Vad samstämmigt negativt det var beträffande uppdragen - beror ju på hur de ser ut - ibland är de ju lite avgörande också för vilka som kan röstas ut m.m. osv - jag står ut med dem 
Hur fan tänker Torbjörn när han tycker att Patrik ska gå in och försvara honom? Inte alls suspekt. 
Jag gillar Torbjörn, och han har framstått som intelligent i tidigare sammanhang. Han vann väl till exempel ”Bäst i test” för att han var så bra på att genomskåda de kluriga formuleringarna i breven. Men till min förvåning är han verkligen den sämsta förrädaren någonsin. Precis allt han säger i varje givet ögonblick är precis det han inte ska säga.
Till exempel glömmer han hela tiden att han ska vara rädd för att bli mördad, och glad och lättad när han inte blir det, som till frukosten när han råkade säga att han mådde sådär och sen plötsligt ändrade sig till ”nej, jag är glad!” några sekunder senare när han insåg sitt misstag. ”Det är bara en lek” upprepade han efter omröstningen; nej, du ska ta det på allvar och låtsas vara rädd för att bli mördad. Inte en enda gång har han heller yttrat orden ”jag är trogen”, förutom när han tvunget skulle flika in det i sista sekund innan omröstningen, just när alla skiftat fokus från honom. För det är ju sååå smart att lägga sig själv i sina motspelares medvetanden i det läget.
Han är dessutom nervös, spattig och stakar sig hela tiden, eftersom han verkar vara under uppfattningen att han inte ska spela sig själv, utan istället spela ”förrädar-Torbjörn”. Det är som att han har två illasittande masker på sig, och går han nu tillbaka till att försöka vara sig själv kommer han snarare framstå som Torbjörn som spelar förrädar-Torbjörn som spelar Torbjörn. Han är extremt självmedveten, och hade han bara försökt slappna av lite mer hade han inte sagt så dumma saker hela tiden. Vad var det han sa när han blev misstänkliggjord inför alla första gången? ”Jaha, tack”
Patrik är smart som bara håller käften och flyter med, och självklart var det helt rätt av honom att inte helt plötsligt lägga sig i när Torbjörn misstänktes, men Torbjörn har tydligen för lite strategiskt och analytiskt tänkande för att förstå det. Tysta leken kommer inte fungera genom hela spelet, men i början är det smartaste man kan göra att låta den stora massan hamna i olika konflikter med varandra.
Till exempel glömmer han hela tiden att han ska vara rädd för att bli mördad, och glad och lättad när han inte blir det, som till frukosten när han råkade säga att han mådde sådär och sen plötsligt ändrade sig till ”nej, jag är glad!” några sekunder senare när han insåg sitt misstag. ”Det är bara en lek” upprepade han efter omröstningen; nej, du ska ta det på allvar och låtsas vara rädd för att bli mördad. Inte en enda gång har han heller yttrat orden ”jag är trogen”, förutom när han tvunget skulle flika in det i sista sekund innan omröstningen, just när alla skiftat fokus från honom. För det är ju sååå smart att lägga sig själv i sina motspelares medvetanden i det läget.
Han är dessutom nervös, spattig och stakar sig hela tiden, eftersom han verkar vara under uppfattningen att han inte ska spela sig själv, utan istället spela ”förrädar-Torbjörn”. Det är som att han har två illasittande masker på sig, och går han nu tillbaka till att försöka vara sig själv kommer han snarare framstå som Torbjörn som spelar förrädar-Torbjörn som spelar Torbjörn. Han är extremt självmedveten, och hade han bara försökt slappna av lite mer hade han inte sagt så dumma saker hela tiden. Vad var det han sa när han blev misstänkliggjord inför alla första gången? ”Jaha, tack”
Patrik är smart som bara håller käften och flyter med, och självklart var det helt rätt av honom att inte helt plötsligt lägga sig i när Torbjörn misstänktes, men Torbjörn har tydligen för lite strategiskt och analytiskt tänkande för att förstå det. Tysta leken kommer inte fungera genom hela spelet, men i början är det smartaste man kan göra att låta den stora massan hamna i olika konflikter med varandra.
