Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Finns det en juridisk definition av fri vilja? Är det psykisk sjukdom i straffrättslig mening som avses?
Synen på den saken varierar kraftigt över tid och mellan olika länder. Andel gärningsmän vid exempelvis fall av dödligt våld som bedöms vara psykiskt sjuka i lagens mening var flera gånger högre i Sverige på 1970-talet än idag.
Inom juridiken tillämpas en princip som säger att man inte kan dömas för ett brott som man inte kunnat undvika, underförstått att man måste ha begått ett brott av fri vilja för att kunna dömas. Svenska domstolar brukar vara väldigt sparsamma med moraliska resonemang, medan man inom anglosaxisk rätt kan vara ganska tydlig i domskälen att dömda brottslingar anses ha begått sina brott av egen fri vilja och därför förtjänar att få det straff som krävs för att skapa incitament till att inte begå nya brott när de släpps fria.
Psykiskt sjuka faller inom en annan princip som säger att man inte kan dömas för brott om man på grund av psykisk ohälsa inte kunnat förstå att det man gjort varit olagligt. Man dömer inte människor för brott begångna under psykos om de inte själva valt att försätta sig i psykotiskt tillstånd genom att exempelvis ta droger. Sverige är ett av få länder som inte tillämpar den här principen då vi lagför och dömer psykotiska människor till rättspsykiatrisk vård, samt att vi dömer även andra grupper till rättspsykiatrisk vård istället för fängelse.
Är dock ingen jurist och andra som vet bättre får gärna korrigera mig.
Citat:
Och 99% är överens om detta?
Naturligtvis en siffra jag tog ur luften, men jag kan inte minnas att jag någonsin hört några offentligt uttryckta krav på att mördare skall slippa straff därför att fysiken är deterministisk eller indeterministisk. Snarare brukar opinionen kräva ännu hårdare tillämpning där någon alltid skall dömas för brott även när det som skett har varit en ren olycka.
Citat:
Var det inte så att din hund hade fri vilja utifrån något resonemang som antog laplacesk determinism hos förnekande av fri vilja. Juridiskt trodde jag att ägare hade strikt ansvar för sina hundar.
Det jag argumenterade för i mitt resonemang var att hundens beslut enbart beror på hur miljön ser ut och hur hunden själv fungerar. Universums osynliga egenskap av att vara deterministiskt eller indeterministiskt ligger utanför det som hundens beslut beror på.
Och juridiken omfattar bara människor. Djur kan aldrig dömas för att ha brutit mot människornas lagar. Och de är å andra sidan inte heller skyddade såsom människor. Det är inte mord att avliva en hund.