Frånvarande föräldrar i seriernas värld

Det finns många barn som känner sig föräldralösa fast de inte är det egentligen - men föräldrarna bryr sig inte om dem. Då kan det vara en tröst att identifiera sig med ett barn som är föräldralöst på riktigt, och se att det går att klara sig och växa upp så också. Är jättevanligt med föräldralösa barn även i barnlitteraturen, jag tänker t.ex. på min barndoms favoriter Anne på Grönkulla (som hade turen att komma till ett snällt äldre syskonpar) och Kulla-Gulla (som fick en hårdare barndom som arbetshjon hos torpare, innan hennes riktiga identitet uppdagades). Och Pippi såklart, även om hennes far var i livet!

Vidare är det det där med självständigheten. Barnen skulle inte kunna göra så mycket äventyrliga saker, om de skulle ha föräldrar som vaktar på dem hela tiden.

...och sedan vill man kanske inte tänka sig Kalle och Kajsa i ankornas parningsställning! Men Lady och Lufsen fick faktiskt egna gemensamma valpar!

Har ni helt glömt bort Bamses, åtminstone ena, barn och hur de blev till. "Den natten kramades Bamse och Brummelisa extra mycket". Har kvar tidningen. Sen kom Teddy, Freddy eller Brum eller vem det nu var.

I fråga om Lady & Lufsen har det väl hävdats att den förbjudna sexualiteten rentav ingår i själva plotten (även om det går över huvudet på barnpubliken): den ädla Lady blir dräktig genom byrackan Lufsen redan under deras bella notte-dejt, varvid de bekymrade grannhundarna Jock och Trofast snart måste komma på visit och ädelmodigt erbjuda henne "äktenskap" för att rädda hennes rykte så att hon inte blir ogift mor.

Under den där epoken när föreställningarna om Disneys "sexualfientlighet" var som yvigast – se t.ex. kapitlet "Sex och familjestruktur" i Jon Gisles Ankismen (1973, sv. övers. 1976) – exemplifierade man gärna med att det bara var "vildar" som kunde få egna barn i Disneys universum: indianerna, hundarna (Långben räknades väl till dem, han blev ju far redan 1951 i sin identitet som George Geef), och så då Stora Stygga Vargen, "men han är ju elak, så där ser man".

Fast de har föräldrar. Det är bara det att de aldrig visas i bild. Charlie Browns pappa är frisör, vill jag minnas.

Å andra sidan blev ju Dagobert av med sina föräldrar. Han kom tydligen från en Rockefeller-rik familj, men hans föräldrar försköt honom och gjorde honom arvlös när han valde att gifta sig med den i deras tycke slampiga Blondie.

I dom tecknade filmerna med Peanuts-gänget så är föräldrar med ganska ofta. Men man får bara se dom från typ knäna och ner, och när dom pratar så är det typ jazzblås som låter som nonsens.

Hacke Hackspett följer väl samma mönster som Kalle och knattarna? D v s Snippen och Snofsan är hans brorsbarn.

Så minns jag det iaf.

Ja, under de första decennierna har föräldrarna rentav repliker (där pratbubblepilen pekade ut ur bild). Men med tiden fasades de ut så att man nog som läsare kunde bli en smula orolig, som när Gullan måste gå upp i den frostkalla gryningen och hämta in sin halvt ihjälfrusne bror från pumpalandet (att han tillbringar natten där bekymrar tydligen varken far eller mor); när Karl ligger svårt sjuk på sjukhus och systern Sally genast tar över hans rum (nästan Ivan Brunetti-stil på den); eller när Karl rymmer hemifrån (då han tror att han skall bli åtalad av Naturskyddsföreningen för att ha bitit drakätarträdet) och under flera nätter får sova i en pappkartong i en annan del av staden. Snobben var verkligen inte en sentimental serie. Peppiga Pia är väl den enda figuren som "officiellt" saknar en mamma men man får nog misstänka att alla barnens föräldrar sitter lika mumifierade som mamma Bates någonstans.

Ja, den var det jag tänkte på. Var väl hyfsat oskyldigt ändå till skillnad från hur jag mindes det. Hade för mig att de inte hade kläder på sig.

Var är Alfons mamma?
Och vem är ”faster” Fiffi?

Alfons Åbergs frånvarande mamma. Är hon död eller kanske bara lite alkoholiserad? Sitter inne på kvinnofängelset Hinseberg?

John Connor, farsan stack tillbaka till framtiden för att slippa honom.
Men morsan hade han åtminstone, dock en lite knepig brud.

Tittar man lite tidigare så kanske d'Artagnan är intressant som något av en proto-superhjälte. Inte för att han var föräldralös, men han stack hemifrån och sedan var det aldrig tal om några föräldrar vad jag kan komma ihåg.

Då hade man lika gärna kunnat baka in en bakgrundshistoria med döda föräldrar, så bygger man lite karaktär istället för att han ska vara en osentimental jävel.


Storfamiljen fasades väl ut under Gustav Vasas tid?
Tror du tänker på kärnfamiljen.