Citat:
Ursprungligen postat av
mangne
Bara det att festivalen inte är bortglömd trots att det var i en nu avlägsen tid, säger en del.
Dokumentären som spelades in under festivalen är sevärd, en av de bästa musik dokumentärer.
Däremot förstår jag inte grejen med hippie kulturen, men jag var inte född då.
Det var 40-50 talisters subkultur, vi andra förstår den nog inte
Det var ett uppror mot auktoriteter, krig (den generationen drabbades ju av WWII som barn, direkt eller indirekt t.ex. genom att fadern stupat i kriget), befäl, begränsande moral, höga krav på att "bli något"... De ville leva livet i nuet med droger och fri kärlek - man skulle inte äga varandra utan älska varandra så länge som man hade lust, ungefär. De flesta växte dock upp så småningon och skaffade riktiga yrken och jobb och familjer, men vissa blev kvar i drogmissbruk och misär.
Musiken var också en brytning med det gamla, klassiska - musiken skulle inte längre behöva följa några regler. Samma med dansen: det skulle inte längre vara regler som att mannen bjuder upp kvinnan till dansen, och följer henne tillbaka till hennes sittplats efteråt, och det skulle inte finnas steg som var rätt eller fel. Alla skulle stå i en hög och dansa tillsammans som de kände för, typ.
Men som med allting så uppstod det även där "rätt" moves som man skulle kunna... Man kan jämföra med punken långt senare: först skulle allting vara trotsande och fritt, man skulle få vara som man är - men sedan blev DET också ett mode som måste följas om man skulle få vara med. Tror det är är inbyggt i oss... utan regler och rätt och fel och statusen i att kunna göra något RÄTT, och kampen att göra det bättre än andra, så fungerar vi inte så länge.
