Kristendomen och Profeten

Jesus var en profet i och med att Gud talade genom honom.

Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är det ord som I hören icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig. — Johannes 14:24

Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp. Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit. Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?» — Johannes 5:45-47

En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom. Och om någon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, så skall jag själv utkräva det av honom. — 5:e Moseboken 18:18-19

Löftet om en profet förvandlades bland israeler till ett löfte om en smord kung som skulle besegra alla nationer för all framtid. Och David påstod att Gud lovat att denne Messias skulle vara av hans ätt. Vilket Jesus förnekade.

Medan Jesus undervisade i helgedomen, framställde han denna fråga: »Huru kunna de skriftlärde säga att Messias är Davids son? — Markus 12:35

De skriftlärda letade också i skrifterna efter tecken på hur Messias ankomst skulle komma att bli och inte mycket stämde in på Jesus när han kom.

Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne är förvisso Profeten.» Andra sade: »Han är Messias.» Andra åter sade: »Icke kommer väl Messias från Galileen? Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde? — Johannes 7:40-42

Av dessa skäl missade många israeler Profeten när han kom. Och de styrande lät döda honom så som de låtit döda andra profeter före honom. Och allt detta stod klart i förväg. Men Jesus lärde upp lärjungarna och via dem skulle budskapet spridas till alla folk.

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. — Johannes 5:24

Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma. — Matteus 24:14

Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma. Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad. — Matteus 24:21-22

Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra. — Matteus 24:29-31

Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra. Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse. Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge, — Matteus 25:31-35

Så varför händer allt detta? Kunde inte Gud ha kommunicerat sitt budskap bättre eller hindrat människor och djävulen från att ställa till en värld som måste få ett slut? Allt är ju möjligt för Gud.

Vi som levt på jorden har haft en egen vilja och våra val har fått konsekvenser som påverkat oss alla. Vi har blivit hårt prövade och den värsta prövningen, den värsta konsekvensen av vårt leverne, återstår nu men den som inte går med djävulen blir räddad.

Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. — Matteus 24:13

Är detta kristendom? Ger evangelierna den kristna bilden av Moses, David och Jesus?

Kristendomens kärna är väl att Jesus var Guds son och att han på korset dog för våra synder. Det är ett fullbordat faktum.

Sedan finns det en massa detaljer som vi kan bråka om, diskutera, tänka på tills vi blir galna och tappar hoppet.

Därför råder jag var och en att fokusera på det som är evangeliet, själva glädjebudskapet:

Våra synder är förlåtna. Jesus dog för vår skull på korset för cirka tvåtusen år sedan. Det är fullbordat.

För Judarna var Davids hus oerhört viktigt. Den som sammanställde Torah gjorde det med stor sannolikhet för att legitimera sin egen relation till David.

Tanken om Messias är yngre än lagen, men bör så klart ändå omfattas av Davids hus för att ha legitimitet hos det Judiska folket.

Ergo; Jesus säger att han inte är av Davids hus, vilket gör att a. Han omfattas ej av Judarnas snäva definition, så de fortsätter vänta eller b. Jesus ljuger och är inte Guds son (vilket är det mest sannolika).

Det är rätt att ha en egen tolkning men jag tror att vartenda ord som Jesus sa var viktigt att ta till sig. Jag tror inte att han var verksam i tre-fyra år bara för att säga att han skulle dö för våra synder. Vilket han inte ens sa.

Jag säger inte att det andra är oviktigt. Jesus säger ju trots allt också: "Följ mig". Så hur följer man Jesus?

Min poäng var dock att själva ordet evangelium väl betyder glädjebudskap, och att detta budskap är att våra synder är förlåtna på korset.

Min tolkning är att glädjebudskapet är att Gud är nära den som söker honom och att den som vänt om och hörsammat budskapet är frälst.

Att bara säg att man tror på Jesus räcker ju inte.

Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja. — Matteus 7:21

Exakt vad som räcker och inte räcker är enligt mig ytterst oklart. Har läst Bibeln ett antal gånger och håller just nu på med Efesierbrevet. En gång tänkte jag skita i allt annat och bara bry mig om evangelierna, men inte blev jag klokare av det.

Bör jag som äkta kristen ge bort allt jag äger och bege mig ut i världen för att sprida budskapet? Men vad är budskapet?

Om du hade haft en mycket stark tro och folk hade lyssnat till dig hade det kanske varit en idé, förutsatt att du kände till Guds vilja: budskapet.

Jag har ingen tro alls. På Skaparen ja, men mer än så vet jag inte och kommer nog aldrig att göra heller. Så jag lever mitt liv, dricker min sprit och försöker bekämpa ondskan.

Hade ändå inte blivit någon bra kristen eftersom jag inte vill förlåta mina fiender. Jag vill döda dem.

Du tror på Skaparen och är emot Satan. Bra så långt men du kan inte bekämpa ondskan i världen när djävulen är fursten. Att förlåta dina fiender istället för att hata dem vore bättre än de flesta förmår.

Sataniska bestialiska ande makter kan vara för mycket ibland..

Folk tillkallade odjur för att sedan göra om den mänskliga själen.
Har du sett en demon bli skapad förut?

Ska banka om varenda fiende tills att dom blir en demon.

Men vet också om att ständigt pratar med dom döda människor.

Gjorde ett misstag när glömde bort din demonologi.
Säg till vanliga människor att domens dag väntar på dom.