Är psykläkare sjuka i huvudet?

Har varit både tvångsinlagd ett par gånger samt arbetat på slutenvård för psykospatienter (ej under samma tidsperioder.)

Tvångsmedicin är inget som ges bara för att, utan för att personen är hysterisk, är hotfull, skrämmer eller skadar andra patienter, kletar avföring på väggarna etc. Eller när en person upprepade gånger fortsatt att hugga sig själv med en penna och vägrar sluta. Vad ska man egentligen göra när en människa med förmåga att skada sig själv/andra har fått för sig att folk omkring en är farliga eller något de inte är? Det går ej att resonera med en psykotisk person.

Ingen som arbetar där vill göra det, men ibland är det tvunget för att alla andra patienter ska kunna känna sig trygga och kunna återhämta sig från sitt eget. De förtjänar definitivt inte att känna sig uppjagade och otrygga när de mår så dåligt redan, och är det en spruta som gör att ALLA andra kan känna sig lugna, ja då är det värt det så länge den personen anses vara en fara.

Det finns absolut personal som arbetar inom psykiatrin som ej bör arbeta där. Så är det inom alla yrken. Fruktansvärt tråkigt är det när det kan drabba människor men som tur är anmäler vi våra inkompetenta kollegor och uppmuntrar patienter att göra detsamma.

Har för övrigt träffat några av de mest fantastiska läkarna inom akutpsykiatrin, personer som verkligen brann för att hjälpa sina patienter och jobbade över flera timmar för att hinna med allt som behövdes göras.

Hade dock en kollega som lämnade akutpsyk för att börja på [kriminalvårdsanstalt] då han ville "känna hur någons blod rinner över hans ansikte", och vara "mitt i all action". Han är en av väldigt få skulle jag tro.
Majoriteten menar väl och vill verkligen hjälpa men alla vet inte alltid vad dom ska säga eller göra.

Behöver inte alls vara så dramatiskt för att bli tvångsmedicinerad. Räcker med att man är såpass sjuk att man har svårt att ta hand om sig själv.

Jag säger det igen, jag är inte patient jag har aldrig träffat varken psykologer eller psykiatriker pga egna problem.

Jag har raggat på flertalet som var studenter i ämnena medans jag själv var student i helt andra ämnen jag har senare även dejtat en kvinna som klättrat upp till ett chefsjobb inom psykiatrin inom en region.

Nu är det väl som så att det inte är graden av psykopati som avgör yrkesval utan snarare intelligensen, inte många Enstenar som väljer securitas för läkarstudier för att dom inte är sadistiska nog.

Okunnighet och oerfarenhet är väldigt vanligt förekommande inom psykiatrin.
Personligen tycker jag att psykiatri studier borde ha krav på livserfarenhet, inte för att jag vet hur det skulle se ut men någon som kommer färsk ut ur utbildningssystemet hur duktiga dom än är har inte de mänskliga färdigheterna som behövs inom detta område.
Psykiatri är ett område där man verkligen måste ta varje individ under individuellt beaktande då det inte finns 2 lika personer på detta klot oaktat deras diagnos och de lösningar som finns.
Ett brutet ben är alltid ett brutet ben, visst finns det olika brott och olika förutsättningar för läkning men det finns bara en väg att gå för att läka ett brutet ben, inte lika lätt med brutna själar.

Finns absolut personer som inte borde befinna sig på dessa avdelningar i sin yrkesutövning men på många ställen får man ta det man får för att ha personal.
Det svåra med dessa patienter är många gånger att de inte har självinsikt och därmed ingen förståelse för sitt eget tillstånd, det är alltid omvärlden som behöver justeras på något vis.
Visst sker det mycket tveksamt på dessa avdelningar men ofta behöver man snabba lösningar vid tex utbrott av olika slag.
Det handlar inte bara om patienten, personalen måste tänka på sin egen säkerhet samt de övriga patienterna.
Överlag tycker jag att de som jobbar inom denna vård har ett stort kunnande, stor empatisk förmåga och att dom verkligen försöker möta och hjälpa men resurser är något som dessa inte råder över.
Hjälplöshet och frustration kommer för eller senare att manifestera sig i den fysiska världen som ilska, stress m.m. och detta kan även gå ut över arbetets kvalité.

Det är inte personalen det skall det skall klagas på generellt även om det såklart finns stolpskott utan detta är i mångt och mycket en politisk fråga.

