8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Att försöka lösa kommunikationsproblem är en fundamental del i arbetet med SIP. Vidare har det framkommit problem med att hålla ordning på vad Elsa äter och hög frånvaro i skolan. Detta är alltså problem som pågick lång tid före orosanmälan och som hade kunnat förebyggas med lagstadgad SIP.

Inte om man samtidigt menar att de är inkompetenta och inte är pålästa i ärenden när de ska ta beslut vilket framförs gång på gång när " fel beslut" sker och det på sociala media sedan sprids hur de är totalt värdelösa och inte vet vad de gör

Jag håller med dig Totius om att "adina" inte fattar.

Skräcködlan "adina" lägger jättemycket tid på flashback rörande ämnen relaterade till socialförvaltningen.
Men skräcködlan "adina" saknar elementär förståelse för hur socialdepartementet är organiserat på kommunnivå.
Usch och fy riktar jag till henne - extra mycket "smäll på fingrarna" om hon jobbat som socialsekreterare !!

Om problemet enbart fanns inom vården varför löste inte vården det inom vården? Varför gick man direkt till orosanmälan och akut omhändertagande istället för att kalla till ett multidisciplinärt teammöte inom sjukvården, involvera patientansvarig läkare, dietist och psykolog och utreda diskrepansen mellan rapporterat och faktiskt matintag inom ramen för normal sjukvård?

Det minst ingripande alternativet prövades aldrig oavsett om det hette SIP eller något annat.
Och orosanmälan innehöll ett medicinskt felaktigt påstående. Anmälarna hade inte träffat Elsa på ett och ett halvt år. En av anmälningarna angav att inget akut hot förelåg.

Nu rekommenderar socialtjänstens egna externa utredare enhälligt att LVU ska hävas.
Om SIP inte var rätt verktyg vad var det minst ingripande alternativet som faktiskt prövades innan det mest extrema?

Det är den frågan som fortfarande saknar svar.

Kritiken gäller ju att de inte får ordentligt underlag från förvaltningen. Förstår du inte det trots alla inlägg?

Först när media kopplades in fick familjen en helt annan behandling av socialtjänsten.
Det säger allt vi behöver veta.

Och nu bekräftar nämndledamoten Elias Hallman det öppet att medias roll inte går att tolka bort och att man satt en lampa på saker.

Ett system som behandlar familjer olika beroende på om media bevakar dem är inte ett rättssäkert system. Det är ett system som skyddar sig självt när lampan är på och gör vad det vill när den är av.
De flesta familjer i LVU-processer har ingen lampa. Deras barn sitter kvar.

En svindlande tanke: Tänk om ansvarige läkaren och de andra som står bakom orosanmälningarna har samma bristande kompetens gällande SIP som användarna nedan som säger sig arbeta inom vården:
Tänk om de inte heller vet vad SIP är eller tror ”att vården har ingen anledning att samverka med soc så länge det inte ryms inom ramen för en orosanmälan”.

Det skulle kunna förklara mycket… I så fall är det som hänt också en tragedi vad gäller deras yrkesverksamhet. Att helt missa detta fundamentala sätt att arbeta som varit lag i 16 år är en tung börda att bära.

Ja, absolut ska man lyssna på honom. Han sitter i nämnden och vet hur det fungerar inifrån.
Varför fick familjen en helt annan behandling så fort media kopplades in?

För att media satte en lampa på primärkällorna. SR granskade journalerna. Hittade att orosanmälans centrala påstående var felaktigt. Läkaren bekräftade det i domstol.

Utan den lampan hade socialtjänstens berättelse stått oemotsagd. Primärkällorna hade förblivit dolda bakom sekretess. Och Elsa hade suttit kvar på obestämd tid precis som Adam.

Det är inte ett system som korrigerar sina egna fel. Det är ett system som bara korrigerar sig när någon utifrån tvingar det.

Och de flesta familjer har ingen som tvingar det.

Samtidigt framförs det att de är inkompetenta och inte fattar vad de läser och tar beslut om då spelar det väl knappat någon roll vilka underlag de får när de ändå inte har kompetens inom tex medicin, npf , olika kulturer osv

Varför skulle en läkare samarbeta med socialen om det inte föreligger en problematik som innefattar oro för barnets hälsa och välbefarande? Förklara gärna detta.

Vården visste ju självklart inte att deras orosanmälan skulle leda till ett akut omhändertagande. Vården kände oro - och då är dom skyldiga att göra en orosanmälan. Det är inte svårare än så. När socialtjänsten sedan tar vid så är det deras bedömningar som leder vägen framåt.

Det kan mycket väl vara så att vården faktiskt önskade bättre verktyg för att samarbeta med vårdnadshavarna och ansåg att genom att göra en orosanmälan så skulle det kunna bana väg för andra åtgärder och verktyg. Oavsett vad, så har vården högst troligen inte haft en önskan om ett akut omhändertagande. Det beslutet togs av socialtjänsten.

Problemet, som du lyft innan, är att utan medicinsk kunskap hos socialtjänsten så blir det svårt att avgöra huruvida underlaget och informationen i orosanmälan innebär en akut fara - eller inte. När flickan väl omhändertagits och man fastställt att MbP inte är troligt och att ett akut omhändertagande inte varit nödvändigt - så uppstår "problemet" att flickan på ett häpnandsväckande sätt snabbt blir bättre. Då anser ju socialtjänsten att det måste vara något som, igen, inte stämmer i barnets tidigare situation. De behöver dom fortsatt utreda och bevaka. Flickan blir bättre och bättre - snabbt.

Jag tycker, och det har jag skrivit sedan mina första inlägg, att det akuta omhändertagandet var fullkomligt vidrigt. Oavsett om familjehem eller LVU i hemmet varit det första steget så borde familjen kallats in till möte och blivit informerade om vad som komma skall på ett humant sätt. Socialtjänst hade sedan kunna följa med familjen tillbaka till huset för att låta Elsa packa en väska med sina saker etc. Jag förstår dock att det inte lirar med barnteamets tankar om MbP - men med tanke på hur ovanligt MbP är så borde man gått mer försiktigt fram i sin bedömning. Men det är också lätt att säga med facit i hand.

SIP ska säkerställa att patienten, i detta fall barnet, får sina samlade behov av vård, omsorg, trygghet, samordning, säkerhet och kontinuitet tillgodosedda. Det är lagkrav enligt hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen sedan 2010. Vad som ska ingå avgörs från fall till fall.

https://www.vardhandboken.se/arbetssatt-och-ansvar/samverkan-och-kommunikation/vardsamverkan/samordnad-individuell-plan-sip/