Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Tror att mamman har umgänge 2,5 dagar per vecka nu. Oövervakat, men inga övernattningar.
Citat:
Ok, fair. Vet vi något om hur umgänget ser ut eller? Försöker tänka utifrån hur soc tänker här. Skulle LVU kvarstå tror jag vi hade sett ett jäkla liv på sociala medier. Å andra sidan, vad talar för att det hävs nu? Svårt detta. Tycker inte det är solklart (har läst hela tråden från start)
Citat:
Då bör man rimligen fråga sig vad som ska krävas för att LVU ska hävas? Eller? Är det fråga om att mamma ska "erkänna" så kan detta i praktiken fortgå till flickan blir 18, vilket ingen kan tänka är det bästa för flickan? Vet vi något kring hur mamma resonerar idag om de är så att flickan är helt frisk?
Citat:
Det är snarare du som ger en ”svartvit” bild. När först vården och sedan socialtjänsten systematiskt kringgår hela den lagstiftning som ska säkerställa att det INTE blir som i Elsas fall är det skandal per definition. Att tråden är full av okunniga åsikter och spekulationer förändrar inte huvudmännens (kommunens och regionens) lagstadgade skyldigheter. Att det som hänt är en skandal är fakta -det gäller oavsett vilken ”sida” i tråden som har rätt eller fel. Om det skulle vara så att mamman är farlig för barnet innebär det att vården grovt och systematiskt har åsidosatt sin utredningsskyldighet i många år. Detsamma gäller givetvis om mamman har rätt. Bara de som är djupt okunniga om vårdens lagstadgade skyldigheter kan försvara vården i detta fall.
Ingen här som tänker att bilden inte är så jävla svartvit? Alltså. Menar att jag tycker mig utläsa två rätt skarpa läger mellan Kurt-Sune, Totius i spetsen som menar att allt är en skandal, medan vi har andra lägret med Lilla My i spetsen som hävdar att mamma är livsfarlig för flickan. Givetvis har vi sansade röster där emellan men intressant vore väl kanske att diskutera i sak och inte käbbla från dikena? Någon mer som är intresserade av tystnaden på sociala medier? Vad händer egentligen? Vad är nästa steg?
Socialtjänsten borde givetvis ha genomskådat detta och inlett ett samarbete med nya aktörer inom vården och föräldrarna inom ramen för samordnad individuell planering istället för att direkt ta till tvångsåtgärder. Eftersom detta ännu inte skett är det ett självklart nästa steg – efter all skada som denna nästan ofattbara skandal hittills orsakat familjen.
Citat:
Det var självrapportering som gällde det var också därför det skulle föras en ordentlig mat- dagbok för att kunna få en bra bild över tid av matintag
Du har precis beskrivit en alternativ medicinsk förklaring till hela förloppet och du verkar inte förstå vad det innebär.
Om näringsdropp i sig orsakar illamående, buksmärtor och nedsatt aptit och om flickan redan innan placeringen åt mer under sommaren när droppet minskades, då är den mest logiska förklaringen till förbättringen inte separation från mamman.
Det är att droppet sänktes.
Och vem hade rapporterat till vården att matintaget var lågt? Vården hade enligt referenssamtalen aldrig självständigt verifierat matintaget. De förlitade sig på de uppgifter de fick.
Men du säger själv att flickan måste ha ätit betydligt mer än vad som rapporterats för hon växte normalt.
Det betyder att vården under lång tid hade en felaktig bild av matintaget. Inte för att mamman ljög, utan för att ingen i vårdkedjan självständigt verifierade uppgifterna.
Du har precis argumenterat för att hela LVU-beslutet kan vila på en felaktig medicinsk bild som vården själv aldrig kontrollerade.
Och primärkällorna som skulle avgöra vilket scenario som stämmer, de är spärrade för mamman.
Om näringsdropp i sig orsakar illamående, buksmärtor och nedsatt aptit och om flickan redan innan placeringen åt mer under sommaren när droppet minskades, då är den mest logiska förklaringen till förbättringen inte separation från mamman.
Det är att droppet sänktes.
Och vem hade rapporterat till vården att matintaget var lågt? Vården hade enligt referenssamtalen aldrig självständigt verifierat matintaget. De förlitade sig på de uppgifter de fick.
