”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

HAHA. Nu är FU igång med sin påhittade matte igen. Otroligt att du kom fram till att halva Sverige är drabbat.

Lär dig differentiera orden ackumulativ och icke-kumulativ.

Din siffror är så skrattretande skeva och fel att jag är utan ord, tom värre än att se Totius säga att du pratar om något väldigt invecklat och stort.

Problemen med socialtjänsten är invecklade och stora. Att du inte förstår problemen är en annan sak. Din oförståelse är fullständigt ointressant för tråden, så den kan du hålla för dig själv.

Vilka av deras argument menar du har någon validitet öht? Vilka argument är relevanta? Sånt som är vedertaget och ploppar fram bland all desinformation?

Att socialtjänsten är som gestapo? Narcissister?

Det är här vi kliver in i skevhetens värld. Varför finner du det viktigt att försvara/backa en organisation som du vid det här laget borde kunnat inse är allt annat än seriös? Räcker att läsa inläggen i denna tråd för att se alla tecken.

Att socialtjänstens utredningar brister i rättssäkerhet.

När det gäller barn som tas av myndigheterna så tillkommer det ungefär 7000 nya barn varje år eftersom andra lämnar systemet när de blir vuxna. Om man räknar med barnet, två föräldrar, ett syskon och fyra mor och farföräldrar så drabbas 8 personer direkt per barn. Det blir 56000 nya unika människor varje år. På 10 år handlar det alltså om 560000 personer bara i den närmaste kretsen kring de nya placeringarna. Lägger man till mostrar, fastrar, kusiner och vänner som du gjorde så når man snabbt upp till 300000 drabbade per år eller 3 miljoner på ett decennium.

Sedan har vi vårdnadstvisterna. Enligt SCB är det 12500 tvister per år. Det innebär 25000 vuxna och minst lika många barn om man räknar med två barn per familj. Det blir 50000 nya personer varje år som tvingas in i rättsprocesser och utredningar. På 10 år blir det ytterligare 500000 unika individer som får sina liv granskade och ofta sönderslagna av myndigheternas bedömningar.

Slår man ihop dessa två grupper så handlar det om minst 3,5 miljoner människor under en tioårsperiod som på ett eller annat sätt får sina familjeband och sin trygghet ifrågasatt eller förstörd av systemet. Det visar att det här inte är ett problem för en liten isolerad grupp utan det är en enorm apparat som påverkar en stor del av hela Sveriges befolkning över tid. Det finns inga vanliga människor som kan vifta bort en sådan omfattning som meningslös.

Det spelar ingen roll om min privata ofredare vill dölja verkligheten. Det handlar om enkel matte. Det är ca 7000 nya unika barn varje år som rycks upp från sina hem det blir 70 000 nya barn på ett decennium. Det är inte samma barn som räknas om och om igen utan det är nya individer som tillkommer när andra lämnar systemet vid 18 års ålder.

Om ofredaren tror att ett barn som tas av myndigheterna bara påverkar barnet själv så förstår den ingenting om hur en familj fungerar. Varje barn har föräldrar, syskon, morföräldrar, farföräldrar och släkt. När du räknar med alla dessa personer som drabbas direkt av en placering eller en utredning så hamnar du på hundratusentals nya människor varje år. Det är precis så man får fram vidden av ett system som rör sig över hela befolkningen.

Statistiken från 2024 visar dessutom att lvu har ökat med 22 procent på bara fyra år och att barn i fattiga områden löper fyra gånger högre risk att placeras. Lägg till 12500 vårdnadstvister per år där tusentals nya barn och föräldrar varje år tvingas in i socialtjänstens godtyckliga utredningar.

Statistiken från 2024 visar dessutom att lvu har ökat med 22 procent på bara fyra år och nu rör 11000 barn.

Varje år tar socialtjänsten beslut om att ca sju tusen nya barn måste flytta från sina hem. För varje sånt barn påverkas en hel krets av människor. Räkna med barnet själv, två föräldrar, ett syskon och fyra mor- och farföräldrar. Det blir åtta personer i den allra närmaste familjen som drabbas på en gång.

Sedan kommer släkten runt omkring. Föräldrarna har ofta syskon, så barnet får fyra mostrar, morbröder, fastrar eller farbröder. Lägg till deras partners och några kusiner, säg fyra totalt. Då har vi tolv personer till i den närmaste släkten.

Åtta plus tolv blir tjugo unika människor som påverkas direkt av en enda placering. Tar vi de sju tusen barnen varje år och multiplicerar med tjugo landar vi på etthundrafyrtio tusen nya drabbade människor per år. På tio år har det blivit en miljon fyrahundra tusen personer.