Citat:
Han kommer nog inte undan Jonnas superlupp hon satt honom under. Jonna är riktigt smart vad det verkar.
Jag gillar Torbjörn, och han har framstått som intelligent i tidigare sammanhang. Han vann väl till exempel ”Bäst i test” för att han var så bra på att genomskåda de kluriga formuleringarna i breven. Men till min förvåning är han verkligen den sämsta förrädaren någonsin. Precis allt han säger i varje givet ögonblick är precis det han inte ska säga.
Till exempel glömmer han hela tiden att han ska vara rädd för att bli mördad, och glad och lättad när han inte blir det, som till frukosten när han råkade säga att han mådde sådär och sen plötsligt ändrade sig till ”nej, jag är glad!” några sekunder senare när han insåg sitt misstag. ”Det är bara en lek” upprepade han efter omröstningen; nej, du ska ta det på allvar och låtsas vara rädd för att bli mördad. Inte en enda gång har han heller yttrat orden ”jag är trogen”, förutom när han tvunget skulle flika in det i sista sekund innan omröstningen, just när alla skiftat fokus från honom. För det är ju sååå smart att lägga sig själv i sina motspelares medvetanden i det läget.
Han är dessutom nervös, spattig och stakar sig hela tiden, eftersom han verkar vara under uppfattningen att han inte ska spela sig själv, utan istället spela ”förrädar-Torbjörn”. Det är som att han har två illasittande masker på sig, och går han nu tillbaka till att försöka vara sig själv kommer han snarare framstå som Torbjörn som spelar förrädar-Torbjörn som spelar Torbjörn. Han är extremt självmedveten, och hade han bara försökt slappna av lite mer hade han inte sagt så dumma saker hela tiden. Vad var det han sa när han blev misstänkliggjord inför alla första gången? ”Jaha, tack”
Patrik är smart som bara håller käften och flyter med, och självklart var det helt rätt av honom att inte helt plötsligt lägga sig i när Torbjörn misstänktes, men Torbjörn har tydligen för lite strategiskt och analytiskt tänkande för att förstå det. Tysta leken kommer inte fungera genom hela spelet, men i början är det smartaste man kan göra att låta den stora massan hamna i olika konflikter med varandra.
Till exempel glömmer han hela tiden att han ska vara rädd för att bli mördad, och glad och lättad när han inte blir det, som till frukosten när han råkade säga att han mådde sådär och sen plötsligt ändrade sig till ”nej, jag är glad!” några sekunder senare när han insåg sitt misstag. ”Det är bara en lek” upprepade han efter omröstningen; nej, du ska ta det på allvar och låtsas vara rädd för att bli mördad. Inte en enda gång har han heller yttrat orden ”jag är trogen”, förutom när han tvunget skulle flika in det i sista sekund innan omröstningen, just när alla skiftat fokus från honom. För det är ju sååå smart att lägga sig själv i sina motspelares medvetanden i det läget.
Han är dessutom nervös, spattig och stakar sig hela tiden, eftersom han verkar vara under uppfattningen att han inte ska spela sig själv, utan istället spela ”förrädar-Torbjörn”. Det är som att han har två illasittande masker på sig, och går han nu tillbaka till att försöka vara sig själv kommer han snarare framstå som Torbjörn som spelar förrädar-Torbjörn som spelar Torbjörn. Han är extremt självmedveten, och hade han bara försökt slappna av lite mer hade han inte sagt så dumma saker hela tiden. Vad var det han sa när han blev misstänkliggjord inför alla första gången? ”Jaha, tack”
Patrik är smart som bara håller käften och flyter med, och självklart var det helt rätt av honom att inte helt plötsligt lägga sig i när Torbjörn misstänktes, men Torbjörn har tydligen för lite strategiskt och analytiskt tänkande för att förstå det. Tysta leken kommer inte fungera genom hela spelet, men i början är det smartaste man kan göra att låta den stora massan hamna i olika konflikter med varandra.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera