8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Enligt läkarna måste flickan ätit betydligt mer än vad mamman uppgivit och det är det som fortsatt under placering samtidigt som det visade sig att droppet minskades än mer .

Näringsdropp i sig har biverkningar vanliga är illamående, buksmärtor och nedsatt aptit , under sommaren drog de ned på droppet då åt flickan mer och mådde bättre.
Eftersom det gick så snabbt att helt ta bort droppet så kan en hel del av problemen berott på själva droppet som kanske egentligen inte behövts på länge men där vården fått en bild av väldigt lågt matintag

Du har precis beskrivit en alternativ medicinsk förklaring till hela förloppet och du verkar inte förstå vad det innebär.

Om näringsdropp i sig orsakar illamående, buksmärtor och nedsatt aptit och om flickan redan innan placeringen åt mer under sommaren när droppet minskades, då är den mest logiska förklaringen till förbättringen inte separation från mamman.
Det är att droppet sänktes.

Och vem hade rapporterat till vården att matintaget var lågt? Vården hade enligt referenssamtalen aldrig självständigt verifierat matintaget. De förlitade sig på de uppgifter de fick.
Men du säger själv att flickan måste ha ätit betydligt mer än vad som rapporterats för hon växte normalt.

Det betyder att vården under lång tid hade en felaktig bild av matintaget. Inte för att mamman ljög, utan för att ingen i vårdkedjan självständigt verifierade uppgifterna.

Du har precis argumenterat för att hela LVU-beslutet kan vila på en felaktig medicinsk bild som vården själv aldrig kontrollerade.

Och primärkällorna som skulle avgöra vilket scenario som stämmer, de är spärrade för mamman.

Förstår fortfarande inte varför det inte fanns en dietist eller en kurator ens. Som kunde stötta mamman när hon var rädd för att det skulle bli värre. Först ville hon inte att barnet skulle ha dropp och påse på magen, då kan man ju förutsätta nästan att hon är mer bekväm med status quo, och därför är lika rädd för att ta bort något. Eller att barnet skulle prova att äta mer.

Och den allmänna rekommendationen är fortfarande att ett litet barn ska bestämma mängd mat och om det ska pröva att äta mer. Skulle man göra så med någon annan sjukdom? Typ barnet själv bestämmer hur länge en arm ska vara gipsad?

Har man ett barn med en ovanlig sjukdom ska man nog försöka emigrera. Svensk vård klarar inte sådant här, eller man hamnar hos en ny Macchiarini.

Låt mig lägga till en tredje och mycket intressant fråga.

Varför blev Elsa frisk under placeringen?

Svaret ni förväntar er är: för att mamman överdrev symtom och höll henne sjuk.
Men låt oss titta på vad som faktiskt hände medicinsk.

Näringsdropp har välkända biverkningar. Illamående. Buksmärtor. Nedsatt aptit. Om Elsa under lång tid fått mer dropp än hennes kropp behövde kan droppet i sig ha dämpat hennes naturliga hunger och förvärrat exakt de symtom det skulle behandla.

Under placeringen sänktes droppet snabbt och utan bakslag, något läkarna själva beskrev som anmärkningsvärt. Hon började känna hunger. Hon åt mer. Hon mådde bättre.
Det är inte ett mirakel. Det är fysiologi.

Och barnets egen behandlande läkare L.E vittnade under ed att Elsa måste ha ätit betydligt mer än vad som rapporterats, eftersom hon växte normalt. Det betyder att vården under åtta år hade en felaktig bild av matintaget som ingen självständigt verifierade.

Förbättringen efter placeringen bevisar alltså inte att mamman ljög. Den bevisar att droppet sänktes och att kroppen svarade på det.

Vilket scenario stämmer? Det kan bara primärkällorna avgöra.
Och de är spärrade för mamman.

Det är fråga nummer tre: varför får inte mamman se dokumentationen som visar vad mirakelkuren faktiskt bestod av?

Svara på det, om ni kan alla systemriddare.

Ingen här som tänker att bilden inte är så jävla svartvit? Alltså. Menar att jag tycker mig utläsa två rätt skarpa läger mellan Kurt-Sune, Totius i spetsen som menar att allt är en skandal, medan vi har andra lägret med Lilla My i spetsen som hävdar att mamma är livsfarlig för flickan. Givetvis har vi sansade röster där emellan men intressant vore väl kanske att diskutera i sak och inte käbbla från dikena? Någon mer som är intresserade av tystnaden på sociala medier? Vad händer egentligen? Vad är nästa steg?

Vill poängtera att jag inte tror mamman är livsfarlig för flickan - jag tror dock att mamman omedvetet skadar barnet om hon ges möjlighet att sköta vårdkontakter igen. På det viset blir mamman en risk för barnets hälsa.
Undrar också över tystnaden, kanske rör det sig om något för mamman dåligt besked, som att hon inte kommer få ännu mer umgänge? Eller bara att LVU kommer kvarstå?

