Citat:
Ursprungligen postat av
folkgemenskap
Socialdemokraterna genomgick en ideologisk transformation som kulminerade under 1990-talet, men fröna såddes redan efter Palmes död 1986 genom den så kallade "kanslihushögern".
Under Kjell-Olof Feldts finansministerperiod genomfördes den stora skattereformen (århushundradets skattereform) och avregleringen av kreditmarknaden. Man övergav den strikta statliga kontrollen över kapitalet till förmån för marknadsmekanismer.
Under Göran Perssons tid som finansminister och statsminister sanerades statsskulden genom massiva nedskärningar i välfärden. Här cementerades "budgetdisciplin" och inflationstryck som överordnade mål, snarare än full sysselsättning. Det var här S blev ett statsförvaltande parti som opererade inom det nyliberala ramverket istället för att utmana det.
Du har helt rätt i att januariavtalet (2019) var kulmen på denna utveckling. Genom att acceptera Centerpartiets krav på bland annat marknadshyror och uppmjukad arbetsrätt, prioriterade S att hålla SD borta från makten på bekostnad av sin egen ekonomiska kärnpolitik.
Löfven opererade i en parlamentarisk miljö där den nyliberala hegemonin var så stark att han tvingades välja mellan politisk irrelevans eller att administrera motståndarens politik. Resultatet blev, som du påpekar, att klyftorna fortsatte att öka. Det var en maktstrategi men en ideologisk kapitulation.
Det finns dock en växande insikt inom arbetarrörelsen att denna väg leder till systemkollaps. Dessa krafter (Reformisterna, Katalys) menar att Sverige inte kan räddas genom mer "snällhet" eller yttre retorik, utan genom att återta kontrollen över systemet.
Deras argument för ett nytt folkhem bygger på tre pelare:
Ekonomisk suveränitet: Att staten återigen tar ansvar för infrastruktur och bostäder genom massiva investeringar, snarare än att lämna det till marknadskrafterna.
Välfärdens robusthet: Att kasta ut vinstintresset från skola och vård för att återställa en likvärdig service.
Materiell trygghet framför identitet: Att fokusera på arbete och bostad som de främsta integrationsverktygen, istället för kulturella projekt.
Skillnaden mellan faktionerna idag handlar om huruvida man ska fortsätta administrera detta sönderfall (det nuvarande ledarskapets väg) eller om man ska bygga ett nytt, materiellt grundat folkhem som faktiskt kan balansera samhället.
De är starkt emot den form av arbetskraftsinvandring som används för att dumpa löner. De vill ha ett system där facklig kontroll säkerställer att ingen utnyttjas som billig arbetskraft.
Både Katalys och Reformisterna ser det minskande barnafödandet som ett allvarligt systemfel, men deras lösning handlar inte om moraliska pekpinnar (högern) utan om att bygga bort de materiella hinder som gör att folk inte vågar eller har råd att skaffa barn.
Tack för ditt svar. Det är mycket välskrivet och tänkvärt, även om jag är mycket tveksam till att den vision som du målar upp går att genomföra.
Du (och Katalys) vill återskapa välfärden. Jag skulle älska om det blev så, men vad skulle det kosta? Och vem ska betala för kalaset?
Varför uppstod 90-talskrisen, när det kändes som om Sverige nästan gick i konkurs, och när Göran Persson återställde förtroendet för Sveriges ekonomi genom att "slakta" välfärden? Vad berodde krisen på? En alltför generös välfärd? För många industrinedläggningar? För låg produktivitet i näringslivet? Kanske till och med utländsk spekulation mot den svenska kronan? Eller vad då?
Men okej, säg att vi skulle försöka återställa 90-talsvälfärden. Vad skulle det kosta? Vem ska betala? Jag skulle jättegärna se att miljardärerna i Sverige skulle tvingas betala en rejäl skatt, och att andra höginkomsttagare också tvingades bidra rejält till statskassan och välfärden. Men tiden är förbi när vi kan hålla kvar våra höginkomsttagare i Sverige och tvinga dem att betala skatt här. Det finns många länder som skulle välkomna alla slags svenska höginkomsttagare och låta dem leva i sina länder utan att betala skatt!
(Det känns som om hela västvärlden står vid ett vägskäl mellan demokrati och och ett auktoritärt miljardärsvälde, med tanke på hur Trump bär sig åt i USA. Hans enda ambition som president tycks vara att berika sig själv, sin familj och sina miljardärskompisar, samt att bygga enorma monument åt sig själv. Snart får vi väl läsa att han låter hugga in ett kilometerhögt porträtt av sig själv i Mount Rushmore. Och får han inte som han vill så skickar han migrationspolisen på sina egna medborgare och stridsplan mot motsträviga länder.)
Så för att återgå till ditt svar här, så älskar jag din vision, men jag tror tyvärr inte att den är genomförbar. Men tack så mycket för ditt svar.