Men du säger själv att flickan måste ha ätit betydligt mer än vad som rapporterats för hon växte normalt.
Det betyder att vården under lång tid hade en felaktig bild av matintaget. Inte för att mamman ljög, utan för att ingen i vårdkedjan självständigt verifierade uppgifterna.
Du har precis argumenterat för att hela LVU-beslutet kan vila på en felaktig medicinsk bild som vården själv aldrig kontrollerade.
Och primärkällorna som skulle avgöra vilket scenario som stämmer, de är spärrade för mamman.
Vården har genom denna självrapportering fått en bild av lågt intag av mat trots att flickan växt normalt , dålig ork trots att inga värden visat på brister .
Vården kunde inte självständigt verifiera matintag eftersom det skulle ha inneburit att flickan med familj under lång tid placerades på någon form av utredningsenhet där all föda registrerades och hur måendet påverkades .
Citat:
Det är snarare du som ger en ”svartvit” bild. När först vården och sedan socialtjänsten systematiskt kringgår hela den lagstiftning som ska säkerställa att det INTE blir som i Elsas fall är det skandal per definition. Att tråden är full av okunniga åsikter och spekulationer förändrar inte huvudmännens (kommunens och regionens) lagstadgade skyldigheter. Att det som hänt är en skandal är fakta -det gäller oavsett vilken ”sida” i tråden som har rätt eller fel. Om det skulle vara så att mamman är farlig för barnet innebär det att vården grovt och systematiskt har åsidosatt sin utredningsskyldighet i många år. Detsamma gäller givetvis om mamman har rätt. Bara de som är djupt okunniga om vårdens lagstadgade skyldigheter kan försvara vården i detta fall.
Socialtjänsten borde givetvis ha genomskådat detta och inlett ett samarbete med nya aktörer inom vården och föräldrarna inom ramen för samordnad individuell planering istället för att direkt ta till tvångsåtgärder. Eftersom detta ännu inte skett är det ett självklart nästa steg – efter all skada som denna nästan ofattbara skandal hittills orsakat familjen.
Socialtjänsten borde givetvis ha genomskådat detta och inlett ett samarbete med nya aktörer inom vården och föräldrarna inom ramen för samordnad individuell planering istället för att direkt ta till tvångsåtgärder. Eftersom detta ännu inte skett är det ett självklart nästa steg – efter all skada som denna nästan ofattbara skandal hittills orsakat familjen.
Ja, och oaktat om sjukvården gjort bort sig så åligger ju trots det ansvar på mamman också som du säger, OM hon är farlig för sitt barn. Detta vet vi ju dock ingenting om, vi kan bara spekulera (jag vet att du tycker annorlunda här). Vi kan hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Jag tror att det finns ett gäng spår i tråden som diskuteras. Du diskuterar sjukvårdens ageranden/icke-ageranden, Kurtan diskuterar socialtjänstens ageranden. Jag vill diskutera fallet utifrån vad händer framåt nu då? Det är LVU, umgänge pågår. Utredning pågår också, eller? Granskning ska påbörjas av extern. Vad mer? Vad landar utredning i tro?
Citat:
Ingen här som tänker att bilden inte är så jävla svartvit? Alltså. Menar att jag tycker mig utläsa två rätt skarpa läger mellan Kurt-Sune, Totius i spetsen som menar att allt är en skandal, medan vi har andra lägret med Lilla My i spetsen som hävdar att mamma är livsfarlig för flickan. Givetvis har vi sansade röster där emellan men intressant vore väl kanske att diskutera i sak och inte käbbla från dikena? Någon mer som är intresserade av tystnaden på sociala medier? Vad händer egentligen? Vad är nästa steg?
Mitt engagemang handlar om LVU-processens utformning. Fallet Elsa är ett skolexempel på hur allt kan gå fel och varför det kan gå fel för vem som helst.
Mamman är per definition instängd i flera cirklar som inte går att ta sig ur utan originaldokumentationen. Varje argument hon för fram möts av ett system som använder hennes eget engagemang mot henne, ignorerar hennes barns uttryckta vilja och spärrar de primärkällor som skulle kunna bryta cirklarna.
