Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

1. Fortsatt inget motiv till att två privata företagare med privat sekretess som salumetod plus 1 jägmästare plötsligt skulle "tubbats" att vittna felaktigt.

1.1. Noterar att de två privata företagarna begärde skadestånd av staten för att ingen ville bruka deras tjänster efter ärendet och avtalsbrottet angående sekretess.


2. Fortsatt saknas motiven till att vittnes skulle vittna falskt.



1. Så som det framställs av advokaten verkar barnets story juridiskt dödlig. Advokater är också statstjänstemän förövrigt. Man kan inte lite på dem helt i betydande eller politiska ärenden mot staten. De tjänar staten först, klienten sist.

2. Se svar ovan.

3. Att medias övervakning av polishändelser ofta leder till stora propaganda problem är uppenbart. Dels försöker media styra designen av "polis-figurer" och dels lura allmänheten att bete sig på vissa vis. Sällskapsresan och drömkåken är väl annars svenska propaganda nummer i sig själva.
3.1. I denne köckenmödding av propaganda problem så skapas många knäppisar m.m.

4. Exempelvis bevis för motiv till att vittnen ljög m.m.

Du verkar inte känna till att det var relativt vanligt att sexsäljare på exempelvis Malmskillnadsgatan bytte helt enkelt till högklackade skor för arbetspasset på stritan, de högklackade togs alltså endast fram just då eftersom de var obekväma att springa runt på stan med.

Alla skor och klackar slits dessutom ner med tiden.

Intressant dock att du nämner täta kunder, det betyder väl i så fall kunder lite högre upp på samhällsstegen?

Flyttgubbar i ett nedgånget industriområde är väl inte speciellt "täta"?

Aha nu ser jag! Birgit sandberg. Nej hon är såklart avliden. Har vi bara första sex siffrorna i personnumret, ska det gå att begära ut ett eventuellt förhör.

Ett par saker till: en pensionerad kvinna har ofta stenkoll på sin omgivning. Det är ingen myt att gamla tanter vet exakt vad alla gör och när och hur. När kvinnor går i pension, händer det att deras sociala uppmärksamhet exploderar, som vi alla vet.

Med utgångspunkt från mina väl underbyggda fördomar om gamla tanter, gissar jag att fru Sandberg hade koll på eventuellt busliv kring Atlastäppan och att hon visste mer än hon ville säga .....

Och vi vet faktiskt inte hur da Costas sista timmar såg ut. Det kan ha varit hur stökigt som helst runt henne (bråk skrik hot stalking rop på hjälp osv). Att da Costa dog i ett vacuum, totalt avkild från omvärlden, är något som vi utomstående har fått för oss, utan grund.

Grannar kan mycket väl ha hört störande ljud när da Costa dog och styckades, utan att fatta vad som hände ....

Eller så hörde de henne skrika och sket i det. Allt kan hända.

Som jag skrev behöver inte felaktiga vittnesmål bero på en medveten, avsiktlig önskan om att vittna falskt. Det kan handla om självsuggestion, inbillning efter åratal av massmedial exponering, en händelse som i efterhand tolkats annorlunda och så vidare.

Det var fotohandlarfrun som krävde skadestånd på grund av psykiskt lidande. Hon fick det inte. Denna omständighet säger inget om tillförlitligheten i hennes uppgifter.

Faktum kvarstår: du framställde det som om dessa foton fanns i polisens ägo, men inte visades för allmänheten och att Allgén var knuten till dem. Så är inte fallet.

Även den som ursprungligen fann väskan, tipsaren Gustavsson, beter sig lite märkligt. Han kopplar ihop väskan med säckfyndet, men istället för att själv kontakta polisen ber han denna Sandberg att göra det. Att hon i sin tur tittar i väskan, men mot alla råd väljer att slänga den är uppseendeväckande.

