Citat:
Ursprungligen postat av
Jussi1066
Ger mig på en deologisk analys av Pippi.
Läst i någon tråd som hade liknande tema - men var mer urspårad. Testar lite annat grepp.
Slänger in ett bidrag efter morgonstund med Pippi på tv.
Pippi är i allra högsta grad en produkt av två barn och deras fantasier om allt ett barn önskar sig i en vänskap.
Utgångspunkten är närmast revolutionär. De två välartade barnen, uppväxta i en borgerlig miljö med alla förutsättningar på plats, materiellt som kulturellt - söker mening bortom den inrutade vardagen. Pippi är själva antitesen. Hon är ett brott mot moderniteten och den ofrihet som följer.
Frågan är om Pippi är en ideologi? Anarki eller Laissez faire? Eller frihetlig socialism?
Kanske är hon bortom ideologier och kemiskt framtagen? En drog - typ LSD.
Sedan kan man vända på steken. Tryggheten och kärleken finns alltid hos Tommy och Annika i bourgeoisien. Pippi representerar då den finfina gränsen mellan frihet (i otrygghet) eller trygghet (i ofrihet).
Jag lutar åt att Pippi representerar den perfekta motvikten till det moderna samhället, utan att för den sakens skull inta en postmodern position där grundläggande gemensamma föreställningar helt avvisas. En passning till statens framryckningar - tappa inte bort mänsklighet och uppfinningsrikedom. Typ.
Vad säger ni? Någon som reflekterat över detta? Vilken ideolog representerar Pippi?
Vad är berättelsens egentliga andemening?
På 70-talet skrev jag avhandling inom svensk litteraturvetenskap. Jag skrev om Emil i Lönneberga och hans pappa. Jag visade att pappan var det borgerliga patriarkala samhället och att Emil var de politiska ideologier som utmanade den samhällsordningen.
Patriarkatet försöker gång på gång att kväsa ”upproret”. Till slut går det inte - Emil blir i vuxen ålder kommunfullmäktiges ordförande.
Och dessförinnan har han räddat livet på drängen Alfred; alltså visat vänsterideologiernas styrka. Jag blev godkänd, men en opponent påpekade (mycket riktigt, det har jag i efterhand förstått) att böckerna inte alls handlar om ideologiers kamp.
Det är fråga om en saga helt enkelt, inget annat. Sagostrukturen är tydlig. Det finns en hjälte som måste klara av ett svårt uppdrag, ingen tror att hjälten klarar det, det ser mörkt ut, men till slut klarar hjälten genom list, klokskap och envetenhet av uppdraget, blir hyllad och får en belöning.
Så gott som alla Astrid Lindgrens böcker är uppbyggda på detta sätt. Madicken, Lotta på Bråkmakargatan, Ronja och Pippi.