Hatar Pippi det moderna samhället?

Ger mig på en deologisk analys av Pippi.

Läst i någon tråd som hade liknande tema - men var mer urspårad. Testar lite annat grepp.
Slänger in ett bidrag efter morgonstund med Pippi på tv.

Pippi är i allra högsta grad en produkt av två barn och deras fantasier om allt ett barn önskar sig i en vänskap.

Utgångspunkten är närmast revolutionär. De två välartade barnen, uppväxta i en borgerlig miljö med alla förutsättningar på plats, materiellt som kulturellt - söker mening bortom den inrutade vardagen. Pippi är själva antitesen. Hon är ett brott mot moderniteten och den ofrihet som följer.

Frågan är om Pippi är en ideologi? Anarki eller Laissez faire? Eller frihetlig socialism?
Kanske är hon bortom ideologier och kemiskt framtagen? En drog - typ LSD.

Sedan kan man vända på steken. Tryggheten och kärleken finns alltid hos Tommy och Annika i bourgeoisien. Pippi representerar då den finfina gränsen mellan frihet (i otrygghet) eller trygghet (i ofrihet).

Jag lutar åt att Pippi representerar den perfekta motvikten till det moderna samhället, utan att för den sakens skull inta en postmodern position där grundläggande gemensamma föreställningar helt avvisas. En passning till statens framryckningar - tappa inte bort mänsklighet och uppfinningsrikedom. Typ.

Vad säger ni? Någon som reflekterat över detta? Vilken ideolog representerar Pippi?
Vad är berättelsens egentliga andemening?

Väl skrivet. Jag har tänkt lite i samma banor. Hon är väl lite libertarian i dess sanna mening också.

Pippi representerar inte någon slags ideologi överhuvudtaget.

Däremot makt och styrka, och att inte missbruka den. Vara snäll.

Hon kanske rent utav är en egen ideologi? Pippism?

Jag tror att man kan göra sig en otjänst om man blandar in ideologi i Pippi. Hon är som du skriver en fantasikompis som ger utlopp för och bjuder in Tommy och Annika att släppa skräck och ge sig hän. En 60 och 70-talets Peter Pan, en guide in till en fantasirik och restriktionslös värld.

På det sättet är hon emot den enda formen av faktisk auktoritet som existerar för barn: vuxna. Dom blir fiender att undvika eller revoltera emot, alternativt frånvarande och tyst accepterande - vilket gör att man ofta tänker på henne som anarkisk eller anarkistisk. Alternativt högerliberterian beroende vad man nu själv har för politisk läggning.

Personligen tror jag att det är att förenkla berättelsens barnsliga frihetstörst. Den har inga ideologiska spärrar - den är ideologisk men saknar ideologisk kunskap om man ska lajva Zizeck.
Det som fascinerar är ju det monstruösa i berättelsen enligt mig. Pippi är inte en bekväm och tillrättalagd kompis utan är ofta totalt gränslös, farlig och impulsdriven. Precis som Karlsson på Taket är hon ofta väldigt självisk och jag hoppas att när berättelsen släpps fri i framtiden så kommer nån skriva en skräckberättelse om hur Tommy och Annika möts som vuxna efter en begravning och börjar berätta att Pippi inte har släppt dom, att hon är kvar och orsakar lidande och misär.

Det hade vart nåt.

Låter rimligt. Hade inte ens libertarian i tanken. Den nämns alltid lite ”slit och slängigt” i olika sammanhang. Men det är väl vad hon är.

Pippi hatade pluttifiktionstabellen och den tidens moralistkärringar, det vill säga soctanter som skulle utreda Pippis hemförhållanden då pappa Efraim ju var negerkung i Söderhavet.

Nog för att pluttifikationtabellen är nyttig, men Pippi anno 2026 hade likväl hatat vår tids moralistkärringar och tagit strid för negerordet. Hon har själv träffat negrer i Söderhavet, och kan intyga att det inte är något fel på dem, och därför inte heller på ordet.

Om fiktiva karaktären Pippi hade bott i Katarina år 1999 hade hon varit fett mot borgare och gått på valmöten för V P K "för de sköna musikanternas skull".

Idag hade hon crowdfundat Blck Thugs Matta' med pappas gulddukater men knipit käft på Café 44 om att pappsen var maktman i Karibibien med koloniala böjelser.

ASrid Stark Kvinna Lingrehn som paci fist hade inte själv grejat utfrågningarna i senaten på femtiotalet. Svårt då göra om Pippi till höger häxa.

Om jag säger så här då: låt säga att Pippi är fri från ideologi - alltså att hon saknar ideologisk medvetenhet i hennes handlingar. Så ÄR hon väl i högsta grad ideologisk. Makten och styrkan tillskrivs Pippi. Hennes autonomi står i relation till stat och institutioners makt - som gör allt för att begränsa Pippi.


Spännande ingång! Det säger också väldigt mycket om samhällsandan i mitten av 1900-talet.

Gillar idén om skräckfilmen. Gjorde inte partaj humoristiska trailers för våra barnbokskaraktärer som var i den andan?

Tror inte att hon hatar bara det moderna. Utan allt och alla som ska lägga sig i i hennes låtanden och göranden. Om Pippi vill sitta på en parkbänk och ta en öl så blir hon förbannad om vakterna kommer och säger att nu är du avvisad.

Varför sån brist på i, vad är en "deologisk analys" och vilken "ideolog" skall dyka upp? Pippi var förstås en spännande motvikt till samhället då strax efter kriget. Tommy och Annika var normala. Pippi var en krydda. Astrids barn var ju sjukt när hon skrev det, så det var en kul historia där allt kunde ifrågasättas, tänkt att pigga upp. Idag skulle däremot Tommy och Annika diagnosticeras autism, och alla (små som stora) försöker vara Pippi. Barn idag har aldrig lämnat skärmen och har ingen aning om det är svårt att lyfta en häst. Och vi har en apa i vita huset.

Tommy och Annika går i det moderna samhället i en friskola och växer upp i en skyddad bubbla, där de slipper komma i kontakt med barn från andra samhällsklasser