Om da Costa dog i någon form av knarkarkvart är det troligt att ingen reagerade över eventuella skrik. Monikas lägenhet kan väl tjäna som pedagogiskt exempel på ett ställe där det förekom skrik, sönderslagna möbler, kastande av föremål såväl dag som natt. Grannar till sådana lägenheter var väl härdade och ringde förmodligen inte polisen i första laget, så da Costas död och styckning kan ha gått relativt obemärkt förbi. Personligen lutar jag åt att da Costa dog i en lägenhet, kanske i Vasastan och att dumpningsplatserna valdes för att de var de närmsta, relativt undanskymda platserna som gärningsmannen kände till.

Gäller detta även vittnen som JE tex?

JE väntade i 22 år med att berätta.


Hennes uppgifter fick väl i sin tur stöd av makens och jägmästarens uppgifter?

Om tre vittnen befinner sig på en och samma plats i en fotobutik vid ett specifikt tillfälle så borde väl det då öka deras inbördes trovärdighet?

De kan ha visat vad som helst?

Bilderna som lämnades in för framkallning föreställde enligt fotohandlarna en människokropp i gradvis nedmontering, bilderna föreställde inget styckmord. Annars hade de väl ringt polisen med en gång? Vi ska komma ihåg att paret brukade framkalla bilder åt sjukvården så bilder från operationer mm var tydligen inte ovanliga?

Däremot drog väl utredarna vissa slutsatser utifrån vad som verkar ha varit en komplett nedmontering att det bör ha varit BO:s kropp på bilderna eftersom det tydligen inte fanns något annat känt exempel vid den tidpunkten av en människokropp i sönderdelning?

Vad som sen hände med bilderna och negativen är okänt men fotohandlarnas utsaga fick trots allt stöd av jägmästarens vittnesmål som gjorde att man kunde tidsbestämma händelsen till den 21/6 1984.

Man kan här fråga sig varför detta datum sammanföll med BO:s märkliga försvinnande 11 dagar tidigare?

Hundägaren som upptäckte säckarna uppgav dessutom att han såg de på FP1 första gången runt 18-19 juni.

Kan inte du motivera varför du anser att alla dessa vittnen saknar trovärdighet?

1. Jag tror inte att det finns någon som tror på stories om "självsuggestion" "inbillning eller liknande.

2. Det finns alltid motiv till dylika händelser när de uppstår. I detta fall synes den dåtida regeringen ansvarig för saken tillsammans med lokala myndigheter. Det synes svårt att uppnå någon form av resning utan att motiven till saken klarlagts.

3. På grund av att alla affärer upphört som en funktion av vittnesmålet.

4. Givetvis är det ett underkännande för hela försvaret inkl. de två läkarna att de inte kunnat tillkännage huruvida filmerna finns eller inte.

4.1. Innebörden av detta i första hand är att alla kommer att anta att bilderna finns.

4.2. I andra hand innebär detta att läkarna/försvaret fruktar att det finns filmer att tillgå eller andra filmer och att de därför inte vågar argumentera i frågan på samma vis som domarna inte heller vågar efterfråga filmerna.

5. Det är alltså en förlorande huvudpunkt för försvaret/läkarna att de inte lyckades tydliggöra att ingen film existerar.

Denna fru Sandberg är onekligen intressant, samtidigt som man blir förtvivlad.

Det är fullt möjligt att hon slängde centralt bevismaterial. På väskan kan det ha funnits DNA, fingeravtryck och allt möjligt som en utredare drömmer om. Hade hon inte varit feg och istället tänkt till i 10 minuter, hade hon antagligen kunnat ändra på svensk kriminalhistoria.

Nu är tråden iofs full av "triangelteorier". Det har dragits streck kors och tvärs mellan olika platser ...... men testa att dra streck mellan Atlasmuren, FP1 och FP2 .... det blir en riktigt snygg och intressant triangel, inom Vasastan ...... jag är ganske säker på att GM utgick från Vasastan.