Visst är det bra med granskande journalistik, men en journalist är ingen myndighet eller en part som måste vara objektiv, De driver den fråga de vill driva och vinklar deras material på det sätt de vill. Märkligt många är inte det minsta kritiska…

Det finns ett annat fall, som Uppdrag Granskning gjorde ett program om, om en syster och en bror. Programmet visade hur en syster kämpat i år för att få vårdnaden om sin handikappade bror. Det var den ömma omtänksamma syster som slogs mot övermyndigheten. I dag är brodern död, och hon sitter inne för dråp/mord…

Men kan förespråka att soc gör en massa fel, och en del blir det säkert, men hur ska vi veta när vi aldrig får facit och saker sällan är så svartvita.

Håller med dig! Här är en till som reagerat starkt på mammans beteende och vinstintresse, att hon och hennes man behöver vårda flickan på heltid… en flicka som sedan när hon placeras inte är så sjuk och kan gå i skolan och delta i andra aktiviteter. När flickan plötsligt kunde äta vanlig mat sa mamman till sitt försvar att det beror på att det var sommar, och att det alltid blir bättre på sommaren. Sååå förvånad jag blev när tillståndet höll i sig… 🙄

Jag tycker mamman är obehaglig då hon styr männen omkring sig som marionett dockor. Barnens biologiska pappa var ju så loj, visst inget om sin dotter utan hänvisade bara till mamman.

Soc kan inte bli felfria eftersom de aldrig kan få veta när de gjort rätt eller när de gjort fel, mer än i extremfall, men då kan man ju kritisera dem för att de inte agerat tidigare. Alla omhändertagen kommer ju även ha för- och nackdelar. Det finns ingen som är 100% rätt eller fel.

Så klart ska man granskas, och hela tiden lära mer. Men soc kommer alltid kritiseras på samma sätt som kronofogden eller skatteverket aldrig är omtyckta.

Det är konstigt att så många inte verkar ta in den parametern utan bara väljer att leta efter fall där en missnöjd förälder gör egna uttalanden som soc aldrig kan besvara. Hur kan man ha så lågt förtroende för skola, sjukhuspersonal, soc och domstol men tro blint på en mamma som bevisligen gjort dottern sjukare än hon är? Men inte ens nu, ger sig folk utan några börjar slåss med väderkvarnar och greppa efter halmstrån för att man inte vill att soc agerat riktigt.

Sjukhuspersonal och skola reagerar på att mamman gör dottern sjukare än vad hon är (både hon och mannen tar ut lön med OB), en utredning startar och flickan blir omhändertagen. Flickan blir mirakulöst snabbt friskare i det nya boendet. Kan det blir mer klart än så?

Men bara för att en myndighet "måste" vara objektiv, finns det några garantier för att det faktiskt är så?

Det är ju precis så socialtjänsten jobbar. Skillnaden är att när socialtjänsten gör så, så kan ett barn placeras felaktigt och olagligt på obestämd tid. Det är just därför vi har media som granskar detta. Ja det är märkligt att det finns så många skyddar socialtjänsten i denna tråd, när det är exakt så de jobbar. Och det i princip vartenda LVU-mål

Så för att det finns ett fall där media gjort fel så så ska media inte längre granska makten?

Ja du sätter ju fingret på exakt allt som är fel utan att förstå det själv. Det finns ingen extern granskning av vad de gör bakom sekretessen. Det ledde till att Adam placerades i sju år utan stöd i lag. Anledningen att han fick komma hem var att uppdrag granskning började nysta i fallet och en manlig socialsekreterare såg att kollegorna gjort fel och bad om ursäkt till pappan.

Hade det inte hänt så hade han varit placerad än idag, felaktigt och olagligt. Där har du vad som är farligt. Media behövs.

Grattis du har läst socialtjänstens berättelse och tror på den. Tror du på sagor också?

Här är den samlade bilden baserat på vad som faktiskt framgår av domarna som länkats till här.

Elsa har en verklig diagnos: PIPO, en kronisk tarmsjukdom bekräftad med objektiva fynd och second opinion från London. Ingen bestrider det. Sjukdomen är inte påhittad.

Men föräldrarna fick felaktig information från vården om droppets funktion. De trodde att Elsa fick hela sitt näringsbehov via PN näringsdropp. Det framgår explicit av vad pappa JW uppgav i domstol. Om man tror att droppet täcker hela näringsbehovet finns ingen anledning att aktivt rapportera att barnet äter bra via munnen. Den informationen framstår som irrelevant.

Vården tolkade sedan bristen på sådan rapportering som bevis på att mamman undanhöll positiv information. Men det var vårdens eget informationsfel som skapade den bilden och inte mammans svek.

Samtidigt hade vården under åtta år aldrig självständigt verifierat matintaget. L. E vittnade under ed att Elsa måste ha ätit mer än vad som rapporterats eftersom hon växte normalt. Det betyder att den felaktiga bilden av matintaget satt i systemet i åtta år utan att någon kontrollerade den mot objektiva mätningar.

