Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det är uppenbart att säckarna dumpades vid två olika tillfällen och att den andra dumpningen gjordes under andra omständigheter (t ex användes dubbla säckar). Vid den andra dumpningen kan säckarna ha hamnat närmare brottsplatsen än ursprungligen planerat. Trots dubbla säckar måste lukten ha märkts snabbt. Eugeniavägen var avsevärt mer trafikerad (av bilar, bussar och fotgängare) än motionsspåret vid Talludden där den första dumpningen gjordes.

Läkarna fälldes baserat på ”barnets berättelse” (dvs mammans berättelse, vilket är ungefär hur oseriöst och rättssäkert det kan bli).
Du menar att fotohandlarparet genast tillkallade polis? och därmed finns ”fotografierna” i polisens förvar; och också med i åtalet, som bevisning?

Eller kom fotohandlarparet plötsligt ihåg en händelse, flera år senare, när den mediala cirkusen dragit igång?
Ifall det senare stämmer, så anser jag det väl generöst att titulera dessa tre som ”vittnen”. Vittnen till vad? Ett gemensamt minne?
Nej, men vi talar här om ett Sverige som var väldigt olikt det land Sverige är idag, ett homogent och ”tråkigt” land, där allvarliga brott var såpass ovanliga att de ledde till sensation i media.

I detta ”tråkiga” land, så frodades tyvärr ett fenomen där många människor ville känna sig ”viktiga”; och gärna ha varit med om något ”spännande”, för att vara förmer och intressanta, inför vänner och bekanta under annars ganska tråkiga sociala sammankomster, där de medverkande bara har sin inrutade vardag och vädret, att prata om.

”Poliskvinnan” passar också in här. Någon som ville göra sig märkvärdigare än de var.
Vi har nog alla upplevt detta fenomen, under denna tid.

Skyldiga till vad? Man vet inte ens vad som skett, eller när det skett, så hur kan de ens formulera ett svar på en sådant påstående?

En annan aspekt av fyndet, är möjligheten att BO själv hanterat väskan vid Atlasmuren. Om det var så, är den knappast mindre intressant. Med tanke på BO:s bedrövliga hälsa (= perioder av grav förvirring, flera sorters abstinens, tungt blandmissbruk osv) kan hon ha irrat runt på platsen och gömt väskan provisoriskt. Vilket borde betyda att hon kände någon som bodde på platsen.

Men mer troligt är att GM gömde väskan, som är ytterligare en kartnål, som polisen borde ha använt och aldrig glömt bort. Hur fan kan man glömma att orientera efter ett sådant här fynd?

Likheten mellan de skor som man vet att BO använde (ett par mörka damskor + ett par mörka italienska högklackade skor) och skon som hittades i väskan, är verkligen slående + att väskans form och färg och innehållet fullkomligen skriker da Costa. Detta diskuterade vi igår.

Lägg också märke till avståndet mellan fyndplatsen vid Atlastäppan och FP1: 1,6 km.

Vulcanusgatan är ombyggd sedan 1984. Gatan brukade ansluta till S:t Eriksplan. Gatan är nu kortad.
På den gamla karta jag har, ligger nr 14 precis vid S:t Eriksplan och nr 7 ligger på mitten av gatan. Nr 16 ser jag inte men nr 16 bör ju också ha legat vid S:t Eriksplan. Om Mankinen bodde på nr 7 vid tiden för fyndet, bodde han mindre än 100 m från fyndet vid byggfutten.

Mankinen hade säkert inget med BO att göra men bodde han på nr 7 på sommaren 1984, kunde man förvänta sig samma klientel hemma hos honom som på S-gatan 17, ett par kilometer bort. Mankinen var fö sjökapten och var borta i flera veckor i stöten.

Att han hade dålig koll på sin bostad är ingen vågad gissning.

