Citat:
Ursprungligen postat av
Tråknick
Lite svårt att hitta rätt rubrik här, så vill man förstå problemet så får man tyvärr läsa ts.
Grabben går näst sista året på gymnasiet. Jag gav honom handledar-utbildning för körtkort för ganska längesen i julklapp. Tanken var att han och jag skulle gå tillsammans så att vi kan pyssla med detta tillsammans, jag ser fortfarande fram emot att genomföra det, känns som en skön pappa/son grej att göra.
Att boka specifik tid har dragit ut på tiden eftersom han har haft väldigt mycket frånvaro i skolan, vissa perioder har det varit närmare en dag i veckan som han suttit hemma, nu har han haft praktik i ett gäng veckor och skött den bra vad det verkar och framförallt varit där varje dag. Jag har liksom använt den här utbildningen som morot för honom att gå till plugget varje dag, men det har ju inte funkat. Men jag var glad och kanske stolt för att han fixat praktiken.
Så jag bokade in en tid för utbildning för oss båda, trots att han tidigare in skött sig med skolan.
I söndags skulle vi käka söndagsmiddag hemma hos mig, grabben hade varit iväg som han ibland brukar med en kompis på lördagen och kom hem på eftermiddagen på söndagen. Då vägrade han dyka upp hos mig trots att vi avtalat detta sedan länge och att jag påmint honom, även flera gånger samma dag. Han ville vara hemma och chilla och pallade inte ens hoppa in i en taxi som jag skulle pröjsa, jag märkte på honom att det inte fanns någon chans att övertala honom. Där stod jag med flera kassar mat och var helt knäckt, jag blev lite gladare när hans lillasyster dök upp, som på eget bevåg tagit buss över hela stan.
På måndagen vägrade han att gå till skolan pga ont i magen. När han skolkar så är det antingen ont i magen eller att han är yr.
Ingenting i mig vill gå på den där utbildningen efter det här, han sköter varken sin relation till mig eller plugget, jag är sugen på att låta honom gå, men att stanna hemma själv. Men ingen av oss tjänar liksom någonting på det.
Jag och hans mamma är skilda och han kan vara lika vrång mot oss båda, har han bestämt sig för nåt så blir det så, det går inte att resonera med honom. Det är väldigt olikt oss båda som föräldrar och vi kommer inte runt det. Sen är jag väldigt glad över att han är i ett bra kompissammanhang nu, det är inget knarkande eller supande, när han var yngre har det varit mer strul (dock ej droger vad jag vet) för han är ganska kompisberoende.
Vad bör jag göra?
Hur gammal är dottern?
Jag gick utbildningen med båda barnen samtidigt och i dag är det bara den yngsta som har körkort.
Nu hörde jag att föräldrar inte längre behöver gå handledarutbildning för egna barn. Jag har inte faktakollat det men det borde du göra.
Nu försöker jag läsa mellan raderna och kan se att dina barns pappa har vissa brister. Ta bara besvikelsen av att ha handlat och barnet inte dyker upp. Tja, orsaken till detta beror på uppfostran där vi får de barn vi skapat och hela din text dryper av självömkan trots att grabbens hela person är att smita undan när det finns roligare saker att göra.
Ska vi titta på hans skolk? Jo, det gör vi även om du antagligen inte vill det.
Ont i magen och yr är två tecken på ångest och du själv säger att han inte skolkade under praktiken.
Samtidigt kan en magåkomma skapa ångest när man som exempel inte har föräldrar som tror på en eftersom det skapar press.
Om han nu går sista året så har du några månader kvar att göra rätt inför vuxenlivet. Släpp din prestige och gör rätt. Några få månader kan du nog klara och med det sätter du honom på en intensivkurs. Jag betvivlar att du kommer bli en bra handledare eftersom man som HL ska lära ut det som gäller i dag och inte det som gällde när du tog körkort.
Detta lärde jag mig när jag körde med farsan. Han påminde om dig så jag tog med teoriboken för att visa honom att han hade fel.
