Citat:
Ursprungligen postat av
Skojardumedmig
Tänkte kolla hur många här som suttit i skiten på riktigt. Jag snackar om er som legat på tunga doser benso i flera år och sen hamnat i en situation, typ häkte eller kåk, där det blev tvärstopp. Ingen nedtrappning, ingen hjälp, bara en jävla betongbox och en "cold turkey" som man inte valt själv.Hur såg det ut för er när hjärnan började kortsluta totalt? När man ligger där och stirrar på golvbrunnen tills den börjar rinna uppåt och skuggorna i hörnen blir levande. Hur länge tog det innan hjärnblixtarna och den elektriska surrningen i skallen gick över i rena krampanfall?Berätta hur det var när systemet nollade er efter år av bruk. Hur var känslan när man insåg att plitarna skiter i om man dör på golvet och hjärtat ligger på 160 i vilopuls? Ni som har upplevt det där absoluta bottenläget där man bara väntar på att nästa kramp ska ta en hur var upplevelsen och hur fan tog ni er igenom det?
Jag sa som det var.
Kriminalvårdens sjuksköterska tog puls och blodtryck på mig och kontaktade nån huvudpsykiatriker som tog beslut om att sätta in mig på nedtrappning.
Dom satte in 20mg stesolid för dom var oroliga för EP.
Edit: sjuksyrran påpekade att det var ett undantag.