett halvt år.
Sedan föll MbP pladask i domstol.

"Attans. Nu måste vi hitta något annat."
Ny rubrik. Omsorgsbrist. Samma socialsekreterare. Samma andrahandsinformation. Samma bristfälliga underlag men med ny etikett.

Domstolen frågade aldrig varför den ursprungliga anklagelsen kollapsade så snabbt. Den accepterade bara den nya berättelsen.

Sedan kom externa utredare utan bekräftelsebias. Fyra månaders oberoende granskning. Enhällig slutsats: LVU ska hävas. Sakkunnigen ändrade sin bedömning om misshandelstesen när följdfrågor ställdes.

Det som hände inne på socialkontoret syns tydligt i domarna om man läser dem noggrant.
Det är inte barnets bästa som styrt processen. Det är systemets behov av att ha rätt.

Det du håller på med är rent trams.

Du vet mycket väl att källan är domarna. Som du i sin tur säger är gravt vinklad av soc.

Återigen, vi har bara brottstycken av "primärkällorna" som du själv säger.

Ändå så är du 100% säker på förloppet och har inga problem att säga vad som hände. Var har du primärkällorna som styrker detta? Har du läst journalen måhända? Har du själv hållit intervjuer med alla berörda?

Du väljer och vrakar själv om vad som är evidens i detta läget. Du har inga problem med att hänvisa till flickans brev som stöd för din sak utan att ta hänsyn till att familjen givetvis inte publicerar det som inte stödjer deras sak.

Kom in i matchen nu.

Det är per definition sekundärkällor som återberättas om påstådda muntliga samtal. För att det ska vara giltigt som argument måste det finnas en journalanteckning på det. Annars är det inget annat än påståenden som bygger på återberättade historier från en socialsekreterare som ville få igenom LVU i tron att hon skulle rädda livet på Elsa vilket hon inte alls gjorde.

Och så här gick det till:

Det muntliga samtalet med läkaren har lågt bevisvärde för att det vandrat genom för många led innan det nådde domstolen.

Led 1: Läkaren säger något muntligt till socialtjänstens handläggare.

Led 2: Socialsekreteraren uppfattar vad läkaren säger filtrerat genom sin egen förförståelse och sin pågående utredning med en given riktning.

Led 3: Socialsekreteraren sammanfattar samtalet med egna ord i ett referenssamtal.

Led 4: Läkaren signerar sammanfattningen som tillräckligt korrekt inte nödvändigtvis som en ordagrann återgivning.

Led 5: Domstolen återger socialsekreterarens sammanfattning i domen.

Det du kallar en källa är alltså domstolens återgivning av socialsekreterarens tolkning av vad läkaren påstår sig ha sagt i ett muntligt samtal.

Det är inte bevisning. Det är viskleken i fem led med myndighetsmandat.

Primärkällan som hade avgjort saken är journalanteckningen från samtalet med datum, deltagare och exakt innehåll. Den har aldrig begärts in av domstolen.

Och samme läkare vittnade sedan direkt inför rätten utan socialtjänsten som mellanled och sa något som på flera centrala punkter motsäger referenssamtalets version.

Det är diskrepansen domstolen aldrig analyserade. Det är bevisproblemet du inte kan svara på.

Och det är precis här systemriddarna illustrerar sin största tankevurpa. De hänvisar alltid till "det står i domen." Men domen är i sig ingen källa. Den bygger på återberättad information som den utredande socialsekreteraren helt styr över utan att dela primärkällorna med någon.

Därför kan barn placeras felaktigt och olagligt under lång tid. Därför kan socialtjänsten anklaga en förälder för MbP och vara pedofil helt utan bevis och spela på kortet "Man kan aldrig vara riktigt säker."

Det är Kafkas Processen ordagrant.
Och Elsas mamma fick se primärkällorna bara för att hon hann ladda ner journalerna i panik innan de spärrades.

De flesta föräldrar hinner inte det. Deras barn sitter kvar.


Ja, och det är helt centralt.
Det är primärkällorna som hjälpt Elsa hem. Det är primärkällorna Kalibers journalister läst. Och det är primärkällorna socialtjänsten gömt bakom sekretess.