Man skrattar när man ser dokumentären på SVT med den mediekåta morsan med det sk vittnet som var 1 år när Da Costa mördades. Vad som blir ännu mer sjukt är att poliskåren lyssnade på henne. Denna morsan borde ju blivit tvångsvårdad för sin uppenbara sinnessjukhet.

Det verkar som att Vasastan är stadsdelen där BO dog, ja. Vi kan med ganska stor säkerhet säga att det finns fyra fyndplatser (vid Talludden E-vägen 17 Atlasmuren och vid tågspåren) och Åströms avfärdande av plasttunnan tror inte jag heller på. Åström är knappast någon auktoritet på detta fall. Snarare tvärtom.

Det är fö intressant at notera att FP4 (jag antar att väskan var da Costas) har ytliga likheter med de andra fyndplatserna. Om GM tryckte in väskan bakom byggfutten, befann han sig en kort stund på en undanskymd plats, som hörde till en större plats (i detta fall St Eriksplan) som var allt annat än aonym och hade GM tänkt efter en minut, hade han förstått att väskan skulle hittas, liksom plasttunnan och likdelarna.

FP4 var en trygg plats för stunden men inte i längden.

Jag upplever att de fyra fyndplatserna är påfallande lika.

Jag antar att ett övergivet bygge (det verkar ha varit sommarpaus) var lika lockande som parkeringsfickan vid Talludden, gräsplätten vid Eugeniavägen och buskaget vid tågspåren.

Att GM gjorde sig av med väskan just vid St Eriksplan, var troligen en slump. Han irrade väl omkring, till fots eller i en bil, och reagerade direkt när han såg ett bygge och lät instinkten styra handlingarna.

Det kan tilläggas att flera personer som nämns i denna tråd (personer som rörde sig runt Monika eller på E-vägen 25) var vana vid ad hoc-lösningar. Deras problemlösande präglades av extrem implusivitet.

Vi har diskuterat flera personer, som jag kan se framför mig, när de slänger in ett mordoffers väska bakom en byggfutt, på två röda sekunder ....

Och nu är frågan: vilka kontakter hade da Costa i den södra delen av Vasastam på gränsen till Kungsholmen?

Ja, det är ju detta som mordutredarna BORDE lagt sina resurser på efter uppgifterna om väskan. Man hade kunnat samköra uppgifter med narkotikaspan - som uppenbarligen hade span på HGV - för att hitta suspekta adresser/"tillhåll" och skumma typer i Vasastan. Men märk väl: Nu är vi inne i oktober 1984, när man på allvar börja fokusera på Teet. Och märk också vem av utredarna som skrivit ner uppgifterna om väskan: Jo, allas vår Allan Bäckström, som förmodligen var den drivande kraften i jakten på att sätta dit Teet. Redan i förhöret han håller med Beppan den 21 augusti frågar han henne om CdC:s läkarkontakter. Han är en av dem som verkligen tog spekulationerna från Teets svärfar på allvar från allra första början.
Det här tipset om Atlasmuren passade förmodligen inte in i Allans värld, vilket kan förklara varför arkivet inte kan hitta några uppgifter om att väskan någonsin eftersöktes av mordutredarna. Alla resurser lades istället på att ringa in Teet nu, varför alla andra spår släpptes.

Hade utredarna arbetat vidare med väsktipset och kartlagt Catrines kontakter i Vasastan, kanske mordet hade kunnat lösas redan 1984. Det enda vi kan göra nu 42 år efteråt är att fortsätta gräva i slasken och ifrågasätta varför vissa spår prioriterades bort. Förmodligen finns det fler tips från Vasastan som kommit in under årens lopp men som arkiverats direkt utan åtgärd. Sådant som kan ha verkat ovidkommande och/eller för vagt i stunden, exempelvis vid 1999/2000-utredningen då allt fokus låg på Solna. Men för att arkivet ska ha en ärligt chans att eftersöka sådana tips så behövs ju personnamn, och det har vi inga utöver Monica & Co.