1. "Internet" har fel. De påstådda fotona (vars existens inte har bevisats) skulle ha lämnats in för framkallning sommaren 1984. Ingen polis tillkallades. Tre år senare, när polisen via pressen efterlyst foton av styckningen, drog sig ett fotohandlarpar till minnes att någon lämnat in bilder av kroppsdelar. I en videokonfrontation, med brister som får Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson att verka solitt i jämförelse, lyckades de efter många om och men och ledande frågor peka ut Allgén som kunden med bilderna.

2. När falska eller otrovärdiga vittnesmål dyker upp i en extremt uppmärksammad mordutredning behöver det inte ha politiska eller ideologiska skäl. Vittnen kan missta sig eller bli vilseledda. I normala fall avfärdar man sådana vittnesmål istället för att bygga ett åtal på deras uppgifter.

Nej. Orsaken till att fotona inte har visats för allmänheten är att de inte existerar. Polisen har inte och har aldrig haft dessa foton i sin ägo. Ingen vet om dessa foton har existerat, huruvida de föreställde da Costas styckade kropp och ingen har heller bevisat att läkarna haft dessa påstådda foton.

3. I en rättsstat behöver man inte bevisa sin oskuld, men med tanke på att inte ett enda tekniskt bevis pekar mot någon av dem och att det tidsmässigt inte finns utrymme för dem att utföra vad som beskrivs i åtalet finns starka indikatorer på att de är oskyldiga. En annan besvärande omständighet är att da Costa, enligt tidiga vittnesmål från personer som kände henne, var vid liv efter datumet då läkarna påstods ha mördat och styckat henne.

Felet med fällandena är att de baseras på en fullständig felaktig tolkning av den påstådda bevisningen och en våldsam övervärdering av de påstådda vittnenas utsagor.

Två omständigheter som gjort det möjligt är att en förvaltningsdomstol gjort bedömningar som de inte är skickade att göra och att en fällande dom gömdes i domskälen där den var preskriberad och inte gick att överklaga.

Detta förvandlade en friande dom för mord till en som i praktiken fick verkan som en fällande ut vissa viktiga aspekter.

Att Agells överklagan går runt katten kring het gröt beror på den högst tveksamma juridiska principen att man måste ha nya omständigheter för att få resning.

Detta bör ändras och om speciella förutsättningar finns för det skall resning till den dömdes fördel beviljas även i sådana fall. En stat som inte tillämpar det kan inte kallas en rättstat. Det är ingen rättstat där uppenbara felaktigheter inte kan rättas till pga formaliteter. Det hör hemma i en äldre tid då det var viktigare att respekten för rättvisan upprätthölls än att domar blev korrekta i sak.

Ja, om CdC eller någon annan kvinna under liknande omständigheter uppehöll sig i en stökig lägenhet/knarkarkvart i närheten av Atlasmuren kanske det framstod som rationellt att gömma sin väska utanför på grund av rädsla för stöld.

Personligen anser jag att det här fyndet som dels återfanns nära fyndplatserna, dels inrapporterades tidigt i utredningen är mer intressant än det konstiga och luddiga tipset om da Costas plånbok. Förmodligen kände inte utredarna i 1999-utredningen till detta, annars kunde man så klart ha gått vidare med att förhöra vittnena på nytt, undersöka vilka relevanta personer som möjligen bodde i närheten och så vidare.

Skorna är verkligen en slående detalj, men även väsksorten, prydligheten i kaoset och necessären med smink påminner starkt om vad som är känt om da Costas preferenser och vanor.

Jag har bara tillgång till en karta som visar dagens förhållanden, men det går ju att få ett hum ändå. Ifall man utgår från Vulcanusgatan skulle det alltså vara möjligt för en gärningsman att gå till respektive fyndplats på cirka 20 minuter, utan att behöva gå i sina egna fotspår.

Övergivna lägenheter är alltid intressanta. Som du har påvisat tidigare är ju vägen från da Costa till denne Mankinen egentligen bara tre steg. Da Costa hade träffat Robert, som hade en nära relation till Monika, som i sin tur hade ett förhållande med Mankinen. Med tanke på att alla levde under liknande omständigheter är det inte svårt att tänka sig att da Costa någon gång hamnade i Mankinens lägenhet.

