Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

De är numera pensionerade men Sven har fortfarande kommunala uppdrag och har tidigare varit inköpschef på en stor detaljhandelskedja. Berith har arbetat som rittekniker.

- Vi hade fått biljetter till en föreställning med Owe Thörnqvist i present av döttrarna. Konserten var på Folkets hus. När vi kom fram där på kvällen var det knökfullt, vi hittade ingen parkeringsplats, berättar Sven.

Sven sprang in i receptionen på Folkets hus och blev tipsad om att försöka parkera på Norra Latins skolgård rakt över gatan.Och det var där det hände.

- Vi kör in på skolgården, det är beckmörkt ute. En bit in står plötsligt en man i ljusskenet från bilen. Han har en lumberjacka med ståkrage, krulligt hår och atletisk kroppsbyggnad. Runt 40 år. Utseendet förde faktiskt tankarna till Tom Jones.

- På ett hotfullt och bryskt sätt avvisar han oss från platsen, han hötter med handen nästan aggressivt. I högra handen hade han en walkie-talkie som han höll mot örat.

Sven backar bilen och på vägen därifrån ser de hur ytterligare en kvinna i en bil blir avvisad från platsen av mannen. Paret känner sig nu stressade att hitta en parkeringsplats inför föreställningen och hamnar till slut på Tunnelgatan, alldeles intill Sveavägen och den plats där mordet på Olof Palme skulle komma att ske lite senare samma kväll. Och det är också på just den här platsen som paret gör sin andra intressanta observation denna kväll.

I en port, med utsikt över mordplatsen, står två män dolda i skuggorna. Sven och Berith passerar tillräckligt nära för att se att åtminstone en av dem är utrustad med walkie-talkie.

- De står där i en port och åtminstone en av dem hade walkie-talkie för han höll den mot örat, säger Sven.

- Jag minns att jag kommenterade det ungefär: Vad konstigt, där står ju en till med walkie-talkie, säger Berith.

På vägen hem från konserten, tillbaka på väg mot bilen, hade mordet skett. Förfärade såg paret blodpölen och en polisbil i närheten av sin bil. Några dagar senare larmade Sven polisen om sina iakttagelser.

- Jag fick prata med någon som bara tog emot tipset och sa att de skulle återkomma om det var intressant. Men det var det ingen som gjorde.

Och närmare 30 år passerade utan någon kontakt från polisen. Istället blev det författaren Gunnar Wall, sedan han hört parets berättelse hösten 2013 under arbetet med sin bok, som tog kontakt med den nuvarande Palmegruppen. Nu var intresset desto större.

- Två personer kom hit och gjorde ett långt förhör i bostaden. Sedan kördes vi ut till platsen där vi vallades och fick visa de olika platser där vi gjort observationer. De hade med sig en fotograf som dokumenterade och de förklarade att de gjorde ett rörelseschema över hur männen med walkie-talkier hade rört sig.

Sven och Berith vill poängtera att deras bakgrund till att berätta är att försöka bidra med information som kan bringa mer klarhet i mordet. De har inte sökt någon ekonomisk ersättning för att berätta denna historia och har inget intresse av att synas offentligt. Därför är de också anonymiserade och heter egentligen något annat.

- Vi hoppas egentligen bara att vår historia, som vi försökt berätta precis som vi minns den utan att lägga till eller dra ifrån, kan bli en pusselbit i detta. Kanske kan den få fler vittnen att träda fram.

"Klockan 19.30 observerade vittnet Leif Kahlbom en man med walkie talkie i en gränd nära Palmes bostad. En person i samma sällskap såg vid samma tillfälle ytterligare en man med walkie talkie. Den mannen stod inte i en gränd utan på Västerlånggatan.

Lisbeth Palme berättade för polisen att hon och Olof klockan 19.50 på mordkvällen slutligen bestämde sig för att besöka biografen Grand och se den sena föreställningen (klockan 21.15) av filmen ”Bröderna Mozart”. Exakt i det ögonblicket råkade två kollegor till Palme i statsrådsberedningen, Hans Dahlgren och Stefan Norén, promenera förbi Palmes bostad på Västerlånggatan 31 i Gamla stan.

Dahlgren och Norén noterade då en man som vankade av och an i en gränd ungefär 10 meter från Palmes bostad. Mannen var 25-35 år gammal, 175-185 cm lång, atletiskt byggd och han bar en mörk lumberjacka.