8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Nej. Och ska man analysera era gemensamma åsikter så stänger ni in föräldrar i cirklar de inte kan ta sig ur, utan att se det själva.

Skillnaden är att jag har gått igenom tillräckligt många utredningar för att känna igen mönstret.
Det som presenteras som bevis i Fallet Elsa är inte unika fynd från en noggrann utredning. Det är samma kavalkad av återanvända bevistyper som dyker upp i LVU-mål efter LVU-mål.

Orosanmälningar från personal med anmälningsplikt som skyddar sina egna legitimationer. Referenssamtal sammanfattade av socialsekreterare utan medicinsk utbildning. Selekterat urval av journalanteckningar där positiv information systematiskt plockats bort. Riskbedömningar formulerade som fakta. Och förbättring efter placering som tolkas som bevis för skuld, oavsett vad förbättringen faktiskt beror på.

Samma mall. Olika familjer. Samma utfall.
Och när föräldrarna försöker ta sig ur cirkeln saknar de tillgång till primärkällorna som kunde bryta den. Precis som systemet är konstruerat.

Det är inte omsorg om barnen. Det är ett system som reproducerar sig självt.

Eftersom mamman uppenbarligen inte kunde avgöra hur stor del av näringsbehovet droppet täckte trots att de enligt utsago även minskade mängden till 600 ml under sommaren så lär det inte spela noll roll att inte ha tillgång till medicinska journaler för då lär man inte förstå vad dessa journaler visar

Men det var ju en annan fråga. Vill du försöka att svara på mina två enkla frågor?

Hur skulle Elsas mamma försvara sig mot medicinska anklagelser när hennes egna barns journaler är spärrade för henne?

Och hur skulle Adams pappa försvara sig när bevisen som visade att han var oskyldig gömdes undan bakom sekretess?

Det är vad som kallas ”grupptänkande” – ett välkänt socialpsykologiskt fenomen som leder dysfunktionella organisationer med självcensur, överskattning av gruppen, trångsynthet, högt grupptryck och så vidare. Alltså precis det som vi ser inom vården och socialtjänsten med ett utpräglat ”vi-och-dom”-tänkande och en vidrig tystnadskultur där både patientsäkerheten och rättssäkerheten sätts ut spel.

Journalerna efter omhändertagandet har inget med vad du kallar medicinska anklagelser mot mamman att göra , de innehåller bara vårdinsatser E fått . Medicinska journaler efter placering kan inte innehålla något om mamman eftersom hon inte varit delaktig i vården däremot lär tredje part funnits med om de lärts upp gällande cvk och stomi

Du missförstår frågan medvetet eller av okunnighet.
Ingen frågade om journalerna efter omhändertagandet. Frågan gäller journalerna från hela vårdförloppet, de som dokumenterar vad som faktiskt ordinerades, vad som kommunicerades till föräldrarna och hur symtombilden såg ut över tid.

Det är precis de journalerna som är avgörande för att bemöta anklagelsen om att mamman överdrev symtom och drev på onödiga vårdinsatser.

Utan dem kan hon inte visa vad vården faktiskt ordinerade. Utan dem kan hon inte visa vad hon faktiskt informerades om. Utan dem kan hon inte jämföra vad socialtjänstens utredning påstår med vad som faktiskt dokumenterades i realtid.

Det är inte journalerna efter placeringen hon behöver. Det är journalerna som anklagelsen bygger på.
Och de är spärrade för henne.

Du svarade på en fråga ingen ställde för att slippa svara på den som faktiskt ställdes.
Försök igen. Hur försvara sig mot medicinska anklagelser när primärkällorna är spärrade?

Och hur skulle Adams pappa försvarat sig, när han också fick sina primärkällor spärrade?

Ja. Systemriddarna har verkligen fastnat i sina egna cirklar utan att se det.
De rabblar lagtext. De förklarar intentioner. De pratar om omsorgsbrist och riskbedömningar och fri bevisvärdering.

Men när man ställer de två enkla frågorna, då flyr de undan som maneter en efter en.

