8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Problemet med dig är att du tror att socialtjänsten följer lagen i alla lägen.
De gör inte det. De bryter mot lagen hela tiden. Och LVU är ett sällan skådat haveri vad gäller lagbrott.

Sekretessen missbrukas inte för att skydda barn, den missbrukas för att skydda socialtjänstens narrativ. Det var så Adam kunde hållas placerad i över sju år på totalt falska grunder. Ingen insyn. Ingen granskning. Ingen som såg vad som pågick bakom stängda dörrar.

Att det fallet uppdagades var inte systemets förtjänst. Det berodde på att Uppdrag granskning blandade sig i och att en manlig socialsekreterare inifrån såg att något var helt fel. Korthuset föll ihop inifrån.

Men de flesta föräldrar har inte den turen. De kommer aldrig åt bevisen. Socialtjänsten har gömt dem bakom sekretess.

I fallet Elsa hade mamman tur, hon lyckades ladda ner journalerna innan de spärrades. Utan dem hade hon inte haft något försvar alls. Nu tvingades vården backa och erkänna grova misstag. Men domstolen, som saknar medicinsk kompetens, gick på socialtjänstens linje ändå.

Och anklagelserna mot mamman är bland de mest långsökta och absurda jag läst i LVU-sammanhang. Att hon borde känt till ett läkemedels dosering för att hon skrivit en IVO-anmälan. Att hennes engagemang i vården bevisar skuld istället för omsorg.

Att domstolen köpte det beror sannolikt på rent förtroende och inte på medicinsk förståelse. Hade det suttit vårdkunniga domare hade bedömningen med stor sannolikhet blivit en helt annan.

Det är inte rättssäkerhet. Det är ett system där utgången avgörs av vilken kompetens som saknas i rättssalen.

Du använder dina egna uppfattningar och gissningar som sanningar medan alla andras direkta citat ur domar och från föräldrarna själva avfärdas som osakliga. Eftersom socialtjänstens narrativ osv….

Det är en ganska oskön diskussionsstil som dessutom är lätt att genomskåda.

Om du tittar bakåt i tråden som kommer du inse att du har fått backa från alla dina tidigare käpphästar. Kvar nu är egentligen bara frågan om droppets betydelse. Som knappt nämns i domarna. Det brukar tyda på bristande relevans men jag antar att det har med socialtjänstens narrativ att göra i din förvirrade värld?

Om hon hade perfekt tillstånd varför har vården då fortsatt med näringsdropp ?

I första stycket nedan finns en motsägelse som jag gärna skulle vilja höra dig resonera kring.

Vad finns det för möjliga förklaringar till att en sådan situation kan förekomma?

Alltså om ett åttaårigt barn får dropp beräknat till en tvååring och ändå växer. Vad kan det bero på?

Till vården lämnades uppgift att hon knappt åt mer under sommaren och att föräldrar levde i tanken om att det med att det inte var så viktigt vad och hur mycket hon åt eftersom droppet skulle täcka hela behovet av näring .
Vården har inte fått info om hur mycket hon åt men vet att hon ätit tillräckligt för att inte vara undernärd med ett dropp som motsvarar näring på 40 %.

Blodprov ger inte missvisande resultat om en person i åratal knappt ätit och bara fått i sig 40 % dagsbehovet .
Droppet räckte uppenbarligen fullt ut eftersom det åts tillräckligt med mat med högt energi - innehåll som var tillräckligt väl sammansatt så att det inte uppstod diverse brister och inte ledde till hämmad tillväxt

Ja, för det är precis så LVU-domar byggs upp, på socialtjänstens narrativ. Deras berättelse. Deras tolkning. Deras urval av information.

Och domstolen? De stämplar eländet som godkänt.

Tänk om det här hade varit en brottsutredning. Tänk om en åklagare kommit med samma typ av argument.

"Den tilltalade borde ha känt till att läkemedlet var feldoserat, för hon har skrivit en 21-sidig anmälan till en tillsynsmyndighet."

Åklagaren hade blivit utskrattad ur rättssalen.

Ingen brottmålsdomare i Sverige hade accepterat det resonemanget. Det hade punkterats på sekunden. En IVO-anmälan kräver noll medicinsk kompetens. Det bevisar ingenting om förmågan att bedöma en specialistläkares läkemedelsordination.

Men i förvaltningsrätten godkändes det. Utan ifrågasättande.

Det säger allt om skillnaden mellan ett rättssystem med reell prövning och ett system där domstolen litar blint på socialtjänstens underlag.

I brottmål granskas bevisningen. I LVU-mål godkänns berättelsen.

Och ett barn betalar priset för den skillnaden.

Den mest osköna stilen måste väl ändå vara den som kastar etiketter omkring sig istället för att svara på sakfrågorna.

Precis. Och det är just det varken du eller domstolen förstår.
Droppet är inte en bisak. Det är hela historien.

Ett läkemedel som täckte 40% av energibehovet istället för 100%. Under flera år. Ordinerat av specialistläkare. Mamman följde instruktionerna. Elsa försämrades. Mamman larmadе. Ingen lyssnade.