För vad som egentligen står i originaldokumenten kan vara något helt annat än vad som hamnar i beslutsunderlaget. Socialtjänsten vinklar, lägger till, feltolkar, fultolkar och i värsta fall fabricerar. Den externa utredningen i fallet Adam är ett skolexempel på hur detta går till centrala bevis klipptes bort, barnets egna ord försvann ur utredningen.

Och det är inte unikt för Adam. Det pågår i princip i vartenda LVU-mål.
De flesta är förstås korrekta. Men systemet är konstruerat så att det är omöjligt att avgöra vilka som inte är det för primärkällorna är undangömda bakom sekretess som socialtjänsten själv kontrollerar.

Elsas mamma fick se primärkällorna för att hon hann ladda ner journalerna i panik innan de spärrades.
Adam hade inte samma tur.

Det är inte ett rättssystem. Det är ett system där sanningen bara kommer fram av en slump.


Ja, och det är viktigt att hålla isär.
Jag kan inte vara säker, men det är troligt att socialtjänsten genuint trodde att de skulle rädda livet på Elsa. De är förmodligen inte onda människor. De trodde på historien om MbP och den misstanken levde inofficiellt kvar även när den föll pladask i domstol.
Det är faktiskt det mest skrämmande scenariot.

Ett system där välmenande människor utan rätt kompetens tar beslut som förstör liv i tron att de räddar dem. Utan tillgång till primärkällorna. Utan medicinsk sakkunskap. Med en berättelse från en orosanmälan som grund och bekräftelsebias som drivkraft.

De såg det de ville se. De hörde det de ville höra. Och de hade obegränsad makt att agera på det utan ansvar och utan insyn.

Det är inte ondska. Det är ett systemfel.

Och det är precis därför systemet måste förändras. Inte för att socialtjänstens personal är dåliga människor utan för att systemet ger fel människor fel verktyg med fel befogenheter utan rätt kontroll.
Elsa betalar priset för det. Inte för att någon ville henne illa.

Jag läser vad som faktiskt står i domarna och vad som nu framkommer när Elsa kommer hem den 18 maj.

Någon har äntligen läst primärkällorna. Utrett föräldrarna på riktigt. Lämnat magkänslorna och MbP-spöket därhän.

Fyra månaders oberoende granskning utan den ursprungliga bekräftelsebiasen. Utan socialsekreterarens filter. Utan återberättade historier om påstådda muntliga samtal.
Resultatet: enhällig rekommendation att LVU ska hävas.

Det är vad en riktig utredning ser ut. Det är vad primärkällorna visar när någon faktiskt läser dem.
Och det tog elva månader och ett radioprogram för att komma dit.

Och nu till frågorna som ingen systemriddare kunnat svara på ännu:

1. Hur skulle Elsas mamma bevisat sin oskuld om hon inte av ren tur han ladda ner Elsas vårdhistorik och läkarjournaler?

2. Vad hade hänt om hon inte laddat ner journalerna och "kompisdoktorn" kunde punktera MBP-anklagelsen fullständigt i domstol?

....och det kokar ner till exakt det.
Föräldrarna ska inte tillåtas bryta cirkelresonemangen de hamnar i. Socialtjänsten sitter på alla primärkällor. Föräldrarna får berättelsen de ska försvara sig emot i domstol och nämnd utan att få se underlaget den bygger på.

Systemriddare hänvisar alltid till domen. Om något är fel: det står i domen.

Men domen är ingen primärkälla. Den är socialsekreterarens berättelse om vad andra påstås ha sagt i flera led, utan journalanteckningar, utan ordagranna protokoll, utan oberoende granskning.

Börjar man fundera på hur informationen faktiskt kom till och hur LVU-processen går till så inser man hur lågt bevisvärde beslutsunderlaget egentligen har.
Det är på en fullständig katastrofnivå.

Och så även i det här fallet tills en mamma i panik hann ladda ner journalerna innan de spärrades, en kompisdoktor vittnade under ed och ett radioprogram granskade primärkällorna.
Då föll hela berättelsen.