Är psykläkare sjuka i huvudet?

100%

Har du gett ut boken? Vill du snälla isf ge mig titeln om inte här så i ett pm?

När man är i en psykos som man är medveten om att man är i, befinner man sig i denna dimensionen eller står man i en annan? Eller kan det förklaras med fysiska begrepp (vilket dock inte behöver betyda sanning)?
Hur vill du beskriva att en psykos är en psykos med dina ord?
Endel hävdar tex att demenssjuka personer står med en fot i varje dimension, alltså en fot i vad vi kallar livet och en fot i vad vi kallar döden. Vi kan även se den sjuke som ibland helt klar i stunden för att i nästa sväva i väg och plocka blommor som bara hon ser. Detta förklaras ju av andra skäl inom vetenskapen men vad tror du?

Så stor skillnad är det inte, jag har träffat bägge sorterna och symptomen var samma.

Vad visade de för symptom då?

Jag har träffat på de själsdöda, de mörka som även du här berättar lite om.
Det var länge sen, den som utsattes av honom, en fånge, dog en märklig död… Jag glömmer aldrig dennes ögon som liksom glödde av…ett tyst mörker.

När patienten kommit ur psykosen får den då någon form av eftervård för att förebygga och bearbeta eller processa tolkningarna?

Håller med dig i att oavsett sjukdom ska man bli väl bemött och känna sig trygg.
Tror det kan finnas en viss utmaning i att hantera och ha tålamod med ex. en återkommande patient om personen i regel beter sig illa.
Dom människor som i alla lägen kan se grunden till ett visst uppförande är viktiga personer. Särskilt om man hanterar människor i sin yrkesroll. Det finns nog många dolda änglar där ute i vården.


Du lämnar inget utrymme för oss andra att dela egna tankar och tycke när du har förutfattade meningar.
Att lägga ord i mun är ganska ohyfsat.
Frågan var genuint ställd.

Fler frågor:
Vad utlöste din paranoida psykos?
Vad är din största rädsla kopplat till ämnet och din upplevelse?
Finns där något du hade önskat att vården gjorde annorlunda där och då?

Tack för en bra fråga! Jag kan bara tala för mig själv och jag hade en lindrig psykos; reaktiv, framkallad av stress - nästan helt utan vanföreställningar.

Jag var kvar i exakt samma verklighet som jag är idag, åtta år senare, bara att jag var mer mottaglig för symboler. T ex när jag gick förbi Starbucks så tolkade jag deras sombol som väldigt djup och kraftfull, vilket den också är! Det är en kvinna i vatten, med en stjärna på huvudet: The Star, som är ett tarotkort: detta kort talade till mig på ett annat sätt då, eftersom psykoser gör att man ser en mening i allt.

Samma dimension alltså, men mer laddad med mening och uttryck. Man lägger märke till saker.........

Såhär: man kan säga att min psykos handlade om Illuminati. Att Illuminati finns är ingen vanföreställning, det är en teori. Men jag blev paranoid och trodde att någon var ute efter mig, pga att jag "visste för mycket" om ett misstånkt dödsfall på en känd journalist.

Det var intense. Jag blev uppringd av folk som gav mig info, vilket gjorde mig ännu mera paranoid. Men återigen: jag vet vad jag upplevde. Allt var på riktigt.

Men...... en teori är ju varken "sann" eller "falsk", det är bara en teori. Är du med..? Man kan inte inbilla sig en teori, man kan bara ha en teori.

Många av mina s.k. vanföreställningar var egentligen bara politiska åsikter. Att aliens finns, att pedofilnätvärk styr Hollywood, att CIA försöker hjärntvätta folk via TV.... Tusentals människor har blivit inlåsta, elchockade och medicinerade för sånna åsikter /teorier! För att de är vilda och låter overkliga.

Om jag går till psykakuten år 2001 och säger att jag har blivit såld som hora till kungen, Madonna och Zlatan - då blir jag inlåst och stämplad som ett psykfall. Säger man det idag kanske det istället blir en polisutredning..... för vi vet mer om traffickingnätverk som används av kändisar. Förr lät det galet - idag låter det mer trovärdigt.

