Vaccin gör människor sjuka - (Autism, Adhd, utvecklingsstörningar, allergier etc.)

Plötsligt borde kontrollen utgjorts av en annan grupp, en större grupp, en mindre grupp, en grupp på annan plats, av annan ålder, eller placebot innehållit något annat. Varför stanna vid saltlösning? Varför inte kamomillte eller heligt källvatten från Tibet?

Man tvingas här påminna sig om att debatt med fanatiker, vare sig det gäller chemtrail-entusiaster, månlandningsförnekare eller antivaccinaktivister, sällan kan föras på saklig grund. Resonemanget utvecklar sig istället till att kretsa runt halmgubbar, omvänd bevisföring och en reflexmässig ovilja att förhålla sig till etablerade fakta.

Det här blir särskilt tydligt i debatten om randomiserade dubbelblinda vaccinstudier, där befintliga studier och vetenskapliga principer avfärdas med en självsäkerhet som vore imponerande om den inte vilade på total okunskap. Man tvekar inte att både ignorera existerande studier och samtidigt uppfinna egna begrepp och krav, exempelvis "äkta placebo", samt föreställningen att det skulle finnas någon medicinskt eller vetenskaplig regel som kräver att alla studier måste använda saltlösning som kontroll. Någon sådan princip existerar inte.

Nyare studier har även undersökt rotavirusvaccin. 2020 genomförde National Institutes of Health (NIH) en studie med 557 spädbarn, 30 vuxna och 30 småbarn, där de fick antingen vaccin eller saltlösning. I Sverige genomfördes en studie på kikhostevaccin 1988, där 3,801 barn delades in i tre grupper, där en grupp fick saltlösning. Vidare genomförde Karolinska Institutet (Thorstenson et al. 2014) en studie på kikhostevaccin där kontrollgruppen fick saltlösning. För att nämna några.

Saken får dessutom ett närmast komiskt skimmer när Jonas Salks poliovaccinförsök används som slagträ i debatten. Med stor dramatik blåses varningstrumpeten kring att placeboinjektionen innehöll samma antibiotika och stabiliserande ämnen som vaccinet, som om detta i sig vore någon sensationell upptäckt. Samtidigt tycks man helt förbise att studien också omfattade en kontrollgrupp som inte fick någon injektion alls, vilket ur metodologisk synvinkel snarare är den mer osäkra jämförelsen. Lika bekvämt förbises att de antibiotika och hjälpämnen som användes redan hade genomgått egna säkerhetsprövningar, något som ytterligare understryker hur begränsad förståelsen för grundläggande vetenskapliga principer ofta är i den här typen av resonemang.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att man i filmen “An Inconvenient Study” hävdar att ”Not a single vaccine on the childhood schedule has ever been through a double-blind placebo-based trial”, när samtliga dessa vacciner genomgått omfattande dubbelblinda placebokontrollerade studier, vissa av dem dessutom mot saltlösning som kontroll. Som tidigare påpekats är det dock inte förvånande att samma desinformation sedan upprepas ordagrant på diskussionsforum som detta, med sådan mekanisk envishet att det ibland framstår som om det vore en papegoja, snarare än ett självständigt resonemang, som ansvarar för retoriken.

Det är dock inte förvånande att när man väl hänvisar till vaccin där saltlösning faktiskt har använts som placebo (trots att det inte ens följer vetenskapliga riktlinjer), sker det helt förutsägbara: då flyttas målstolparna omedelbart. Plötsligt borde kontrollen utgjorts av en annan grupp, en större grupp, en mindre grupp, en grupp på annan plats, av annan ålder, eller placebot innehållit något annat. Varför stanna vid saltlösning? Varför inte kamomillte eller heligt källvatten från Tibet? Möjligheterna för en fanatiker är oändliga när målet aldrig varit att förstå, utan att fortsätta tro, i synnerhet i de fall personen har en närmast konstnärlig relation till verkligheten.

(FB) Personlighetstyper på Flashbacks användare
(FB) Personlighetstyper på Flashbacks användare

Att hävda att ”inget vaccin har genomgått ett adekvat säkerhetstest” innebär att man påstår att vacciner, utan undantag, skulle sakna tillräcklig säkerhetsprövning trots decennier av randomiserade kliniska försök, dubbelblinda studier, placebokontrollerade försök, fas I–III-program, fas IV-uppföljning, nationella register, farmakovigilans, internationell säkerhetsövervakning samt hundratusentals studier omfattande hundratals miljoner människor, av vilka vissa pågått i fyrtio-femtio år. Och detta för varje vaccin.

Mönstret följer den princip jag tidigare belyst: antivaccinaktivisterna uppfinner ett diffust och odefinierat krav på något som kallas ”säkerhetstest”, och vägrar samtidigt erkänna att varje vaccin faktiskt genomgår rigorösa tester och omfattande säkerhetsutvärderingar både före och efter godkännande. Om dessa inte duger återstår väl snart att efterlysa någon form av ”vaccinsäkerhetsautismgaranticertifiering", ett begrepp som är lika påhittat som "säkerhetstest" eller "äkta placebo" men utan eftertanke accepteras av aktivisterna med större entusiasm än verklig vetenskap.