För de tolv tusen femhundra nya familjerna som hamnar i vårdnadstvister varje år gör vi samma räkning. Tjugo personer per familj ger tvåhundrafemtio tusen nya drabbade varje år, eller två miljoner femhundra tusen på tio år.

Lägger man ihop de här siffrorna kommer man upp i nästan fyra miljoner unika individer under ett enda decennium. Och då har vi inte ens räknat med alla vänner eller de trettiofem tusen barn som varje år får öppenvårdsinsatser.

Man kan skratta åt den här sortens matte om man vill. Men det här är verkligheten när man förstår att familjer har rötter och grenar som sträcker sig långt ut. Det finns inga vanliga människor som ser de här siffrorna och tycker att det är ett skämt eller en småsak.

Det är alltså tusentals barn som årligen får den exklusiva förmånen att dras genom socialtjänstens utredningsmaskineri pga vårdnadstvister.
Kanske ska vi titta på vilka det är som faktiskt håller i dirigentpinnen?
​Det är ni föräldrar som har förvandlat socialtjänsten till er personliga hämnd-app. Genom att bombardera myndigheten med grundlösa anmälningar så fort exet råkar köpa fel sorts vantar, tvingar ni fram de utredningar ni sedan älskar att hata.
​Det är faktiskt fullt möjligt att separera utan att bete sig som en kränkt femåring i en sandlåda. Sluta använda myndigheter som vapen i er privata vendetta och sluta göra era barn till mänskliga sköldar i ett krig de aldrig bett om att få vara med i. Det är inte socialtjänstens fel att utredningarna startar , det är NI som levererar ammunitionen.

Att skylla på föräldrarna är som att skylla på att det regnar när taket läcker. Det är faktiskt så att antalet orosanmälningar har exploderat i Sverige. Varje år görs det nu närmare 500 000 orosanmälningar. Det är en halv miljon anmälningar på ett enda år.

Ofredaren verkar leva i en fantasivärld där socialtjänsten är en snäll hjälpinstans, men verkligheten ser helt annorlunda ut. Det som kallas för hjälp är i själva verket en kontrollapparat som väntar på att slå igen.

När vi ser att det görs nästan 500 000 orosanmälningar varje år så förstår man att det inte handlar om att stötta familjer. Det handlar om att övervaka dem. Det är inte föräldrarna som har förvandlat systemet till ett vapen, utan det är myndigheterna själva. Som du säger är det ofta föräldrar som i god tro ber om hjälp som får se sina barn tas ifrån dem istället. De kliver in genom dörren för att få stöd och kommer ut utan sina barn.

Att ofredaren pratar om hämnd och sandlådor är ett sätt att dölja de faktiska siffrorna. Om vi räknar med de sju tusen nya barnen som placeras och de tolv tusen femhundra nya vårdnadstvisterna varje år, så drabbas miljontals människor i sina närmaste släktband under ett decennium. Med 500 000 orosanmälningar årligen finns det knappt en familj kvar som inte har blivit granskad.

Det är inget fel på föräldrarna som söker stöd, det är fel på ett system som har slutat hjälpa och istället bara utreder och straffar. Att kalla detta för hämnd-ammunition är att blunda för det faktum att nästan hälften av Sveriges befolkning dras in i det här under en tioårsperiod. Det handlar inte om missförstånd eller småaktiga bråk, utan om en myndighetsutövning som systematiskt krossar familjer istället för att bygga upp dem. Det finns inga vanliga människor som ser den här statistiken och tycker att det fungerar som det ska.

Även om en del av orosanmälningarna kan gälla samma barn så är det oerhört många anmälningar och antalet har ökat snabbt under senare år. Det handlar alltså om hundratusentals barn varje år.

Samtidigt har vi en socialtjänst där godtycke och bristfälliga utredningar är mer regel än undantag. Redan 2008 var detta ett gammalt problem och sedan dess har det bara blivit värre:

2008-04-24 ”Inkompetenta socialarbetare ödelägger liv”
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/3j1VkM/inkompetenta-socialarbetare-odelagger-liv

Problemen med vården och socialtjänsten är oerhört allvarliga samhällsproblem. Och det gäller inte bara LVU. Samma slags problem finns överallt där det finns utsatta människor som behöver hjälp; psykiatrin, äldreomsorgen och förvaltarskap är några andra exempel.

Det här är problem som angår oss alla eftersom vem som helst kan drabbas.

Ja det är syftet