Jag rekommenderar författaren Pebbles Ambrose. Hon "trodde" att hon var Robert Aschbergs personliga sexskav, vilket hon sedan skrev en bok om.... det visade sig att allt var inbillning! Stackars Pebbles trodde att hon träffat Aschberg flera gånger och haft sex med honom under flera års tid, men med läkarnas hjälp förstod hon att allt var en psykos. Stackars Ambrose!

https://www.studentapan.se/kurslitteratur/vid-vansinnets-rand-9789187595141?gad_source=1&gad_campaignid=17428454 333&gbraid=0AAAAADfNPos9AmFOSx-ZT-IQ92hBg8CCt&gclid=CjwKCAjwtIfPBhAzEiwAv9RTJldJ-PcTt_6pPPh7u7HQAMscNkK7SuO_zZekM1dG3g3j_j3tVPTkxho CJjEQAvD_BwE#mo dal-_R_5lfb_

Polisen sa att de ville förhöra mig och att de tog mina uppgifter på allvar. De skojade bara. TRE snutbilar kom för att hämta lilla mig, varav en svart SUV med fullt av antenner på taket. Så uppenbarligen visste jag ju något som var av intresse - för att utreda, eller för att mörklägga.

Bra, du vet uppenbarligen vad jag pratar om. Det är en omänsklig onska som knappt kan beskrivas i ord.

Jag tror inte det. Som väldigt ung hade jag en inläggning, på grund av läkemedelsutlöst hypomani, men de ansåg att jag hade en depression. Jag hade varit skitjobbig som patient om någon brytt sig om mig. Men istället slog jag mig samman med en jämnårig som var lite medial, han var lite rädd för att jag skulle skada honom andligt eller fysiskt. Vi höll oss på vår kant och vi rymde, tillverkade vapen på "terapin", jag hittade vassa saker på avdelningen som jag jagade honom med.

Det tog bara fem dagar så kastade de ut mig. Jag var botad. Fick ingen medicin utom Nozinan första natten. Jag blev in- och utskriven utan någon läkare.

Varje dag där var jättelång då jag var rastlös och det inte fanns mycket att göra. När jag kom ut kände jag mig redan hospitaliserad, det var skitläskigt att det var så mycket människor och ljud därute.

Vi patienter tog hand om varandra. Om någon bröt samman så hjälpte vi till, inte personalen.

Efter det ville jag diskutera min upplevelse med mitt öppenpsyk, men de vägrade, för de ansåg att ville berätta om saker som inte funkade på avdelningen (helt rätt, jag ville det), och detta ansågs destruktivt så jag fick aldrig säga något och de tyckte att det var bäst att jag "glömde" inläggningen.

Det var dåligt formulerat av mig.
Jag menar att ingen av dom jag träffat har varit normala stabila människor.
Symtomen har varit olika men sköra instabila paranoida människor tolkar in eller ofta tror dom ska kunna analysera sina medmänniskor via slumpmässiga händelser.

Och jag vill påminna om att jag alltså aldrig varit patient utan bara dejtat och raggat på dom.

Det är obeskrivbart och när det gällde just min situation så var jag själv helt ointresserad för honom, hans ögon, de glödande av tyst mörker hade bara ett mål och det var fångens liv.
Jag kommer att minnas detta ögonblick tills jag inte längre kan minnas.

Hursomhelst, jag tackar för en så intressant tråd och många frågor finns kvar men för nu önskar jag dig god natt.
Varje natt väver jag trådar kring mitt näste, ljustrådar så många och tunna och jag väver även in dig i dem. De skänker skydd, frid, kärlek och värme. I dessa är vi alltid trygga.

Sova gott 🌙

Låter obehagligt. Men detta jag ser i tråden av flera, att psykologen tolkar, detta känns som psykodynamisk terapi, den finns i stort inte i regionens vård längre. Är detta sådana som jobbar privat?