Varför blir många provocerade av stark karisma?

Sverige är ett av få länder där karisma och egna åsikter inte ses som styrka, utan som ett hot. Tar du plats, pratar tydligt och har ryggrad så blir folk inte imponerade, de blir defensiva.
Så man lär sig snabbt att skruva ner sig själv. Le mindre, säga mindre, tycka mindre. Inte för att man vill, utan för att man inte orkar med den svenska reflexen att straffa allt som sticker ut.
Det är ren självbevarelsedrift. Bästa strategin är att minimera exponering mot den här prepubertala, känslostyrda feminiserade omgivningen och istället omge sig med likasinnade. Att kämpa emot fungerar nästan aldrig, du blir bara nerdragen till deras nivå.

Men vad gör man då egentligen, narcissist är väl det hemskaste du kan vara, ringer man psykiatrin då eller?

Det där har du missuppfattat fullständigt. Det är ingen som blir provocerad av stark karisma. Sådana personer är omtyckta och uppskattade av alls. Det är ju det som är själva definitionen av karisma.

Däremot blir många irriterade på folk som TROR att de har stark karisma men i själva verket bara är jävligt påfrestande.

Och det menar du att inte ett artist gör

Var tvungen att googla. Fanns inget om att han fått smäll, eller någon nyhet ö h t de senaste åren.

Exakt detta. De som inte klarar av att läsa rummet alls, och konstant tycker att folk är lättkränkta för att de inte ser den jättestora humorn i att ställa sig och heila på ett bröllop.



Nja, finns grader i helvetet. Många narcissister är som mest lite egna och allmänt självcentrerade. Narcissism innebär inte att man saknar empati och skuldkänslor.

Sen kan mycket av de här symptomen tyda på autism istället för narcissism. Se kommentaren ovan. Autister har ofta väldigt svårt att läsa av rummet.

Men att få en narcissist att söka hjälp är en utmaning av förståeliga skäl

Om man är kvinna och vacker blir man illa bemött av andra kvinnor.

Tvärtom, jag kan inte låta bli att vilja möta en karismatisk persons blick, jag gillar utstrålning och karisma är ovanligt, minns inte ens när jag reagerade på det senast men när jag ser det vill jag titta mig trött.

Och vi gör rätt i att belöna snällhet. Och ödmjukhet (utan undfallenhet) visar på gott omdöme.

Då saknas karisman.

Det tror jag är ett vinnande koncept, bara använda utstrålningen vid behov. Och för att missbruka sin makt någon enstaka gång

Det är svårt att vara ödmjuk i vissa situationer. Lättare i andra. Ibland är jag så ödmjuk att jag nästan dör.

Sund narcissism är ett friskhetstecken.