Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Återigen ett oerhört intressant tips. Man kan anta att denna väska, vars innehåll kategoriserades som "lump" tillhörde en socialt utsatt kvinna. De flesta kvinnor med ett ordnat liv och boende behöver inte släpa med sig trosor och nagellack (som kan läcka och förstöra resten av innehållet).

Innehållet i väskan, såsom Anna-Lisa beskriver det, är också förbluffande likt varorna som CdC inhandlade den 7:e och 8:e juni 1984. Via kvitton i ett förvaringsskåp kunde polisen utröna vad hon hade köpt, även om själva tillhörigheterna inte återfanns (se box K37503-00_del2, s. 52ff).

CdC hade bland annat köpt nagellack, smink och tvål, vilket Anna-Lisa nämner när hon rabblar upp vad väskan innehöll. Därutöver inköpte CdC ett par italienska skor; något som Anna-Lisa också tar upp. Skorna som CdC köpte var visserligen blå och Anna-Lisa menar att skon i väskan var svart, men det är ju en försumbar skillnad. Den blå nyansen på CdC:s skor framkommer inte. Ifall dessa var mörkblå kan de givetvis ha uppfattats som svarta.

Slutligen menar Anna-Lisa att väskan innehöll en necessär, något som CdC ofta nyttjade.

Det är väldigt många som ägnat mycket tid, ja år av arbete, åt att hålla fallet levande för att utgången i grund och botten blev helt fel.

När människors liv blir ödelagt pga av statliga interventioner bör både förlåtelse och upprättelse ske, för alla inblandade, om möjlighet till healing och återskapande av tillit ska ske. Inte minst är signalpolitiken viktig för en demokratisk rättsstat.

Staten bör nog hellre se engagemanget och viljan att återställa ordningen i just detta fall som ett samarbete Pro Bono mer än något annat.

Det viktiga för regeringen är att det är ex gratia. De ska inte kunna kräva att staten agerar rätt, men staten kan vara snäll och gå med på att ge ersättning om de ber snällt och blottar sin hals. Det här är den gamla vanliga principen om maktens godhet.

Johan Croneman formulerade det bra i DN idag:

Skräckinjagande att se hur två mäns liv kunde krossas

Det finns ett litet halmstrå att hänga sig kvar vid: det som kallas ex gratia. Det är både formellt och bokstavligen att be om nåd. Det är egentligen grovt förnedrande för de inblandade – men bättre än inget alls.

Den svenska staten, med den svenska justitieministern i spetsen, skulle kunna ge de bägge anklagade läkarna något slags ursäkt. Staten erkänner att de bägge behandlats felaktigt – med ”ursäkten” följer ett ekonomiskt skadestånd.

Nu är det bara att vänta på justitieminister Gunnar Strömmer och regeringen.

https://www.dn.se/kultur/johan-croneman-skrackinjagande-att-se-hur-tva-mans-liv-kunde-krossas/

Lagarna kring resning bör ändras kraftigt och Ex gratia-instrumentet bör avskaffas till förmån för något mer rättssäkert och rättvist.

Det är tydligt att den som blivit dömd utan bevis och där rättsväsendet gjort sig skyldiga till detta behöver kunna få full juridisk upprättelse utan att behöva presentera nya omständigheter osv.

Det hela är en rest från en tid när staten för att makten ville ge tilltro till systemet ansåg sig behöva ha rätt även när den hade fel.

Det vet jag inte. Men hata slumpen som GW säger. Rajs var med vid Palmes obduktion, var huvudvittne -88 i da Costa. De två största havererade brottsutredningarna i Sverige och ungefär vid samma tid. Måste varit många som var inblandade i båda, vem vet hur hållhakarna gick.

Jag tycker att preskriptionen ska lyftas tillfälligt så att utredningen en gång för alla kan göras ordentligt, utan skygglappar och andra låsningar. Ett begrepp som force majeure kanske inte är rätt i sammanhanget, men någonting ditåt.

Ja, och jag har för mig att TÅ nämner något om en tandborste, om jag inte helt missminner mig. Jag ska läsa igenom vittnesmålen från Ösmo-klustret igen.

Men innehållet i väskan låter verkligen rysligt likt CdC:s tillhörigheter. Huruvida det verkligen var det kommer vi aldrig få klarhet i, men OM det var det, så kan man kanske utgå ifrån att styckningen ändå ägde rum nånstans i Vasastan. Beträffande väskans placering kan det varit någon som tidigare åkt förbi där och noterat täckskynket och tänkt i sitt störda sinne att det skulle vara ett bra gömställe.

Ja, jag reagerade främst över de italienska skorna. Det är en specifik och talande detalj, medan övriga tillhörigheter i väskan var ganska allmänna, såsom smink och tamponger.

Men det är intressant att en kvinna som förmodligen lever utanför normen - att släpa med sig nagellack, trosor, tvål och handduk indikerar att hygienen inte kan skötas i hemmet såsom brukligt - ändå har prioriterat högklackade, italienska skor. Det låter som CdC, som var mån om det yttre trots att hon var nedgången, och kvittot på de italienska skorna är minst sagt tankeväckande.

Eftersom dessa föremål och persedlar inköptes relativt nära CdC:s död och inget av dem återfanns är det inte särskilt långsökt att tänka sig att hon hade dem med sig och på sig när hon dog. Enligt vittnet Sandberg, som inte var samarbetsvillig, innehöll väskan även kläder. Möjligen var det på Vulcanusgatan CdC:s kläder och tillhörigheter hamnade, lika hafsigt och improviserat dumpade som säckarna?

CdC hade ju även för vana att ha med sig större väskor och för en gärningsman borde det vara lockande att trycka ner allt i CdC:s egen väska istället för att lägga kläder och skor i svarta sopsäckar och på så sätt verkligen understryka att de var menade att gömmas undan. En tappad väska med diverse prylar väcker oftast ingen större uppmärksamhet.

Trodde han(Palme )skulle få skulden även för Da Costa-fallet också som det mesta annat

Da Costa-fallet är väl verkligen bevis på hur masspsykos kan få folk och tappa logiskt tänkande och bara gå på känslor.

Hur gick det med hårstrån från handdukar man hittade ?

Jävligt skumt med säckarna precis vid läkarstationen i alla fall

Sjukt om det var dom i alla fall eller teet i alla fall thomas tror ej