Citat:
Ursprungligen postat av
Rosentry
Det senaste inlägget låter som hon läst Flashback. Och hakat upp sig på vad trötta alla här är på hennes ”sexiga bilder” och enahanda bloggande
” Ibland blir jag så självmedveten när jag bloggar eller poddar. Sådär att jag nästan förlamas. ”Det här kan någon plocka isär. Det här kan man verkligen skratta åt för att det är så fånigt. Det här är självupptaget och det här är ointressant”.
De tankarna kan vara vettiga och sanna. Och som skapande person är förmågan till självkritik väldigt viktig. Men inte när den blir förlamande. Så då brukar jag tänka på en annan sak. Och det är att det krävs mod för att skapa sånt som andra kan ta del av. För det är att göra sig sårbar.
Det lättaste som finns är däremot att sitta på sidan av och döma. Att själv aldrig uttrycka sig eller skapa något och därmed inte riskera någon kritik.”
Troe att många stör sig på att hon har en rätt självgod ton i de allra flesta inlägg. När hon var yngre var det en frisk fläkt (tyckte i alla fall jag som är ungefär i hennes ålder), att hon inte tog någon skit, var rättfram och vågade stå för sina åsikter och göra något annorlunda.
Men ju äldre hon (och jag) blivit, desto mer har hennes sätt att skriva mejslats fram till det där som allt för ofta mest upplevs som självgodhet och humblebragging. Hennes inlägg blandas allt mer sällan upp med självdistans,
reflektion och dialog. Det blir mest ett fiske efter likes och applåder, vilket är oerhört beklämmande att se. När Instagram nästan endast består av delningar av andras hyllningar av henne, humblebragging och reklam, vad finns det då för djup kvar? Hon är i en identitetskris och vill antagligen bara omge sig av människor som lyfter henne, jag fattar det, och det är säkert en av orsakerna till premiumgrejen. Det är inte fel, men det finns andra vägar att gå.
Följarna som inte känner henne privat behöver inte poserande rumpbilder eller djupa urringningar, självgodhet och skryt. Det räcker att hon berättar om sitt skrivande, sin trädgård, loppisrundor och vardagsbestyr. Det går att göra utan att ha den där självgoda tonen. Hon har ju gjort det förr!
Antar att det är svårt att åldras i rampljuset, vi andra kan ju välja att inte visa våra rynkiga kroppar med dålig hållning för andra än närmast sörjande och behöver heller inte övertala oss själva om vår förträfflighet genom att dela med oss av alla smarta beslut vi tar. Vi kan vara värdelösa på vår kammare utan att bli dömda och förhoppningsvis må rätt gött i det.