Hur skulle Elsas mamma försvara sig mot medicinska anklagelser när hennes egna barns journaler är spärrade för henne?

Hur skulle Adams pappa försvara sig när bevisen som visade att han var oskyldig gömdes undan bakom sekretess?

Ingen har svarat. Inte en enda gång i hela tråden.
Och det säger allt. För svaret finns inte. Det går inte att försvara en ordning där den anklagade nekas tillgång till de primärkällor som anklagelsen bygger på och samtidigt påstå att systemet är rättssäkert.

Antingen är processen rättssäker. Eller så är bevisen spärrade för den drabbade.
Det kan inte vara båda samtidigt.

Och här är frågan ingen vågat besvara.
Om mamman inte själv hade laddat ner Elsas journaler och vårdhistorik, ,hur hade hon kunnat försvara sig?

Svaret är: det hade hon inte kunnat.

MBP-anklagelsen hade stått oemotsagd i domstol. Ingen hade kunnat jämföra socialtjänstens påståenden mot vad som faktiskt dokumenterades i realtid av vården. Ingen hade kunnat visa diskrepansen mellan vad socialtjänsten påstod och vad journalerna faktiskt visade. Det hade aldrig blivit något Kaliber-reportage. Ingen hade vetat om att det här pågick.

En mamma hade förlorat sitt barn. Baserat på en berättelse ingen fick granska.
Och det är inte ett hypotetiskt scenario. Det är verkligheten för varje förälder som inte har kunskapen, tiden, rådet eller turen att ladda ner sin egen dokumentation i tid.

Hur många Elsor finns det som vi aldrig får veta om?
Det är frågan systemriddarna inte kan besvara. För svaret river hela deras försvar av systemet.

Nej, de kan såklart inte svara – de kan bara rabbla flosker och gå till personangrepp. Därför är det meningslöst att fråga dem. Visa vilka lagar verksamheterna bryter mot istället. Att fråga dem är bara slöseri med tid.

Hon hade ju begärt ut alla journaler innan det sattes spärr så då har hon ju dessa.
Ingen kring familjen har nämnt något om att vilja ha ut några journaler .

Det centrala är just det ingen vill erkänna.
I en LVU-process sitter socialtjänsten på hela kortleken. De väljer vilka kort som visas. De väljer hur de presenteras. Och de väljer vilka som aldrig lämnar högen.

Det som står i en LVU-dom är inte fakta. Det är en berättelse som socialtjänsten fritt komponerat ihop, filtrerad genom referenssamtal, omformulerad i utredningen och presenterad för en domstol som saknar verktyg att granska om den stämmer med verkligheten.

Och för de föräldrar som faktiskt har lite koll på sina rättigheter, de som orkar kämpa, som vet vad de kan begära ut och hur möts de i princip alltid av samma vägg.
Sekretess.

Det spelar ingen roll hur påläst du är. Det spelar ingen roll hur många frågor du ställer eller hur många handlingar du begär ut. Primärkällorna som anklagelsen bygger på är spärrade för den som anklagelsen riktas mot.

Elsas mamma hade turen att ladda ner journalerna i tid. Adams pappa hade inte samma tur.
Det är inte ett system med enstaka brister. Det är ett system konstruerat för att göra fullt försvar omöjligt.

Du låtsas inte förstå frågan.
Mamman har journalerna från före placeringen. Det är inte dem hon saknar.
Det hon inte har är dokumentationen från under placeringen, det vill säga exakt vad som förändrades i vården, vilka beslut som fattades, vad som sänktes och när. Det är den dokumentationen som skulle visa vad "mirakelkuren" faktiskt bestod av.

För om förbättringen berodde på att droppet sänktes och inte på separationen från mamman, då rasar hela berättelsen om omsorgsbrist.

Det är därför den informationen är hemligstämplad för henne. Inte för att skydda Elsa. För att skydda berättelsen.

Och det är precis den frågan ingen av er vågat besvara.
Vad bestod mirakelkuren av och varför får mamman inte veta det?