8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Okej. Men då måste du svara på en sak:
Vad har föräldrarna visat förståelse för exakt? Att de inte ska ge sitt barn den vård som läkare ordinerade?

Och om Elsa blivit frisk. Frisk från vad? Den diagnos domstolen nte fann sannolik?
Du förklarar bort övergången från akut påtaglig risk till försumbar risk med att det gått tid och att Elsa mår bättre. Men det förklarar inte hur risken uppstod från början. Om grunden var felaktig då är det inte häva som är konstigt. Då är det LVU som var fel.

Du förstår fortfarande inte problemet med socialsekreterares referat och klipp- och klistrande.

Socialsekreteraren ringer läkaren. Läkaren säger något. Socialsekreteraren skriver ner sin tolkning. Inte ett citat. Inte en journalanteckning. En tolkning.

Det underlaget går till nämnden. Sedan till domstolen. Ingen frågar efter originalet.
Om mamman säger att det inte stämmer och då är hon inte samarbetsvillig.

Samma princip med orosanmälningar.

Det du håller på med är typisk sealioning.

Det är ett påstående utan bevis.

Det som framkommit är en ändrad behandlingsregim. Ändring av behandlingsregim är 100 % vårdens ansvar och hade kunnat göras med Elsa i hemmet.

Det är nog ganska mycket begärt att förstå och ta in på vissa håll är jag rädd.

Det där med påtaglig till försumbar risk verkar för övrigt inte ens ha med LVU att göra med den grund som det beslutades på. Föräldrarna har skrivit något kryptiskt om att någon utredare kring frågan om MbP nu pratar om försumbar risk. Det verkar alltså inte ens relevant i förhållande till LVU så som det beslutades.

Men i sak har du rätt, detta är ett fullt rimlig och normal process och tidslinje för denna typ av omsorgsbrister. Det är fullt rimligt att saker kan ha ändrats på ett sådant sätt att vården kan upphöra som det nu föreslås göra.

och risken för felaktiga LVU är överhängande som processen är konstruerad.
Domstolen får aldrig se primärkällorna. De ser socialsekreterarens tolkning av vad vården sagt. Kedjan från verklighet till dom kan vara tre, fyra led lång och varje led introducerar fel, vinkling och selektivt urval.

Ingen i kedjan har medicinsk kompetens att bedöma komplicerade medicinska ärenden. Men det är deras version som håller i domstol.

Och den förälder som ifrågasätter är per definition inte samarbetsvillig.
Det är inte rättssäkerhet. Det är en konstruktion där utgången är svår att påverka om du inte kan spelets regler.

Frisk? PIPO är en kronisk sjukdom.

Nej.
Antingen var risken akut påtaglig då och då måste du förklara vad som förändrats så dramatiskt på tio månader.

Eller var den inte det och då var LVU fel från början.
Det finns inget tredje alternativ.

Exakt. Socialtjänsten är inte jesus som systemriddarna verkar tro.

Och du förstår inte att detta bara är ett problem som du hittat på.

"Det är nog ganska mycket begärt att förstå på vissa håll."

Ja. Primärkällor är tydligen för svårt.
Du säger att påtaglig-till-försumbar inte är relevant för det LVU som beslutades. Men du förklarar inte vad som faktiskt förändrats. Du byter bara arena när frågan blir för svår.

"Det är bara ett problem du hittat på."
Nej. Det är ett strukturellt problem som finns dokumenterat i forskning om LVU-processer, i JO-beslut och i domar där överrätter underkänt underrätters bedömningar just för att primärkällorna aldrig prövades.

Det är inte ett problem jag hittat på. Det är ett problem systemet inte vill kännas vid.

Därför kunde Adam placeras i sju år felaktigt och olagligt bland annat. Toppen av ett isberg.

Ok vad innehåller ett beslutsunderlag som lämnas till domstol och nämnd?

Är det fakta?