Citat:
Ursprungligen postat av
Fredrik.Forsmark
Du har rätt svårt att ge ett rakt svar på om det faktiskt krävs uthängningar för att åstadkomma förändring. Är de verkligen nödvändiga?
Hur tänker du att en människa som blir helt isolerad, utan något socialt sammanhang eller någon som håller en på banan, plötsligt skulle bli mindre farlig?
Under fem års tid har man, med hjälp av uthängningar och till priset av en hel del trasiga anhöriga och barn som far illa, åstadkommit en i sammanhanget försvinnande liten förändring. Det är ett ganska klent utfall sett till kostnaden.
Om man nu ska ta ett exempel, så kan man titta på hur ECPAT arbetade under sina första fem år. Häll upp en kopp kaffe och spänn fast dig, för det här blir en rätt lång genomgång.
1996 i samband med starten, tar de initiativ till och genomför den första världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Stockholm. Samtidigt börjar de driva frågan om att ta bort kravet på dubbel straffbarhet, alltså att svenska medborgare ska kunna dömas i Sverige för övergrepp begångna utomlands.
1997 kartlägger man svenskars inblandning i barnsexturism. Inte för att skapa rubriker, utan för att bygga ett underlag som faktiskt går att arbeta vidare med, bland annat gentemot resebranschen.
1998 lanserar dom “The Code”, ett system där resebolag åtar sig att utbilda personal och informera resenärer. Samma år bjuds man in av regeringen för att bidra med barnrättsperspektiv i lagstiftningsarbetet.
1999 kriminaliseras innehav av barnpornografi i Sverige, där ECPAT var en av de drivande aktörerna bakom förändringen.
2000 börjar man tidigt uppmärksamma internet som en ny arena för övergrepp, och lägger grunden till det som senare blir deras hotline verksamhet. Man deltar också i arbetet kring FN:s tilläggsprotokoll om barnhandel och exploatering.
2001 medverkar man vid världskongressen i Yokohama för att följa upp målen från Stockholm 1996.
Det är alltså ett arbete som sker metodiskt, över tid, med fokus på lagstiftning, förebyggande insatser och internationellt samarbete.
Inga uthängningar. Inga snabba poäng. Men ganska tydliga resultat, om man nu tittar på vad som faktiskt förändrats. Men minimal skada för oskyldiga anhöriga och barn.
Och det där var ju bara ett axplock från deras första fem år. Dom har ju även hållit på betydligt längre än så.
Ska vi titta lite på vad som hänt därefter där dom varit involverade. Eftersom du inte gillar när saker är för gammalt.
2002 bidrar de till lagstiftning kring människohandel för sexuella ändamål, där barn tydligt definieras som en särskilt skyddsvärd grupp.
2004 skärps lagarna kring barnpornografibrott, definitionerna breddas för att täppa till de där gråzonerna som annars uppstod.
2009 kommer den så kallade grooming lagen. En rätt avgörande förändring, där det blir straffbart redan när en vuxen tar kontakt med barn i sexuellt syfte.
2013 förtydligas lagen om köp av sexuell handling av barn, ansvaret läggs helt på köparen. Barn kan inte anses ”sälja” sex frivilligt.
2014 skärps straffskalorna för grova barnpornografibrott efter att man konstaterat att straffen inte stod i proportion till allvaret.
2017 införs olaga integritetsintrång, där spridning av nakenbilder utan samtycke kriminaliseras, något som drabbar många unga och vuxna.
2018 får vi samtyckeslagen. Även där har de varit en del av den bredare rörelsen.
2020 tas preskriptionstiden bort för grova sexualbrott mot barn. En ganska tung förändring, där förövare kan lagföras oavsett hur lång tid som gått.
2021 införs barnfridsbrottet, att låta barn bevittna våld blir ett eget brott.
2022 uppdateras grooming lagstiftningen för att bättre spegla hur det faktiskt ser ut på moderna plattformar.
2023 anpassas lagen för att omfatta sexuella handlingar via kamera, sådant som tidigare varit svårt att komma åt.
Och de senaste åren har man även varit pådrivande i frågor kring AI-genererat material och så kallade nudify appar, där man försöker få rättssystemet att hänga med i en teknisk utveckling som annars springer ifrån lagstiftningen.
Det är ganska tydliga exempel på hur man kan arbeta långsiktigt, påverka lagstiftning, täppa till luckor, och stärka skyddet över tid. ECPAT har alltså varit initiativtagare, involverade och drivande i alla dessa saker.
Inga snabba rubriker inga uthägningar. Men rätt konkreta resultat.
Nu är det här bara exempel från en organisation. Det finns fler som arbetat i samma riktning och åstadkommit rätt betydande förändringar när det gäller barns skydd och säkerhet.
Och det har man gjort utan att behöva exponera enskilda personer och utan att dra in anhöriga, inklusive barn, i ett offentligt trauma.
Därför landar man i frågan, är uthängningar verkligen nödvändiga för att få till förändring?
För tittar man på vad som faktiskt åstadkommits på andra håll utan exponering, så är det svårt att hävda det.
Bryr man sig, som Dumpen supporter, faktiskt om kärnfrågan, att skydda barn och göra deras tillvaro säkrare, då finns det ju andra organisationer som arbetar mer genomtänkt och med betydligt mindre skada längs vägen.
Det saknas liksom inte alternativ.
Så frågan är vad det egentligen är man ställer sig bakom. Är det själva målet, att skydda barn, eller är det metoden och det den för med sig?
Det är svårt att hävda att man står för det ena, om man samtidigt accepterar konsekvenser som slår hårt mot just barn.
Få se om jag har någon chans att debattera mot Skynet(chatgpt).
Organisationerna du nämner är bra. Men de är knappast ett alternativ till Dumpen.
De jobbar mer under radarn. Dumpen problembild är att stoppa gäddor på nätet.(därav lagstiftningen)
Samtidigt jobbar dumpen mot USAS modell att få fram ett offentligt sexbrottsregister.
Att allmänheten ska bli mer involverad.
De du nämner jobbar annorlunda vilket är okej.
De gör en del bra grejer. Child10 gjorde t.ex. hyrenflickvän.se kampanjen mot sugardejting.
Det är väl de mest offensiva de gjort.
Sedan så har ju Dumpen fåt kalla handen när de ville samarbeta.
Det blir ett tomrum om Dumpen försvinner.