Den här typen av retoriska krumsprång är inte seriösa argument, de utgör snarare ett förnekande av hela den vetenskapliga struktur som omger läkemedelsutveckling. Problemet är inte att säkerhetsdata saknas, utan att fanatiska resonemang definierar ”adekvat” som: endast det som råkar bekräfta en redan fastslagen slutsats.

Det är varken vetenskap eller debatt. Det är fanatisk teologi iklädd laboratorierock.

Direkt efter de återkommande hänvisningarna till diffusa och påhittade krav på tester som aldrig existerat illustreras absurditeten nästan pedagogiskt, när detta omedelbart följs av ännu ett krav på just den typen av odefinierad standard som förutsågs från början, dessutom med hänvisning till en person som påstås vara direktör på NIH, vilket visserligen var korrekt, om man råkar befinna sig ungefär femton år tillbaka i tiden (räknat från tidpunkten då intervjun gjordes, vilket var för 17 år sedan).

Det är svårt att tänka sig ett tydligare exempel på hur antivaccinaktivister systematiskt missförstår, bortser från eller helt avfärdar hundratusentals studier för att slippa konfronteras med den betydligt enklare förklaringen: att deras egen kunskap är bristfällig och resonemangen havererade. I stället efterlyser man något som närmast liknar den ”vaccinsäkerhetsautismgaranticertifiering”, jag tidigare nämnde, där kravet tycks vara att forskningen dessutom måste ha utrett huruvida barn som är allergiska mot mjölk, födda på en torsdag, med genetisk bakgrund i Sydamerika, tre syskon, blont hår, en hund som heter Rufus och en far som kör blå Ford, eventuellt i kombination med att mormor serverar blåbärsmuffins samma dag—löper en unik risk att utveckla autism efter vaccination.

Vid den punkten återstår egentligen bara frågan om aktivisterna här själva inser det komiska i att denna typ av resonemang presenteras som vetenskaplig stringens snarare än som ett fullskaligt haveri i proportioner som närmast förtjänar en egen diagnos.

Det är ju så. Man säger först att det finns inga studier.

Att hävda att ”inget vaccin har genomgått ett adekvat säkerhetstest” innebär att man påstår att vacciner, utan undantag, skulle sakna tillräcklig säkerhetsprövning trots decennier av randomiserade kliniska försök, dubbelblinda studier, placebokontrollerade försök, fas I–III-program, fas IV-uppföljning, nationella register, farmakovigilans, internationell säkerhetsövervakning samt hundratusentals studier omfattande hundratals miljoner människor, av vilka vissa pågått i fyrtio-femtio år. Och detta för varje vaccin.

Mönstret följer den princip jag tidigare belyst: antivaccinaktivisterna uppfinner ett diffust och odefinierat krav på något som kallas ”säkerhetstest”, och vägrar samtidigt erkänna att varje vaccin faktiskt genomgår rigorösa tester och omfattande säkerhetsutvärderingar både före och efter godkännande. Om dessa inte duger återstår väl snart att efterlysa någon form av ”vaccinsäkerhetsautismgaranticertifiering", ett begrepp som är lika påhittat som "säkerhetstest" eller "äkta placebo" men utan eftertanke accepteras av aktivisterna med större entusiasm än verklig vetenskap.

Den här typen av retoriska krumsprång är inte seriösa argument, de utgör snarare ett förnekande av hela den vetenskapliga struktur som omger läkemedelsutveckling. Problemet är inte att säkerhetsdata saknas, utan att fanatiska resonemang definierar ”adekvat” som: endast det som råkar bekräfta en redan fastslagen slutsats.

Det är varken vetenskap eller debatt. Det är fanatisk teologi iklädd laboratorierock.

Direkt efter de återkommande hänvisningarna till diffusa och påhittade krav på tester som aldrig existerat illustreras absurditeten nästan pedagogiskt, när detta omedelbart följs av ännu ett krav på just den typen av odefinierad standard som förutsågs från början, dessutom med hänvisning till en person som påstås vara direktör på NIH, vilket visserligen var korrekt, om man råkar befinna sig ungefär femton år tillbaka i tiden (räknat från tidpunkten då intervjun gjordes, vilket var för 17 år sedan).

Det är svårt att tänka sig ett tydligare exempel på hur antivaccinaktivister systematiskt missförstår, bortser från eller helt avfärdar hundratusentals studier för att slippa konfronteras med den betydligt enklare förklaringen: att deras egen kunskap är bristfällig och resonemangen havererade. I stället efterlyser man något som närmast liknar den ”vaccinsäkerhetsautismgaranticertifiering”, jag tidigare nämnde, där kravet tycks vara att forskningen dessutom måste ha utrett huruvida barn som är allergiska mot mjölk, födda på en torsdag, med genetisk bakgrund i Sydamerika, tre syskon, blont hår, en hund som heter Rufus och en far som kör blå Ford, eventuellt i kombination med att mormor serverar blåbärsmuffins samma dag—löper en unik risk att utveckla autism efter vaccination.