Under placeringen sänktes droppet snabbt och utan bakslag. Näringsdropp via CVK har välkända biverkningar som illamående, buksmärtor, dämpad hunger. När doseringen sänktes försvann biverkningarna. Elsa började äta mer. Hon mådde bättre fysiskt. CVK:n avvecklades permanent, något som bara görs när man är helt säker på att dropp inte kommer behövas igen.

Den rimligaste förklaringen till förbättringen är inte att mamman överdrev symtom. Det är att droppet sänktes och att kroppen svarade på det. Kombinerat med en ny miljö där ingen förväntade sig att hon var sjuk och där förväntningseffekten på ett barn som internaliserat sjukdomen som sin identitet i åtta år är kraftfull.

Det är inte ett mirakel. Det är fysiologi och psykologi i kombination.

Och Elsas eget brev berättar resten av historien. "Jag vill inte va här. Jag hatar det här." Det är inte ett barn som räddats. Det är ett barn som traumatiserats av en separation hon inte förstår och inte ville ha.

Varför är journalerna spärrade?
Det officiella svaret är att sekretessen skyddar barnet.

Men tänk igenom vad journalerna från under placeringen faktiskt innehåller. Exakt vilka förändringar som gjordes i vården. När droppet sänktes. Med hur mycket. Vilka observationer som gjordes. Vad som faktiskt orsakade förbättringen.

Om den dokumentationen visar att förbättringen kom av att droppet sänktes och inte av separationen från mamman, för då faller hela berättelsen om omsorgsbrist.

Om den visar att vården under placeringen självständigt kunde verifiera att Elsa åt mer än vad som rapporterats, då bekräftar det att vårdens felaktiga information till föräldrarna var problemet, inte mammans rapportering.

Sekretessen skyddar alltså inte Elsa. Den skyddar berättelsen som motiverar hennes fortsatta placering.

Det är den verkliga teorin om vad som kan ha hänt. Inte att mamman var en manipulativ lögnare som fabricerade sjukdom. Utan att ett system utan oberoende faktakontroll byggde ett ärende på vårdens eget informationsfel och sedan spärrade de primärkällor som skulle ha avslöjat det.

Mamman räddade sig själv genom att ladda ner journalerna i rätt ögonblick. Inte för att systemet fungerade. Utan trots att det inte gör det.

Hur många barn sitter kvar i jourhem vars föräldrar inte hade samma tur?
Det är frågan ingen systemriddare vill besvara, eller vågar kännas vid.

Gömmer man bevisen för föräldrarna och ingen annan än socialtjänsten kommer åt bevisen så hamnar vi där vi är idag.

Adam placerades i sju år felaktigt pga detta systemfel. Hur många fler barn ska vi placera felaktigt och olagligt för att systemet ska få rätt.

Har du några verifierade uppgifter på det du framför här? Eller går du, som alla andra, på en dom som har uppenbara brister och partiska framföranden? Ingen vet om flickan tillfrisknade under placeringen.



Vad du, eller någon annan, tycker i fallet spelar ingen roll. Socialhandläggare i myndighetsutövning ska heller inte tycka på det sätt du framför här. De ska gå på solida uppgifter.



Allt handlar om proportionalitet; ett begrepp som är extremt svårt att ta in för socionomer. Vi finner att en familj har vissa brister i vårdnaden av barnet. Är bristerna svåra nog att skyddet för barnet väger tyngre än riskerna med en placering utanför hemmet? Det är inget skydd för barnet att få skiljas från sin trygga biologiska familj och sedan dödas i ett fosterhem bara för att en socionom har fattat tycke om egna åsikter om föräldrarna. Det finns publikt dokumenterade fall där barn har dött i fosterhemmet på grund av att de inte får korrekt vård i fosterhemmet. Vi har här fall där föräldrar aktivt har sökt vård för den unge, men har sedan fått barnet fråntaget pga; MBP. Socionmerna har vägrat erkänna att barnen har de sjukdomar som föräldrarna har sökt om. Barnen dör sedan i sina fosterhem. Pendeln går som skrivits även åt andra hållet; det är inte barnets bästa att skiljas från en trygg fosterfamilj bara för att en socionom har fått för sig att två lablila missbrukare plötsligt har blivit ansvarstagande föräldrar.

Var det proportionellt att skilja barnet från föräldrarna i det här fallet för att ge barnet den vård denne behövde? Nej, då det gick att lösa på andra sätt. Vi vet också att vården har ordinerat fel och dessutom journalfört fel. Eftersom ett omhändertagande objektivt inte hade behövt så har socialnämnden tagit fel beslut, så enkelt är det.

Skolan har inte tyckt någonting i detta fall. De har enbart noterat en hög frånvaro på ett barn som går i lågstadiet. Tänk nu på att en hög- och nu anmälningspliktig frånvaro ligger på 20% på en termin, det är 1 dag i veckan i snitt.

Det är sjukhuspersonalen som skyddar sin egen rygg genom att orosanmäla föräldrarna istället för att tillse att barnet får den vård denne behöver.

Eftersom det inte finns några säkra uppgifter på att barnet verkligen blir friskare i socialnämndens vård kan du inte påstå att fallet är glasklart.