8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Är en advokat också jävig?
Varför ska inte föräldrar få ha ett försvar? Varför ska inte en pensionerad överläkare med lång erfarenhet av att arbeta med just barn få uttala sig och ge sin professionella bedömning baserad på dokumentationen?

Och varför kliver alltid ni systemriddare in i sådana här debatter för att ifrågasätta varje person som stödjer familjens sida? Det är så förutsägbart.

Socialtjänstens läkare får uttala sig. Vårdens läkare får uttala sig. Socialsekreteraren får uttala sig.
Men en pensionerad överläkare som granskar dokumentationen och kommer till en annan slutsats, han ska tydligen diskvalificeras.

Det säger allt om hur systemriddarna tänker. Bara berättelser som stödjer socialtjänstens narrativ är giltiga. Allt annat misstänkliggörs.

Det kallas inte rättssäkerhet. Det kallas att systemet bara accepterar sina egna vittnen.

Eftersom du inte har någon egen kunskap och inte tror på mig så kommer du och jag inte längre. Tror du på Google AI?

Fråga: Vad är syftet med SIP i ett LVU-ärende?
Svar:

Syftet med en Samordnad Individuell Plan (SIP) i ett ärende enligt LVU (Lagen om vård av unga) är att säkerställa att barnet får rätt stöd när flera myndigheter är inblandade samtidigt.
Eftersom LVU ofta innebär komplexa behov, fungerar SIP som ett verktyg för att:

* Samordna insatser: Se till att socialtjänst, skola, sjukvård och BUP jobbar mot samma mål.

* Tydliggöra ansvar: Bestämma exakt vem som gör vad så att barnet inte "faller mellan stolarna".

* Öka delaktighet: Ge barnet och vårdnadshavarna en röst och inflytande över hur vården utformas.

* Skapa helhetsbild: Samla alla pågående åtgärder i ett dokument för att undvika dubbelarbete eller motstridiga planer.

Kan du inte sluta? En läkares åsikt i media har ingen juridisk relevans.

Som tidigare nämnts i tråden har bonuspappan i vittnesmål beskrivit dialog med sjukvården ang. anpassning av droppet i relation till matintag. Det kan eventuellt ha stärkt domstolens bedömning att det förekommit samtal om variationer gällande droppets utsträckning och därmed en vidare förståelse för droppet än villfarelsen om TPN, även om det är TPN som står i journalerna.

"Under förra sommaren minskades näringsdroppet till 600 ml eftersom [Elsa] åt mer. Han har berättat för sjukvården att [Elsa] äter mer på sommaren och tror att han diskuterat saken med Lars Ekstav. Han och [mamman] har själva tagit initiativ till en nedtrappning av näringsdroppet under sommaren. Justeringen har skett i dialog
med Lars Ekstav" Från vittnesmålet från bonuspappan i dommen.

Variationer av mängd eller ej bör gå att styrka via recept eller utlämning. Hur man får ut näringdropp?

Detta verkar vara en tragedi för alla inblandade men främst för Elsa. Vad innebär en extern gransking av det individuella fallet? Går de igenom allt eller utgår de från en viss frågeställning? Viktigt att extern, objektiv och kompetent part går igenom underlag och beslut. Det vinklas friskt åt diverse håll av kreti och pleti just nu.

Han får givetvis uttala sig. Det jag menar är att det är svårt för en domstol att se hans bedömning som opartisk utifrån att han är en vän till familjen. Det är ju då svårt att se varför hans vittnesmål skulle ha samma tyngd i en förhandling avseende LVU.

Jag säger samma sak till dig som till en annan användare som säger sig jobba inom vården: Förstår ni inte att bägge sidors yttranden bara är deras åsikter? Problemet är ju att dokumenterade bevis saknas. Varför älta åsikter ad nauseam när saken handlar om juridiska bevis?

Nu börjar jag förstå tankevurpan hos er systemriddare.

Försvaret måste inte vara opartiskt. I ett demokratiskt land har man rätt till partiska vittnen till sitt försvar. Det är en grundläggande rättsprincip.

En brottsmisstänkt får anlita vilken advokat som helst. Får kalla vilka vittnen som helst. Får anlita vilka experter som helst. Ingen ifrågasätter det.

Men i LVU-processen ska tydligen andra regler gälla. Där ska en pensionerad överläkare som granskar dokumentationen och stödjer familjens bild diskvalificeras, för att han råkar känna familjen.

Och nu förstår jag varför.
Det är inte hans kompetens ni ifrågasätter. Det är inte hans medicinska granskning. Det är det faktum att han existerar överhuvudtaget som ett motargument mot socialtjänstens berättelse.

För i systemriddarnas idealvärld ska statens ord stå oemotsagt. Socialtjänstens beslutsunderlag ska vara den enda sanningen.

Ingen oberoende röst ska tillåtas störa narrativet.

Det är inte rättssäkerhet. Det är ett system där staten har monopol på sanningen.

Och det är precis det som gör LVU-processen så farlig. Inte för att den alltid har fel. Utan för att den inte tål att bli ifrågasatt.

I en rättsstat ska staten kunna ifrågasättas. Av alla. Med alla tillgängliga medel.

Elsas familj hade en pensionerad överläkare. Adams familj hade ingenting.
Gissa vilket fall som pågick i sju år.

Såklart han kan kallas. Men jag tror inte att rätten sätter samma förtroende för en anhörig som vittne gentemot en utomstående oberoende part.

Har bådas utsaga samma tyngd?

Det är snarare så att vårdens utsaga borde (ska) avvisas om dokumenterade bevis inte kan läggas fram.

Ja, vad hände egentligen?
Det står på Fallet Elsas Instagramkonto. Läs det. Hela historien.

Och för oss som inte är systemtroende är det inte det minsta förvånande. Det är exakt vad vi förväntat oss givet hur LVU-processen är konstruerad.

En vård som feldoserade ett läkemedel i flera år. En orosanmälan baserad på den felaktiga behandlingen. En MBP-misstanke som förkastades.

Ett LVU som ändå rullade vidare på nya grunder. En mamma som bara räddades av att hon råkade vara socionom och hann ladda ner journalerna i tid.

En visselblåsare inifrån kommunen som bekräftade att material undanhölls socialnämnden.

En process med en helt grotesk utformning ur rättssäkerhetsperspektiv för de anklagade föräldrarna och i förlängningen deras barn.

Socialtjänsten kontrollerar berättelsen, vem som vittna, vad vitttnet sagt via fria tolkningar.

Domstolen ser bara det socialtjänsten visar. Föräldrarna famlar i blindo. Och barnet betalar priset.

Det förvånar inte oss. Det förvånar bara systemriddarna.

För de har aldrig sett baksidan av den process de så ivrigt försvarar.

Fast du kommer också bara med åsikter. Åsikt står mot åsikt. Det är en evig rundgång. Bägge sidor är lika blinda (läs ointresserade) för lagen.

Elsa har en allvarlig tarmsjukdom. Tarmen har den grundläggande funktionen att ta upp den näring kroppen behöver. När den inte fungerar måste näringsdropp ges, dvs ett läkemedelsklassat preparat, ordinerat av specialistläkare, med dosering baserad på komplexa kliniska beräkningar.

Och enligt systemriddarna i den här tråden är det lika enkelt som att läsa på ett knäckebrödspaket.

Mamman borde ha förstått att doseringen var för låg. Varför? För att hon skrivit en 21-sidig IVO-anmälan.

En IVO-anmälan som inte kräver ett uns av medicinsk kompetens. Som vem som helst kan skriva. Som bara kräver att man är tillräckligt desperat och orolig för att dokumentera sin oro i skrift.

Men i systemriddarnas logik bevisar den att mamman hade tillräcklig farmakologisk expertis för att ifrågasätta en specialistläkares läkemedelsordination.
Helt sinnessjukt.

Och ansvarig läkare sa under ed att det inte är familjens ansvar att kontrollera kaloriintaget.

Men systemriddarna vet tydligen bättre än läkaren själv.