Fru Sandbergs aparta beteende är i det här sammanhanget värt att notera. Om det förekom en knarkarkvart/spring i närheten av väskfyndet kanske hon kände sig rädd eller helt enkelt inte ville bli involverad utan slängde väskan för att slippa ha med den att göra. Jämför med hur Monikas grannar tycktes ha blivit traumatiserade av hennes och hennes vänners framfart.

Oj, ja om båda två avled samma dag är det ju troligt att den svårt cancersjuke klinikchefen på Rättsmedicin och hans hustru gemensamt avslutade sina liv. Sorgligt.
Framförallt att han tog så förfärligt illa vid sig av Jovan Rajs illasinnade påhittade anklagelser.

Jovan Rajs har många människors förstörda liv på sitt samvete.
Ett väldigt rymligt och inte vackert samvete där egennytta och strävan efter egna vinster överskuggat allt annat.

Rajs eftermäle kommer aldrig kunna tvättas rent från vad han gjort. Hans livsgärningar överskuggas av CdC-fallet. Rajs kommer alltid förknippas med sina falska anklagelser och sitt förvanskade utlåtande för att sätta dit Härm och Allgen.

Rajs har haft så många möjligheter och uppmaningar av mer kunniga kollegor att göra om och göra rätt, men inte velat lyssna och korrigera.
Han förtjänar definitivt sitt nedsvärtade rykte och eftermäle. Utan Rajs hade detta fulminanta rätthaveri varken uppstått eller gått så långt.

Vi behöver förnamnet på "fru Sandberg", som uppmanades att kontakta polisen men valde att slänga väskan (hittad vid hörnet Vulcaniusgatan/St Eriskplan) i en container (!).

Ett väldigt apart beteende, med tanke på avstånden mellan hennes och FP1 och FP2. För en oskyldig, neutral person som bor på Vulcanisugatan, borde inte fyndet vara skrämmande eller komplicerat. Man kan förmoda att Sandberg kände sig bekvämt distanserad från övriga fynd. Eller var hon inte det?

Det kan tilläggas att flera privatpersoner överöste polisen med tips, efter fyndet vid Talludden. Det naturliga vore att Sandberg var entusiastisk inför tanken att hjälpa polisen.

Vi ska kolla om Sandberg förhördes ordentligt.

Nu ska vi komma ihåg att när säckarna med stor sannolikhet placerades på FP2 strax innan midsommarafton 1984 så var området strax därefter relativt öde pga storhelg och den stora industrisemestern under 1980-talet var traditionellt förlagd till juli månad, ofta med start precis efter midsommar eller under de första veckorna i juli.

Anledningen till att säckarna kunde ligga så länge på FP2 ända till den 7 augusti utan att bli upptäckta var alltså troligtvis eftersom områdets anställda hade semester men i början av augusti var semestern slut för många.

Du nämner dessutom själv att det var dubbla säckar, dessa har antagligen kapslat in den dåliga lukten.

Förnamn och adress står utskrivet i dokumenten som NoppigaSockar postade tidigare. Eftersom Sandberg benämns som fru/pensionär 1984 lever hon sannolikt inte idag.

1. Rent juridiskt är det bara hittepå att domskäl inte kan överklagas. Det är en bluff som de kör med när politiker beordrat dem att "lösa problemet eller dö". För även HD-domare får bara 3 månaders avgångsvederlag när politikerna tröttnar på dem, och på 1960-talet och 1970-talet var det också relatvit vanligt att höga jurister hittades "självmördade" ute i skogen.

2. Socialstyrelsen utför regeringens vilja.

3. Det är lite pinsamt för ärendet att ovanstående inte tas upp explict.


1. Det där är nog en linguistisk feltolkning. Det behövs inte nya omständigheter utan räcker att de gamla omständigheterna kan motbevisas.

2. Förvaltningsrätten handlar nog egentligen om att regeringen på den tiden hävdade rätten att bestämma vem som skulle arbeta som läkare eller ej.