När subventioner till smörtillverkare i Baltikum och tomatodlare i Spanien är viktigare för de som röstar än att prioritera dessa resurser att stanna i Sverige då blir det som det blir, sen vet vi alla vilket svart hål i Sverige alla tillgängliga resurser slängs i, vilket är viktigare än skol, omsorg och rättsväsende så att vi kan jobba för en snabbare islamisering av Europa och Sverige i synnerhet.

Elchocker krävs patientens godkännande allt annat är varför de trivs på jobbet, de vill ha lite action & göra lite tjuvnyp.

De säger själva att jag är över medel i IQ & jag säger då i min ofantliga visdom som Sith Yoda att så länge man är snäll så är man frisk & tvärtom.

Att de behöver medicin mer än patienterna är sån där klyscha som stämmer.

Nja alltså...här behöver du nog tänka om lite, eller läsa på.

"För korkade” är en märklig beskrivning av personer som först tagit sig genom läkarprogrammet 5,5 år, därefter AT-tjänstgöring 1,5 år och sedan även specialisttjänstgöring (ST) 5 år. Du får gärna säga att psykiatri inte är den mest prestigefyllda specialiteten inom läkarkåren. Men då är det också det du säger — inte att de är korkade.

Vi läkare vet att psykiatriker pluggat 5 år utöver läkarprogrammet. Det är respekt.

Och du kan inte uppriktigt hävda att psykiater inte är ett generellt högt ansett yrke.

Hur kom du fram till det du hävdar?

Så du tror inte att det finns en skillnad i IQ mellan psykiatrer och hjärtkirurger?

Det där är en rejäl glidning från ditt första påstående.

Du skrev inte “det kan finnas genomsnittliga IQ-skillnader mellan olika specialiteter”. Du skrev att psykiatriker är “för korkade” för något finare.

Att olika specialiteter kan ha olika status, urval och kognitiva profiler är en sak. Att kalla specialistläkare för korkade är något helt annat.

Så om vill du diskutera faktisk skillnad i urval mellan specialiteter, gör det. Men stå då inte kvar i formuleringen “för korkade”, för den är bara förakt maskerat som analys.

Vaddå pluggat 5 år? De har gjort ST.

Om jag skriver att de är för korkade för andra specialiteter så är det så jag menar.

Psykläkare är nog absolut sjuka i huvudet. Det är nog en förutsättning. I alla fall för att bli långvarig. MEN. Det är skillnad på sjuk och sjuk.

En kirurg behöver ju också vara sjuk i huvudet. Men det är samma sak där. Är det sjuka att man vill komma undan med att skada människor lite, eller mycket, ja då har vi problem.

Men sjuka i huvudet måste dessa personer vara, och jag känner en stor tacksamhet inför det sätt dom är det på.

Harr ingen aning om låsta avdelningar, men vad jag märkt på patienter på öppna avdelningar finns det uppenbarligen mycket INkompetens bland psykologer.
Det är uppenbart att många söker sig till yrket för att de har EGNA problem, som de sedan
/projicerar på andra som INTE har råkat ut för det som vid "dagispedofilepidemin" som inte var något
/misslyckas med att fixa till "lätta" fall. De ältar problemen, jobbar ofta INTE på att lösa problem! som
t ex de här https://www.flashback.org/t3637166

Jag skrev uttryckligen “specialisttjänstgöring (ST) 5 år” i mitt inlägg, så det är inte oklart vad jag syftade på.

Om du vill göra diskussionen till en teknikalitet om ordet “pluggat”, kan jag förtydliga: ST är tjänstgöring under handledning och en reglerad specialistutbildning, inte fem år i föreläsningssal. Men det ändrar inte poängen.

Vägen till psykiater är fortfarande läkarprogram, legitimation och därefter flera års ST innan specialistkompetens. Socialstyrelsen beskriver ST som minst fem års klinisk tjänstgöring under handledning, och enligt nya regler minst 5 år och 6 månader inklusive BT.

Så nej, “de har gjort ST” är inte ett motargument. Det är precis det jag skrev.

Åter till det centrala, dina påståenden.
Du påstod att psykiatri har lägre status än vissa andra specialiteter.
Du påstod att bara 1 % faktiskt vill bli psykiatrer + att resten vill bli något “finare”.
Och att de är för korkade för andra specialiteter.

Det är flera minst sagt grovhuggna påståenden. Jag frågade förut "Hur kom du fram till det du hävdar?", men fick inga svar. Så jag frågar såhär istället nu:

Vad bygger du siffran 1 % på?
Vad bygger du påståendet på att de flesta psykiatrer egentligen ville bli något annat på?
Vad bygger du påståendet på att det skulle bero på intelligens - snarare än intresse, personlighet, arbetsmiljö, livsval, status, konkurrens...eller något annat?