Att familjen är relativt tyst nu är förståeligt. Föräldrar i LVU-processer hotas och skräms till tystnad, det är ett välkänt mönster. Man riskerar att varje offentligt uttalande används mot en i nästa omprövning. Varje känsloyttring tolkas som bristande insikt. Varje kritik mot systemet ses som bevis på svårigheter att samarbeta.
De har spelat korten smart och rätt. De har sagt tillräckligt för att väcka opinion utan att ge systemet ammunition. De har förmodligen betydligt mer att berätta, men håller inne med det av strategiska skäl. Och det gör de helt rätt i.
Det är i sig ett av de mest talande bevisen på hur sjukt systemet är. En familj som drabbats av dokumenterade övergrepp från en statlig myndighet tvingas väga varje ord de säger offentligt, för att systemet fortfarande har makt över deras barn.
Här har du cirklarna en efter en som hon är instängd i, eftersom originaldokumentationen är spärrad för henne.
Cirkel 1: Förbättringen bevisar skulden
Elsa mår bättre efter placeringen, det används som bevis för att mamman överdrev symtom. Men förbättringen kan förklaras av att droppet sänktes, att vården nu gav rätt instruktioner och att miljöförändringen påverkade ett barn som internaliserat sin sjukdomsidentitet i åtta år. Utan journalerna från placeringen kan mamman inte visa vad som faktiskt förändrades och varför.
Cirkel 2: Tystnad om förbättringar bevisar skulden
Mamman rapporterade inte tillräckligt om förbättringar, utan det används som bevis på att hon undanhöll positiv information. Men föräldrarna hade fått felaktig information från vården om att droppet täckte hela näringsbehovet. Varför rapportera matintag när man tror det är irrelevant? Vårdens eget informationsfel vänds till en anklagelse mot mamman.
Cirkel 3: Engagemang bevisar skulden
Mamman var påläst, engagerad och aktiv i vården, det används som bevis för att hon styrde och manipulerade vården. Men en ouppmärksam förälder hade anklagats för omsorgssvikt. Oavsett vad hon gjorde hade det kunnat användas mot henne.
Cirkel 4: MBP föll men LVU består
MBP-anklagelsen, dvs att mamman medvetet framkallade sjukdom föll i domstol. Samma underlag användes sedan för omsorgsbrist. Anklagelsens rubrik byttes ut men bevisningen förblev densamma. Mamman kan inte bemöta det nya påståendet utan tillgång till primärkällorna som det bygger på.
Cirkel 5: Diagnosen ifrågasätts men används samtidigt
Vissa läkare i referenssamtalen ifrågasatte om diagnosen var korrekt fastställd. Samtidigt används diagnosen och dess behandling som grund för anklagelsen om överdrivna vårdinsatser. Antingen är diagnosen korrekt och då var behandlingen motiverad. Eller är den inte korrekt och då är det ett vårdsvikt, inte ett föräldrasvikt. Systemet vill ha det på båda sätten.
Cirkel 6: Elsas vilja ignoreras selektivt
Elsa uttryckte tydligt att hon ville hem. Hon skrev med flera utropstecken att hon hatade det och ville tillbaka till sin mamma. Det avfärdas med att hon är påverkad av mamman. Men samma barns uppgifter om att hon mår bättre i jourhemmet används som bevis för att placeringen är rätt. Barnets röst räknas när den stödjer systemets berättelse och ignoreras när den inte gör det.
Elsa mår bättre efter placeringen, det används som bevis för att mamman överdrev symtom. Men förbättringen kan förklaras av att droppet sänktes, att vården nu gav rätt instruktioner och att miljöförändringen påverkade ett barn som internaliserat sin sjukdomsidentitet i åtta år. Utan journalerna från placeringen kan mamman inte visa vad som faktiskt förändrades och varför.
Cirkel 2: Tystnad om förbättringar bevisar skulden
Mamman rapporterade inte tillräckligt om förbättringar, utan det används som bevis på att hon undanhöll positiv information. Men föräldrarna hade fått felaktig information från vården om att droppet täckte hela näringsbehovet. Varför rapportera matintag när man tror det är irrelevant? Vårdens eget informationsfel vänds till en anklagelse mot mamman.