Hade domstolen förstått droppets fulla medicinska betydelse, att det är den direkta förklaringen till hela händelseförloppet, så hade det kunnat sluta med avslag för socialtjänsten.

Men domstolen saknar medicinsk kompetens. De läste socialtjänstens berättelse och accepterade den. De såg inte att anklagelsen om omsorgsbrist i själva verket var en anklagelse mot en mamma som följde vårdens egna felaktiga instruktioner för ett läkemedel.

Och det juridiska ombudet hade varken tid eller medicinsk kompetens att förklara det tillräckligt tydligt.

Det är systemfelet i ett nötskal. En medicinsk fråga av avgörande betydelse bedöms av personer utan medicinsk utbildning baserat på ett underlag kontrollerat av en socialsekreterare utan medicinsk utbildning.

Och resultatet? Ett barn skiljs från sin familj. I månader. Baserat på en berättelse som hade fallit ihop om en enda person i rättssalen hade förstått vad 40% av ett näringsdropps energiinnehåll faktiskt innebär för ett växande barn med PIPO.

En enda person med rätt kompetens hade kunnat förändra utgången.
Men den personen fanns inte i rummet.
Och Elsa fick betala priset.

Så sjukvården döljer att de feldoserat näringsdropp ? Och skyller på mamman ? Men varför hade flickan näringsdropp när hon hade perfekta värden ?

Det betyder att hon åt vanlig mat som kompenserade. Och vem uppmuntrade henne att äta? Mamman. Samma mamma som anklagas för omsorgsbrist.

Det går liksom inte ihop.
Mamman verkar vara utsatt för den värsta sortens kafkaprocess, med de mest långsökta anklagelserna jag någonsin sett i LVU-sammanhang.

Tycker du verkligen att det är en rimlig anklagelse att en förälder förväntas ha specialistläkares kompetens att bedöma doseringen av ett läkemedelsklassat näringsdropp?

Och att beviset för den kompetensen är att hon skrivit en IVO-anmälan på 21 sidor?
En IVO-anmälan som vem som helst kan skriva. Som inte kräver ett uns av medicinsk utbildning. Som bara kräver en förälder desperat nog att dokumentera sin oro i skrift.

Allvarligt talat?

Nej, vården erkände att de gett mamman fel information om näringsdroppet.
Men som systemriddaren själv konstaterade fick det knappt något utrymme i domen. Istället fokuserade man på en påstådd "omsorgsbrist", byggd på de absurda anklagelser vi gått igenom upprepade gånger i den här tråden.

Att mamman borde känt till doseringen för att hon skrivit en IVO-anmälan. Att hennes engagemang i vården bevisar skuld istället för omsorg. Att pappans stöd för mamman visar bristande insikt.

Det kommer med all sannolikhet från den utredande socialsekreteraren, som suttit och gått fullständigt bananas i sina anklagelser för att få ihop ett beslutsunderlag som håller.

Och domstolen? De begrep inte bättre. De saknade medicinsk kompetens att förstå att droppets feldosering var den centrala förklaringen till hela förloppet. De såg socialtjänstens berättelse och godkände eländet.

Vårdens erkända misstag och det blev marginaliserat till en fotnot.
Socialsekreterarens absurda anklagelser, godkänt som grund för LVU.
Det är inte rättsskipning. Det är ett system där den som skriker högst och kontrollerar underlaget vinner, oavsett vad sanningen är.

Jag gissar att du inte inser den logiska bristen i ditt resonemang nedan?

Varför svara du aldrig på det jag skriver? Vad skulle vara en logisk brist? Snarare är det väl ni systemriddare som saknar all sans och balans, som inte ser absurditeten av anklagelserna som riktats mot mamman, och även pappan.

Jadu, varför utsattes hon för omfattande vårdinsatser som kanske inte behövdes? Varifrån kom uppgifterna om hennes mående? Vem var det som tolkade smärtor och besvär?

Läkaren har under ed sagt att han och mamman vid varje kontakt hade uppe det faktum att det står 100% men det är i själva verket 40%. ”Det händer att man spetsar till uppgifterna lite” tror jag det uttrycktes. Om man tror på vad en läkare som vittnar under ed uppger så visste alltså mamman hela tiden om detta. Det finns i så fall inget att gömma sig bakom för vårdnadshavarna i denna del.

Frågan blir väl snarare hur kan det komma sig att mammans beskrivning av barnets symptom till vården fortsatte att gå ut på att hon hade mer smärtor, åt ännu mindre och därmed sannolikt behövt 100% dropp när det uppenbarligen inte var så. Det har mamman inte ens försökt att förklara vad jag har hört, där är fokus att barnets diagnos är korrekt.

Det finns väl också en viss möjlighet att ett sanningsenligt svar på det också kan förklara den närmast mirakulösa återhämtningen i jourhemmet. Utan gudomlig inblandning.

LVUets syfte i detta fall verkar snarast ha varit att separera orsak och verkan för att ta reda på vad som är vad. Dit har man nått nu vilket gör att barnet kan flytta hem, men eftersom mamman verkar helt oförstående inför sin egen iblandning i situationen kvarstår också risken för barnet när det gäller vårdkontakterna om LVU hävs.