Citat:
Ursprungligen postat av
RFT
...
Alla väljare vill veta vad de får, det vet de när det handlar om högersidans politik. Eller rättare; väljarna intalas att tro att de vet vad de får med en Kristersson-ledd regering.
Det håller jag 100% med om.
Tidö-konceptets överlägset största svaghet är att de fyra partierna går till val på på fyra olika valmanifest, samtidigt som de säger sig vara överens om att regera tillsammans utgående från ett och samma regeringsprogram.
Man ska vara extremt tappad bakom en vagn för att inte inse att där ligger nåt lurt (milt sagt), och att det utryckligen är att en väljare inte kan veta vilken av de fyra versionerna som gäller. Man får alltså, som väljare, mindre inflytande på det kommande 4-åriga regeringsprogrammet om man röstar på "Tidö-blocket" än om man röstar på ett av de andra partierna.
Vill man syna det närmare i sömmarna så blir det uppenbart att "Tidö-blocket" mycket väl hade kunnat gå till val på ett gemensamt valmanifest, så att väljarna faktiskt vet vad de röstar på och vad de får. Men det viftas bort med "förhandlingar efter valet".
Tidö-blocket vill alltså både äta kakan och ha den kvar, men det håller inte. Och däri ligger hela Tidö-konceptets akilleshäl. Det är inte vidare svårt (dvs. det är superenkelt) för oppositionen att fokusera på att Tidö-blockets slogan om "väljaren vet vad man får" är en solklar lögn.
Det har dessutom bara börjat, av en slump bara för någon dag sedan, när S i princip anklagade L för att ljuga om "pappa-månaderna" och frågade om det nu var L:s "röda linje" mot de andra, större partierna.
Det finns säkert många dedikerade partianhängare på Tidö-sidan som inte bryr sig, precis som det finns på den andra sidan. Men som det ser i valbarometrarna är inte de väljarna som avgör valet, det gör istället de "osäkra" och "flyktiga" väljarna. Och jag tror att det mer än räcker för avgöra valet om oppositionspartierna gång på gång, i varje fråga där de själva har ETT klart svar, peka finger på Tidö och säga att "en röst nåt Tidö-parti gör att de INTE vet vad du får".
Självklart måste också de enskilda oppositionspartierna slåss och kompromissa i en eventuell regeringsbildning, men då vet man i alla fall att de gör det. Den fajten för det egna valmanifestets innehåll har Tidö-partierna redan sålt ut, när man lovat att regera tillsammans.
Så en röst på L:s "vallöfte" om fler pappamånader kan lika bra bli en röst på motsatsen, KD:s förslag om att minska dem. Oppositionspartierna är ju galna i huvudet om de inte alla med full kraft går in på att gång på gång på gång peka ut att det faktumet för ALLA sådana frågor där Tidö-partierna har olika politik i sina valmanifest. Och enligt valbarometern såg det ut att vara närmare 90%...
I bästa fall raserar denna block-inbyggda motsättning hela blockbildningen i god tid innan valet, genom att det tydligt framstår att "blocket" inte kommer att ha en chans. Då kommer Tidö-partierna ett efter ett att lämna det "gemensamma" Tidö därhän och börja föra fram sina egna punkter i sina egna valmanifest, som normala partier gör. Och först ut att i praktiken bryta Tidö-samarbetet kommer att vara KD. Som dels riskerna med att fortsätta föra fram en lösning som väljarna inte köper och dels ser möjligheterna att få sitta med i en "mittenregering".
Poängen?
Den potentiella SD-kupp du lyfter ÄR möjlig, men bara om Tidö-blocket vinner valet och enbart under den korta förhandlingstiden mellan valet och regeringsbildningen. Då kan SD utnyttja ovannämnda oklarhet om vad som egentligen gäller när fyra olika valmanifest ska omvandlas till ett gemensamt regeringsprogram, och hota att hoppa av om de inte får igenom "tillräckligt mycket" av sitt eget valmanifest.
T.ex. genom att hävda att det ska ske på basen av röstfördelningen inom Tidö-blocket (där SD förväntas omkring hälften, om de låter M stå för stödröstningen) och att SD ska få välja de politikområdena inom vilka de ska bli SD-politik först, eftersom de varit schyssta nog att ge ifrån sig statsministerposten. Det är i själva verket inte ens helt orimliga krav, för ett regeringsbärande parti som bidragit med ca. hälften av rösterna. Den upplevda "orimligheten" ligger i att det är SD/ytterhögerpolitik.
Men Kristersson har gång på gång visat att han inte har nån ryggrad, L är ett fejkparti som kommit in på andras röster och har inget val och KD ligger klart närmast SD. Och väljarna kan skrika bäst de vill, att det ju inte var meningen att rösta på en regering som till 50% genomför SD-politik. För dem är det för sent, deras chans att påverka regeringspolitiken är redan överspelad.
Så en sådan "kupp" är inte bara möjlig, det är SD:s stora chans att ta över "högersidan" och framförallt SD:s stora (och möjligen sista) chans att visa för det svenska folket att deras politik fungerar. Att visa att ens egen politik fungerar är ju trots allt möjligt bara om man genomför den utan att ge avkall på den, genom att kompromissa med andra...