Cirkel 3: Engagemang bevisar skulden
Mamman var påläst, engagerad och aktiv i vården, det används som bevis för att hon styrde och manipulerade vården. Men en ouppmärksam förälder hade anklagats för omsorgssvikt. Oavsett vad hon gjorde hade det kunnat användas mot henne.
Cirkel 4: MBP föll men LVU består
MBP-anklagelsen, dvs att mamman medvetet framkallade sjukdom föll i domstol. Samma underlag användes sedan för omsorgsbrist. Anklagelsens rubrik byttes ut men bevisningen förblev densamma. Mamman kan inte bemöta det nya påståendet utan tillgång till primärkällorna som det bygger på.
Cirkel 5: Diagnosen ifrågasätts men används samtidigt
Vissa läkare i referenssamtalen ifrågasatte om diagnosen var korrekt fastställd. Samtidigt används diagnosen och dess behandling som grund för anklagelsen om överdrivna vårdinsatser. Antingen är diagnosen korrekt och då var behandlingen motiverad. Eller är den inte korrekt och då är det ett vårdsvikt, inte ett föräldrasvikt. Systemet vill ha det på båda sätten.
Cirkel 6: Elsas vilja ignoreras selektivt
Elsa uttryckte tydligt att hon ville hem. Hon skrev med flera utropstecken att hon hatade det och ville tillbaka till sin mamma. Det avfärdas med att hon är påverkad av mamman. Men samma barns uppgifter om att hon mår bättre i jourhemmet används som bevis för att placeringen är rätt. Barnets röst räknas när den stödjer systemets berättelse och ignoreras när den inte gör det.
Citat:
Det som borde gjorts från början är ju en samordnad individuell planering med nya personer från vården och föräldrarna. I ett sådant löpande samarbete med kontinuerlig uppföljning och utvärdering så kommer alla eventuella problem att framkomma. Hur man fortsätter bestäms av hur samarbetet fungerar och av barnets behov. Ett sådant arbete bör påbörjas omedelbart (då gravt försenat).
Ja, och oaktat om sjukvården gjort bort sig så åligger ju trots det ansvar på mamman också som du säger, OM hon är farlig för sitt barn. Detta vet vi ju dock ingenting om, vi kan bara spekulera (jag vet att du tycker annorlunda här). Vi kan hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Jag tror att det finns ett gäng spår i tråden som diskuteras. Du diskuterar sjukvårdens ageranden/icke-ageranden, Kurtan diskuterar socialtjänstens ageranden. Jag vill diskutera fallet utifrån vad händer framåt nu då? Det är LVU, umgänge pågår. Utredning pågår också, eller? Granskning ska påbörjas av extern. Vad mer? Vad landar utredning i tro?
Jag tror att det finns ett gäng spår i tråden som diskuteras. Du diskuterar sjukvårdens ageranden/icke-ageranden, Kurtan diskuterar socialtjänstens ageranden. Jag vill diskutera fallet utifrån vad händer framåt nu då? Det är LVU, umgänge pågår. Utredning pågår också, eller? Granskning ska påbörjas av extern. Vad mer? Vad landar utredning i tro?
När det gäller utredningarna om tjänstefel (vid myndighetsutövning) och fel av vården (IVO) så tror jag att det står och väger. Alla som kan något om detta VET att problemen genomsyrar hela socialtjänsten och vården sedan decennier. Frågan är om IVO och åklagare vågar öppna Pandoras ask: Massor av anställda inom kommuner och regioner skulle behöva ställas till svars sedan lång tid tillbaka – det är knappast praktiskt möjligt att genomföra. Svåra beslut för de ansvariga i ett dysfunktionellt land där lagtrotset blivit cementerad norm sedan länge.