Vid den punkten återstår egentligen bara frågan om aktivisterna här själva inser det komiska i att denna typ av resonemang presenteras som vetenskaplig stringens snarare än som ett fullskaligt haveri i proportioner som närmast förtjänar en egen diagnos.

Det senaste bidraget till den intellektuella självspäkning som pågår bland aktivisterna i den här tråden, består tydligen i att okritiskt cirkulera citat som någon påstås ha yttrat, utan minsta intresse för om citatet faktiskt existerar utanför fantasins sfär. En granskning visar dock att formuleringen i praktiken ordagrant hämtats från ett tal av RFK Jr., där han i sin tur påstår att Stanley Plotkin sagt något liknande, naturligtvis utan verifierbar primärkälla, eftersom verkligheten även här verkar vara ett frivilligt tillval.

Som om det inte vore tillräckligt elegant impliceras dessutom att Plotkin skulle ha krävt att vaccin måste testas mot *trumvirvel* ”äkta placebo”, vilket i denna lilla parallella verklighet definieras som saltlösning, alltså exakt det som man samtidigt hävdar aldrig används. Det krävs en viss konstnärlig begåvning för att både efterfråga och förneka samma sak i samma andetag.

Det hela blir nästan poetiskt när detta framförs under RFK Jr:s föredrag vid Science Day Presentation for Gardasil, arrangerat av Children's Health Defense, en miljö där osanningar tycks få röra sig med samma frihet som syre. Där kan man, utan större motstånd, uppenbarligen plöja ned hur mycket desinformation som helst, sannolikt därför att publiken varken besväras av källkritik eller den irriterande vanan att kontrollera om ett påstående faktiskt stämmer, och det verkligt komiska är att just Gardasil, vaccinet som här används som rekvisita i den återkommande antivaccin-föreställningen, faktiskt är ett av de vaccin som genomgått randomiserade, dubbelblinda studier där placebo bestod av *ytterligare en trumvirvel* saltlösning. Att därefter använda samma vaccin som bevis för att sådana studier inte existerar kräver en form av intellektuell akrobatik som ligger farligt nära ett medicinskt specialfall. Hur vissa människor lyckas upprätthålla grundläggande autonoma funktioner samtidigt som denna logik pågår förblir ett fascinerande biologiskt mysterium.

Det senaste bidraget till den intellektuella självspäkning som pågår bland aktivisterna i den här tråden, består tydligen i att okritiskt cirkulera citat som någon påstås ha yttrat, utan minsta intresse för om citatet faktiskt existerar utanför fantasins sfär. En granskning visar dock att formuleringen i praktiken ordagrant hämtats från ett tal av RFK Jr., där han i sin tur påstår att Stanley Plotkin sagt något liknande, naturligtvis utan verifierbar primärkälla, eftersom verkligheten även här verkar vara ett frivilligt tillval.

Vet du vad... det är inte nödvändigtvis helt sant. Och då snackar jag inte om nån studie på nåt antikt poliovaccin från 1954! 😁

I en av Merks studier av Gardasil som lanserades 2006 så ingick faktiskt tre armar. Det framgår av bipacksedeln

1️⃣ Vaccin (Gardasil)
2️⃣ Adjuvans‑"placebo" Amorphous Aluminum Hydroxyphosphate Sulfate (AAHS) utan själva HPV‑antigenerna
3️⃣ Äkta (inert) salin‑placebo , Steril saltlösning

För lindriga biverkningar så redovisas alla tre armar var för sig, men för svåra biverkningar har man slagit ihop adjuvans- och salin-placebona. De väljer alltså att utåt inte redovisa hur det äkta placebot i grupp 3 stod sig mot adjuvans- och vaccingrupperna gällande allvarliga biverkningar som t.ex. autoimmuna sjukdomar.

I förhöret med Stanley Plotkin så erkänner dock Plotkin att i grupp 1 & 2 så drabbades ca 2,5% av autoimmuna sjukdomar medans 0% i grupp 3 (äkta placebo) fick autoimmuna reaktioner... BOOM!! 💣💥

Korrekt och den informationen finns nu även dokumenterad i en studie av Dr. Peter C. Gøtzsche, publicerad under rättegångsförhandlingar 2025:

Expert review of Merck’s HPV vaccine studies

Det ska även tilläggas att Merck även fuskade med dokumentationen av 'adverse events' rakt av där de 'döpte om' sådana om de inträffade mer än 14 dygn efter injicering till, "new medical history"

“By calling adverse events ‘new medical history,’ Merck not only concealed important adverse events but also their severity"

Intressant, givet att det som oftast tar veckor, månader, år för autoimmuna och andra 'adverse events' att utvecklas.