Hur ska jag förhålla mig till min partner?

Tyvärr vet jag precis hur detta är. Hon vill att man fixar mat. Man gör detta. Det blev några smulor som inte städades upp. Detta var tydligen superäckligt. Hon vill att man diskar, man går mot disken och hon slinker emellan och börjar diska hetsigt med kranen på fullt sprut. Hon har hemmet som i ett system som passar henne. Man ska sedan bara veta hur systemet funkar, man kan aldrig få ord på det. Och ens eget system duger såklart inte.

Hon står och skriker att ser du inte hur stökigt det är? Man kollar runt, och det är inte stökigt. Hon pekar på ett par skor som inte står i givakt.

Hon anser att hon är helt normal, man själv är konstig och fel. Självabsorberad. Man hittar något i hemmet som kan orsaka dödsfall, man påpekar detta, men det är inte viktigt för det finns inte i hennes system.

Hon vill inte dela upp hushållets uppgifter mekaniskt, för det blir "tråkigt" och vad är det för fel på en som inte SER vad som behöver göras?

Hon kanske inte vet om det själv, men hon har ett behov av att trycka ned andra. Och om hon själv inte framstår som perfekt då går jorden under. En sådan människa behöver gå i terapi.

Så jag skulle kräva att personen gick i terapi. Och att hushållssysslorna delades mekaniskt med hjälp av en lista. Att reglerna gäller båda. Att båda bestämmer vad som ska göras och hur.

Det funkar inte att bli psykiskt misshandlad varje dag, det är inte OK.

Dra därifrån så fort du kan. Den där relationen är toxisk. Du förtjänar bättre.

Jag har varit i din sits. Toxiskt som fan är det. Jävla psykisk misshandel.

Jag löste det genom att kräva att hon gjorde allt och hålla käften eftersom hon nu var så jävla bra på det. Hon surade ibland i början såklart fast hon gjorde allt och det blev bättre när hon väl fann sig i det. Ibland tror jag att många kvinnor mår bäst av att veta sin plats, de tappar respekten och testar gränser för de vill ha motstånd.

Så levde vi så i ett år sen tog det slut och det var lika bra. Egentligen kan du spara tid och dumpa den som misshandlar dig direkt för med ett respektlöst as har du nog ingen framtid ändå.

Sant att relationen är toxisk. Men du vet inte om TS förtjänar bättre egentligen. TS kanske är ett svin på något annat sätt.

Varför inte bo ensam istället?

Tack, så slapp jag skriva detta.
Att inte förstå dessa basala grejer tyder på sinnessjukdom. Partnern har ruttnat, med all rätt.

Du har totalt missat problematiken

Spelar ingen roll om han tar en matlåda som inte är exakt äldst. Så länge inte någon blir liggande orimligt länge. Ger mig fan på att om han tog den äldsta så skulle hon kontrat med att han skulle tagit den näst äldsta för innehållet i den håller sig inte lika länge som drn äldsta eller liknande skit.

Jag känner igen beteendet och många andra verkar känna igen skiten och det är elakt och ruttet. Droppen för mig var när jag skulle koka pasta och jag tog en normalstor kastrull typ 1-2 liter och hon helt sonika bytte kastrull till någon annan storlek och hällde ut det jag höll på med.

Ska man leva med någon annan får man fan acceptera att allt inte blir som man vill och det handlar inte om logik eller ett beteende som går att försvara utan ren ologisk elakhet.

Hur står man ens ut med att ha det så? Varför inte ställa ultimatum att hon behöver anpassa sig också om hon vill fortsätta förhållandet? Den som inte klarar det ska nog inte leva med någon. Särbo möjligtvis utan att dela på jobbet.

I mitt fall har jag upplevt detta utan någon relation, men gav mig inblick i hur det kan vara under ytan. Vissa går inte att bo med. Dessa är dessutom helt ovetande om att de gör något fel. Även när de målar in en i ett hörn, gör man A är det fel, men gör man B är det också fel.

Då gör man slut. Simple as that.

Absolut borde det vara det.

Men när man är inne i sån skit som tär på självkänslan och dessutom hyser kärleksband till och drömmar om en framtid med förövaren är det sällan enkelt. Svårt att se det utifrån när man är mitt i.

Det kanske inte heller är konstant utan en lugn period som får en att hoppas på personen som man kanske fortfarande älskar innan det börjar om. Det är inte skit hella tiden och allt är inte skit.

Så sant. Men nästan alla inlägg här och i övriga relationsforum på nätet är det yttersta beviset på att livsvalet att leva ensam är det ultimata sättet att må bra. Att leva ensam betyder ju inte utan kul sex och övrigt umgänge. Men sitta i sådana här våndor känns som var och varannan gör.