Hon bor ju hemma hos sin pappa nu, men det vet du kanske. Mamman verkar inte så benägen att reflektera kring hur just hennes agerande kring Elsas diagnos och alla sjukvårdskontakter varit destruktivt för Elsa. Så något "erkännande" kring det kommer nog inte komma. LVU hade nog kunnat lyftas om pappan kan visa att han förmår säga ifrån till mamman, och stå på sig gentemot henne. Sen hade nog socialtjänsten velat höra från pappan att han i alla fall har lite insikt kring hur mammans agerande avseende Elsas sjukdom har gjort att hon levt med näringsdropp, massa mediciner och stomi i flera år för länge. Eftersom han verkar ha svårt att klara ovanstående så behöver LVU kvarstå eftersom det är enda sättet att begränsa mamman från att ta över sjukvårdskontakterna igen. Man vill nog även hindra mamman från att stänga ute pappan igen (han hade bara dagtidsumgänge med Elsa några eftermiddagar varann vecka innan omhändertagandet), eftersom det är en skyddsfaktor för Elsa att inte isoleras till bara mamman igen. LVU kan kvarstå i flera år på det här sättet, som ett skydd. När barnet har LVU i hemmet såhär märker inte barnet mycket av det, utöver att barnet själv får träffa socialtjänsten på möte ibland. Så det behöver inte vara skadligt för barnet att LVU fortsätter, främst är det föräldrarna som märker av det.
Citat:
Då bör man rimligen fråga sig vad som ska krävas för att LVU ska hävas? Eller? Är det fråga om att mamma ska "erkänna" så kan detta i praktiken fortgå till flickan blir 18, vilket ingen kan tänka är det bästa för flickan? Vet vi något kring hur mamma resonerar idag om de är så att flickan är helt frisk?
Citat:
Hon bor ju hemma hos sin pappa nu, men det vet du kanske. Mamman verkar inte så benägen att reflektera kring hur just hennes agerande kring Elsas diagnos och alla sjukvårdskontakter varit destruktivt för Elsa. Så något "erkännande" kring det kommer nog inte komma. LVU hade nog kunnat lyftas om pappan kan visa att han förmår säga ifrån till mamman, och stå på sig gentemot henne. Sen hade nog socialtjänsten velat höra från pappan att han i alla fall har lite insikt kring hur mammans agerande avseende Elsas sjukdom har gjort att hon levt med näringsdropp, massa mediciner och stomi i flera år för länge. Eftersom han verkar ha svårt att klara ovanstående så behöver LVU kvarstå eftersom det är enda sättet att begränsa mamman från att ta över sjukvårdskontakterna igen. Man vill nog även hindra mamman från att stänga ute pappan igen (han hade bara dagtidsumgänge med Elsa några eftermiddagar varann vecka innan omhändertagandet), eftersom det är en skyddsfaktor för Elsa att inte isoleras till bara mamman igen. LVU kan kvarstå i flera år på det här sättet, som ett skydd. När barnet har LVU i hemmet såhär märker inte barnet mycket av det, utöver att barnet själv får träffa socialtjänsten på möte ibland. Så det behöver inte vara skadligt för barnet att LVU fortsätter, främst är det föräldrarna som märker av det.
Så LVU ska alltså kvarstå i flera år, inte för att det finns ett konkret missförhållande, utan för att kontrollera föräldrarnas beteende och tvinga pappan att offentligt fördöma barnets mamma.
Det är inte barnskydd. Det är maktutövning utan tidsgräns.
Och här är cirkelresonemanget som håller det hela på plats:
Pappan måste visa insikt om att mammans agerande varit destruktivt. Men MBP-anklagelsen föll i domstol och primärkällorna är spärrade. Han ombeds alltså erkänna något som aldrig bevisats med hjälp av dokumentation han inte får se. Om han inte erkänner saknar han insikt. Om han saknar insikt kvarstår LVU. Om LVU kvarstår fortsätter kravet på erkännande. Cirkeln är sluten och det finns ingen väg ut.
Mammans engagemang i vården var destruktivt, men hon fick felaktig information från vården om droppets funktion och agerade utifrån den. Det är vårdens informationsfel som vänds till ett krav på hennes erkännande.
"Barnet märker inte mycket av det, det är mest föräldrarna som drabbas." Men Elsas eget brev med flera utropstecken säger något helt annat. Barnets röst räknas när den stödjer systemets berättelse. Inte annars.
LVU beskrivs som ett skydd mot att mamman tar över sjukvårdskontakterna igen. Men ingen oberoende part har granskat om hennes hantering faktiskt var problemet eller om det var vårdens eget informationsfel och felaktiga dosering som skapade hela sjukdomsbilden.
Det är inte juridik. Det är ett system som håller en familj i ett järngrepp på obestämd tid baserat på en berättelse som aldrig konfronterats med primärkällorna.
Citat:
Hon bor ju hemma hos sin pappa nu, men det vet du kanske. Mamman verkar inte så benägen att reflektera kring hur just hennes agerande kring Elsas diagnos och alla sjukvårdskontakter varit destruktivt för Elsa. Så något "erkännande" kring det kommer nog inte komma. LVU hade nog kunnat lyftas om pappan kan visa att han förmår säga ifrån till mamman, och stå på sig gentemot henne. Sen hade nog socialtjänsten velat höra från pappan att han i alla fall har lite insikt kring hur mammans agerande avseende Elsas sjukdom har gjort att hon levt med näringsdropp, massa mediciner och stomi i flera år för länge. Eftersom han verkar ha svårt att klara ovanstående så behöver LVU kvarstå eftersom det är enda sättet att begränsa mamman från att ta över sjukvårdskontakterna igen. Man vill nog även hindra mamman från att stänga ute pappan igen (han hade bara dagtidsumgänge med Elsa några eftermiddagar varann vecka innan omhändertagandet), eftersom det är en skyddsfaktor för Elsa att inte isoleras till bara mamman igen. LVU kan kvarstå i flera år på det här sättet, som ett skydd. När barnet har LVU i hemmet såhär märker inte barnet mycket av det, utöver att barnet själv får träffa socialtjänsten på möte ibland. Så det behöver inte vara skadligt för barnet att LVU fortsätter, främst är det föräldrarna som märker av det.
Alltså du måste ju vara en satans mara. Ska pappan säga ifrån till mamman ? Är det det som han måste göra för att lvu ska upphöra? Berätta hur han ska säga ifrån?
Behöver pappan smutskasta mamman? Är det vad du vill se?
Är du en sådan som hade älskat att titta på när häxor brann på torget för några 100 tals år sedan?
Har du en socionomutbildning? För du resonerar ungefär som de socialsekreterare som inte bör jobba kvar.
Att flickan inte har näringsdropp nu betyder inte att kost och sådant inte kan bli ett problem. Om flickan får ont igen kan flickan igen få svårt att äta. Vem vill äta när man har väldigt ont i just magen? Du sitter och spekulerar att flickan inte har sjukdomen, men ingenting tyder på det.
Finns ingen anledning många barn vill ibland vara mer hos sin mamma. Det är inte socialtjänstens angelägenhet att lägga sig i hur familjer planerar sin vårdnad om de kommer överens.
Det finns ingen anledning att ha lvu?
På vilka grunder menar du? Menar att barnets behov inte kan tillgodoses?
En ny utredning visar att det finns stora brister i systemet när man granskat Örebro kommun, socialtjänsten kommer nu kallas upp av socialministern just pågrund av den rättsosäkerhet vi har gällande lvu. Och tyvärr kommer du och Adina och andra satans maror inte få fortsätta med eran vanvård!
Du skiter sedan i barnen så fort de fyller över 10, kan de lika väl hamna på hvb hem och sis där de sedan vill ta livet av sig !
Jounalerna som gjorts om sjukdomsbilden nu har dolts för mamman ? Varför då?
Vet du vilka ändringar man gjort mer än att ta bort dropp och sätta in stomi?
__________________
Senast redigerad av Omduvaemin 2026-04-28 kl. 10:50.
Senast redigerad av Omduvaemin 2026-04-28 kl. 10:50.
Polisens utredningar och socialtjänstens utredningar går inte att jämföra.
Lvu är ett rättsövergrepp och det ska hålla samma kvalité som övriga ingripande rättsåtgärder!
Socialtjänsten har helt enkelt för låg kompetens, de kan inte bli granskade och de erkänner inte misstag.
En flicka och familj får ärr för livet.
Hela livet kommer denna smärta bestå för de alla!
Lvu är ett rättsövergrepp och det ska hålla samma kvalité som övriga ingripande rättsåtgärder!
Socialtjänsten har helt enkelt för låg kompetens, de kan inte bli granskade och de erkänner inte misstag.
En flicka och familj får ärr för livet.
Hela livet kommer denna smärta bestå för de alla!
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera